Vänner och såna som man känner

Det sägs ofta att hundar är människans bästa vän. Det kan mycket väl stämma, de ljuger iallfall inte och om de visar glädje över att se dig, är det äkta glädje.
Här kommer min väninnas hund "Susi" springande.
Idag hade jag äntligen tid att ta en promenad med dem igen!

När jag kommer hem till dem vet hennes hundar inte vilket ben de ska stå på av glädje...om det nu är för att de tycker om just mig eller att de förknippar mig med en promenad...det spelar inte mig någon roll, huvudsaken är att det är äkta glädje de visar!


Vänner är något annat än någon som man bara känner. Min mans kusin blev förvånad när jag en dag sade att jag inte har många vänner.
"Va? Men när man åker bil med dig genom orten vinkar nästan alla och du pratar med var och varannan du ser" menade han.
Jo, det stämmer. Jag "känner" många i byn jag bor. Vissa vinkar jag bara till, andra slänger jag ett par ord med om vädret och andra hälsar man på hemma. Men det betyder inte att det är en "vän".

En vän är någon som man kan lita på, som man kan berätta nästan allt för, någon som lyssnar när du är ledsen, ger dig råd och skrattar med dig när du mår bra. Hos en vän behöver du inte vara rädd för att hela byn får reda på vad du säger, en vän lyssnar även när du för tjugonde gången berättar om samma problem. En vän hör av sig, även när man själv inte orkar. Eller DU hör av dig när hon inte orkar. När man sitter i en djup grop är det vännen som får en att klättra upp igen. Till en vän kan du säga "du dumma ko" och hon vet att du menar det kärleksfullt. Du kan även överösa en vän med din ilska över orättvisor eller något du mår dåligt av...en vän läser allt och förstår! Riktiga vänner är svåra att hitta och ännu svårare att behålla.

Jag har två "riktiga" vänner. En här i byn där jag bor och en i min barndomsstad i Sverige. Jag är så otroligt tacksam över dem. Och det bästa är att de är tacksamma över att jag finns!!



Min barndomsvän lärde jag känna i första klass. När jag gick i åttan flyttade min familj från Sörmland till Skåne. Min vän och jag började skriva till varandra. När jag flyttade till Tyskland fortsatte kontakten. Ibland skrev vi ofta, ibland sällan. Tack vare internet kan vi nu hålla tät kontakt och ibland skriver vi flera mails om dagen. Det är egentligen rätt otroligt att vi lyckats hålla fast vid vår vänskap trots det stora avståndet. Vi har nu känt varandra i över 33 år, min vän och jag, och jag vet att det är en vänskap som kommer att hålla livet ut!
Tack min vän, för att du finns! Kram!

Det är viktigare att ha EN eller två så goda vänner, än en hel drös med folk som man "bara känner"


Vänskap är som en blomma...om den inte vattnas dör den ut!

Om du har en god vän, ta hand om den! Tala om hur viktig er vänskap är, det gör jag och mina vänner ofta!

Ta hand om varandra!