1-2-3-4 och efter FEM åker jag HEM!

Det finns såna och såna dagar.

Nu var det en "sån" dag - där man skulle

ha stannat kvar i sängen och dragit täcket

över huvudet igen. Eller rättare sagt, verkade

hela veckan bli "sån".

Jag var inne på den andra dagen i kampen för att 

fixa en husvagnsregistrering.

Tredje försöket var misslyckat och klockan är

nu elva - en timma kvar tills vägverkets kontor stänger.

Jag lämnar vägverket (Strassenverkehrsamt) nästan

halvspringande. I ena handen har jag en hög med 

dokument som hittills inte hjälpt mig vidare. Med

andra handen letar jag fram bilnyckeln samtidigt

som jag svär så j-a mycket jag kan på tyska.

Jo, jag gör det på tyska - låter mer kraftfullt.

Värmen ute är tryckande, svettfläckarna under

armarna bara växer och frodas på t-shirten som

jag med omsorg hade valt ut under morgonen.

Jag skulle ha valt en svart istället...

Nu är det bråttom. Jag startar bilen och ger fullgas.
Så mycket fullgas man nu kan ge inne i en stad...
naturligtvis verkade ingen av de andra bilarna att
ha det särskilt bråttom - som annars.

Det är dags att ta till plan B!

Jag kämpar mig stressad fram i den tyska 

förmiddagstrafiken. Efter cirka tio minuter är

jag framme vid huset där min försäkringsman

har sitt kontor. Jag korsar gatan över heldragen

linje och parkerar snabbt i en ledig parkeringslucka

framför ett apotek. Sen rusar jag upp för trappan

till försäkringskontoret. En vänlig dam öppnar dörren

och jag ber att få prata med "min" försäkringsman.

Vi känner varann i närmare tio år nu och är sedan

länge per "du" med varann. Han hälsar glatt på mig som

man hälsar på en gammal god vän och vi kliver in

i hans stora kontor. Med andan i halsen förklarar

jag mitt...ursäkta MINA...misslyckade försök att

registrera husvagnen i makens namn.

"Snälla S. kan du ge mig ett nytt eVB-Nummer i MITT namn?"

säger jag och känner hur stressen och värmen brer

ut sig som stora röda fläckar på mina kinder.

Försäkringsmannen sätter sig genast vid skrivbordet

och börjar leta fram ett eVB-Nummer till mig.

"Det är camping/husmobil va?" undrar han

"Husvagn - inte husmobil" menar jag

"Det är samma kategori" säger han

och skriver sen upp numret på en lapp som

han ger mig. Jag tackar för den snälla servicen,

vi skakar hand, säger hejdå och jag rusar ut ur

kontoret. Nu är det typ 33 minuter kvar tills 

vägverket stänger. När jag kommer fram till

min bil lyser en rosa lapp under vindrutetorkaren.

Jag tror knappt mina ögon. Under de knappt

tio minuterna jag var hos försäkringsbolaget hade

jag fått en böteslapp.

 En vänlig hänvisning till att jag brutit mot någon
 "paragraf i trafikordningslagen"  och att det 

kommer en betalningsfordran inom ett par dagar.

Jag vet inte vilken lag jag brutit mot. Antagligen

var det för att jag hade parkerat utan att lägga i

en p-skiva i fönstret. Men kanske hade man även
 sett mig köra över den heldragna linjen...?

Just nu bryr jag mig inte om vilket.

 Tiden är knapp och jag slänger den rosa lappen på

sitsen bredvid mig och drar en svordomsramsa

på tyska medan jag vevar ner rutan igen.

En elektrisk fönsterhiss skulle verkligen löna

sig i mitt fall.

Den här gången drar jag ingen lapp när jag

kliver in vid vägverket. Istället går jag direkt till den

dam som tidigare skickat iväg mig till försäkringsavdelningen.

