Ska skriva en bok nu! Del 1

Det har varit lite lugnt på bloggen de senaste två

dagarna. Jag har nämligen varit och samlat material

till en bok....typ.

Ska berätta för er vad som kan hända när
man vill registrera en helt vanlig husvagn
här nere i Tyskland.
Eller säger vi så:
Jag ska ge exempel på allt som kan gå snett
när man vill registrera ett fordon...typ.

Det hela började igår... 

Jag fick i uppdrag av den jobbande maken

att registrera (anmäla säger man här) hans

 nyinköpta husvagn. Den ska han ha till jobbet,
när det är för lång för att köra hem varje kväll.

Jag börjar alltså  måndagsmorgonen med att
 samla ihop nödvändiga underlag.
* Registreringsbrev
* Aktuell registreringslapp
* Senaste besiktningsbeviset
* Pengar

Sen ringer jag till "vår" försäkringsman
och ber om ett eVB-nummer.
Är säkert en jättesmart förkortning som har
med försäkringen att göra. Jag bryr mig
inte om vilket - bara jag får ett.
Det består av en kod som man får
av försäkringsbolaget när man vill anmäla
ett fordon/husvagn/släp.
Alltså lade jag sen till det i min
lilla hög av underlag:
* eVB-nummer

En gång i veckan, och just måndagar,

har vägverkets kontor i närmaste "lilla stad"

öppet. 

Måndagar 8-12 och 14-16 står det på skylten.
Den obligatoriska middagspausen har jag ju

nämnt i tidigare inlägg.

Kliver in i byggnaden vid halvtio. Drar en väntlapp
och sätter mig bredvid ett äldre par. Bläddrar lite

nervöst igenom alla papper jag har med -

eftersom jag vet att de alltid vill ha något som
man glömt hemma.

Plötsligt säger tanten bredvid mig
 "Har du legitimationen med dig?"
till sin gubbe: 

*svälj*

Shit! Jag hade glömt makens legitimation!!

Grrrrrrrrrrrr.

Rusar  ut till bilen och är för en gångs

skull glad för att maken är slarvig och lämnar

sin plånbok i min bil.
Lägger det till resten av papprena:
*Makens legitimation

Lättad kommer jag in till vägverkets

lokal igen, strax innan mitt nummer ropas ut.

Med ett leende, men dock en föraning om vad

som komma skall, kliver jag in till "bearbetarna".

En kvinna tar emot min hög med papper,

samt makens legitimation.

"Jag vill registrera den här husvagnen ..."

säger jag och ger henne ett hoppfullt leende.

Kvinnan bakom skrivbordet undrar om maken 

ska stå som ägare eller?

Nej jag har bara legitimationen med för att du

ska se hur han ser ut!!

"Ja" svarar jag och ler fortfarande.

"Då måste du ha en fullmakt från din make"

säger hon utan att blinka. Sträcker fram en 

fullmaktsblankett och ger mig en min som visar
att jag nu kan lämna lokalen och först komma
tillbaka med fullständiga underlag.

Grrrrrrrrrrrrrr.
Det är nu jag får bekräftat varför jag hatar att
registrera fordon - alltid fattas något!

Jag ler krampaktigt och hävisar till att jag kommer
 tillbaka under eftermiddagen - som om hon bryr sig
om ifall jag kommer tillbaka eller inte.
Sen kör jag hem och förfalskarmakens underskrift
till makens jobb strax före holländska gränsen
 för att be honom skriva under fullmakten.

Fortsättning följer....
Ni börjar ana nu vad boken ska handla om va?

Hur började din vecka?

Kram