På livets väg

Idag är det väldigt kallt här i Tyskland. Men soluppgången var vacker, kan inte sluta att visa min underbara utsikt - säg till om det blir för tjatigt!

Men hur vacker morgonen än var...


...idag ägnar jag mina tankar åt dem som har det svårt just nu. Personer som står mig nära och som är viktiga för mig. De ska veta att de inte är ensamma, där de står i korsningen och inte vet om de ska köra till höger eller vänster.


Livet är som att köra bil. De flesta väljer att köra motorväg, det går snabbt, är enklast och det går för det mesta rakt fram.
Men man glömmer ofta, att det i längden blir jobbigt och enformigt. Man blir trött av den hektiska trafiken, motorvägen ger ingen omväxling.
Kanske man tar med sig någon i bilen, en liftare. Ibland har man det trevligt och kör många mil tillsammans. Så trevligt ibland att man skaffar husvagn. Sen kanske bilen är full och man funderar på om det inte vore skönare att köra ensam igen.


Det är viktigt att stanna till på rastplatser ibland. Sträcka på benen, andas frisk luft och koppla av från den jobbiga trafiken.
Det är även viktigt att tanka bilen, innan tanken är helt tom. Att ringa bärgningsbilen är både dyrt och jobbigt. Glöm inte att fylla på olja ibland, annars går motorn sönder. Lämna inte ljuset och radion på, det tar på batterierna. Aircondition är skönt, men drar extra bensin och minskar motorns kraft något.

Att ibland lämna motorvägen och söka sig till landsvägar och kanske t o m en eller annan grusväg kan vara bra. Särskilt när det är stopp på motorvägen och trafiken står still. En omväg kan ibland gå snabbare, på vägen till målet.
Det är alltid en chansning. För man känner ofta inte till de små vägarna och är rädd att köra vilse och önska att man dock stannat på motorvägen tills trafiken löst sig.


Att ta en ny, mindre väg kan gå långsamt och kännas lite skrämmande, men den kan även leda till en ny fin väg som för en till målet.... kanske till havet...där solen skiner, sanden är varm under fötterna och vinden leker med ens hår.
För vägarna i livet finns det tyvärr ingen karta. Man måste lita på sitt orienteringssinne och sin intuition. Andra kan inte visa dig vägen, de kan bara tala om hur deras egna vägar varit, om den vägen sen är likadan när du kör på den är knappast troligt.


Det kan kännas rätt kallt just nu. Vägarna är hala, rutorna fulla med frost. Men med en vän vid sin sida kommer man igenom vintern tillsammans...våren och värmen kommer med säkerhet!


Vännen, jag kör bakom dig vilken väg du än kör på! Kram!