Upplyst i vintermörkret

Först blev min trädgård upplyst - av mig!
Igår eftermiddag gjorde jag årets första snölykta. Det var nätt och jämt att man kunde krama snöbollar, det var väl mer värmen av händerna som hjälpte till. Hursomhelst lyckades jag bli färdig precis till skymningen och satt i ett ljus. Det gav ett varmt sken i mörkret och t o m de stora barnen gladde sig över den!

Senare på kvällen blev jag upplyst - av min bror!<
Han upplyste mig om att jag blivit faster!! Hans tredje son kom i lördags! Vad glad jag blir för deras skull! Ledsen är jag dock, för att det är ännu ett barn, vars uppväxt jag inte kommer att kunna följa. Jag är fastern som bor långt, långt borta i ett annat land och som man ser väldigt sällan, för sällan för att bygga upp ett slags förhållande till. Det gör mig ledsen...väldigt ledsen.
Men det viktiga är inte hur jag nu mår, det viktiga är att den lille mår bra. Kanske min bror och hans fru även kan bestämma sig för ett lämpligt namn till lillkillen. Det diskuteras fortfarande och alla släktingar blandar sig i...
Jag har fyra barn, så jag vet hur svårt det kan vara, särskilt när man vill ha ett visst "mönster" i barnens namn.
Min brors två äldsta söner har namn som består av fyra bokstäver, därav har de TRE gemensamma bokstäver samt samma bokstav först (hängde ni med?). Hursomhelst är det nu inte lätt om de vill ha samma bokstav i början, fyra bokstäver i namnet och så många gemensamma bokstäver som möjligt...men de jobbar på det!
Jag önskar idag min bror och hans familj lycka till med babyn!
Kramar från faster i Tyskland!!