Hon tittar lite förvåna, som om hon inte kände igen mig.
Kanske den röda färgen i ansiktet var orsaken.
Hon ber mig vänligt att sätta mig och vänta en stund på 

sidanom medan hon slutför sin uppgift. 

"Bitte schön" säger hon sen och jag kan sätta mig

vid hennes skrivbord igen. Nu lägger jag fram:

* Registreringsbrevet

* Aktuell registreringslapp

* Senaste besiktningsbeviset

* MITT pass

* MITT eVB-Nummer

och säger för fjärde gången:

"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen - i MITT namn"

"Ok.." säger damen lite förvånat och börjar tippa på datorn igen.

Plötsligt stannar hon till och får det där

"något-stämmer-inte-här-blicken"

För ett par sekunder slutar jag nog andas.

"Ditt eVB-nummer stämmer inte. Det står under övrigt

och inte under husvagn"

Jag skakar på huvudet och slår händerna för ansiktet.

"Det kan inte vara sant. Han har ju sagt att han skriver

det under camping på försäkringen" säger jag och syftar

på min försäkringsman. 

Damen vill ringa upp försäkringsmannen och undrar

vart hon kan ringa. Jag kan t o m numret utantill och 

hon ringer upp och ber om ett nytt eVB-Nummer. 

"Kan ni vara så snäll och vänta en stund. De ringer upp"

säger hon och pekar på ett par stolar. Där sitter jag nu

och känner mig som världens mest otursförföljda

registreringsoffer. Klockan är strax före tolv och

ännu ett problem skulle jag inte hinna lösa idag.

Plötsligt slår mig tanken att jag kanske behöver

ett anmälningsbevis från kommunen - för att bevisa

att jag som utländsk medborgare är bosatt i Tyskland.

Tro inte att man får en tysk legitimation bara för att

man bott där i närmare 20 år. Nänä.

Efter en stund blir jag hänvisad till en kollega till damen

och jag sätter mig vid hennes skrivbord. Lägger 

försiktigt fram mina papper på hennes skrivbord

och säger för...femte?...gången:

"Jag skulle vilja registrera den här husvagnen"

Damen börjar lugnt tippa in mina uppgifter.

Slutar plötsligt.

Jag slutar andas igen och tänker:
 Nu vill hon ha det där j-a beviset från kommunen!

Hon reser sig upp, går till ett skåp.

Bläddrar i en mapp.

Jag andas så tyst jag kan för att inte störa henne.

Sen sätter hon sig och tippar vidare på datorn,
vänder sig mot mig igen och undrar:

"Har du en önskan till registreringsskylten?"

(I Tyskland kan man mot tio Euro önska sig bokstäver

och nummer på registreringsskylten - om de är fria vill säga)

Jag skakar på huvudet och svarar utmattad:

"Nej...det enda jag önskar är att husvagnen blir registrerad!"

Hon skrattar till lite, men vet nog inte vad jag har

upplevt de senaste 26 timmarna.

När jag ser hur hon skriver det nya registreringsnumret

börjar jag andas regelbundet igen. Hon ger mig mitt pass

och en lapp med prisuppgift och registreringsnummer.

Jag tackar och lämnar med lätta steg hennes skrivbord.

Sen går jag till kassan och betalar min avgift.

Med kvittot lämnar jag vägverkets kontor för en 

liten stund och uppsöker en intilliggande skylttillverkare.

Där köper jag de nya registreringsskyltarna till husvagnen.

Sen går jag in till vägverkets väntrum igen. 

Där sätter jag mig och väntar tills jag blir uppropad.

Mina nya skyltar får ett par fina klistermärken som

visar att allt är ok och att husvagnen är registrerad.

Med det nya registreringsbeviset liggandes bredvid böteslappen,

kör jag hem i den tryckande försommarhettan.

Jag tar på mig mina solglasögon, vevar ner rutan igen,

ler lite överlägset och tänker:

Yesssss, I did it!

Nybliven husvagnsägare