Ge inte upp...!

Lördagen var dock solig! Det är otroligt hur snabbt snön har töat bort. Jag visar er bilder med ca en veckas mellanrum. Vilken härlig känsla det är att nu se grönt gräs och känna solen värma kinderna. Har införskaffat lite färgsprakande dekoration, för nu räcker det med allt det färglösa. Lite knalliga färger piggar upp trots allt, även fast jag normalt är mer för naturliga färger.



Jag lyckades t o m få med mig maken till blomaffären (nästan) helt frivilligt *ler* När vi kom hem tog drack vi eftermiddagskaffet utomhus! Det blåste visserligen lite kyligt, men vi satte oss i lä. Våra minstingar kastade sig på sandhögen och konstaterade själva hur bra det var att solen sken, så att de kunde leka ute igen. Cyklarna kom fram de med!


Jag vet, ni har fortfarande snö kvar i Sverige och det är inte min mening att skryta över våren här. Men det känns så himla skönt och det dröjer inte länge innan våren nått även er! Ge inte upp!!

Jag måste säga att jag faktiskt själv hade funderingar på att ge upp idag - med bloggandet. Det känns lite segt att få igång en blogg som man gärna återvänder till. Man tvivlar på sig själv ibland och undrar vem det intresserar överhuvudtaget. Ni kanske känner igen känslan. Kanske var det sömnbrist som fick mig att bli trött bara. Men, som varje gång när jag tänker i dessa banor, kommer ett "tecken" som säger mig att jag inte ska ge upp. Denna gång var det min 7:e följare som "anmälde" sitt intresse! Det tackar jag för...att ni finns...och att ni besöker mig här!
Jag själv har inte kommit till att bli följare ännu, men som många av er säkerligen märkt, är jag rätt flitig med att ge kommentarer. *ler*


Bloggandet för mig, är ett sätt att uttrycka mina tankar och känslor, samt att dela med mig av olika upplevelser, traditioner och vardagshändelser i mitt liv som utlandssvenska. Att bo i utlandet är inget märkvärdigt, vi fyller soptunnan med sopor, betalar räkningar, dammsuger och stryker tvätt även här. Men andra saker kan vara lite annorlunda.
Bloggandet är även ett sätt för mig att hålla mitt språk och min kontakt till mitt älskade hemland vid liv. Även om jag bott i Tyskland i nästan halva mitt liv, är jag svensk i hjärta och hjärna.



Jag hämtar även intryck och inspiration från er andra bloggare, vilket jag härmed tackar för! Mitt insomnade intresse för fotografering börjar även vakna till liv och jag hoppas kunna köpa en riktig kamera en dag. Tills dess får ni nöja er med mina lite enklare mobilbilder!

Jag önskar er en skön söndag!
Vi kommer (återigen) att ha släkten på besök här under söndagen. Så blir det när man är den som har mest stolar. Men det är kul att de kommer till användning - om någon nu undrar varför vi har ett sååå långt bord *blink*

Tack för att ni finns!
Kram Elle