
Jag sade naturligtvis nej flera gånger, men hon gav sig inte förrän jag hade kannan i handen och tog med den. Jag var nog fortfarande tonåring. Kannan följde med mig till Sverige. Där stod den i mitt flickrum ett tag. När jag sen flyttade till Tyskland kom den med. Under nittiotalets slut bodde jag tre år i Sverige igen, där var den naturligtvis med. Sen flyttade jag tillbaka till Tyskland igen...två lägenheter innan den nu hamnade i det nya husets köksskåp.
En väldigt berest kanna med andra ord.
England - Spanien - Sverige - Tyskland - Sverige - Tyskland....
Ett under att den ha hållit under alla dessa flyttar! Den är nog värd ett bättre ställe en längst bak i ett skåp. Dags att köpa ny hylla till köket!
Jag tycker så mycket om de gamla detaljerna, det hittar man inte nuförtiden.




Kan inte låta bli att tråka ut er med vädret idag igen...
Nu är det officiellt! Barnen har ledigt från skolan resten av veckan!!
Idag är det varmare och och töar lite. Imorse hade t o m min man (han som annars kommer fram överallt - oavsett väglag) lite problem med att ta sig fram. Så vad gjorde han...jo, han hämtade sin grävskopa och gjorde rent vägen med den!

Snöröjaren kör inte gärna på vår gata, eftersom det är svårt och trångt att köra med stora fordon här (förutom för min man som ju kommer fram överallt...)
Nu på eftermiddagen skiner solen igen! Vilken härlig känsla!
Ha en skön dag och hoppas att solen lyser även på er där uppe i Sverige!
Kram Elle
Mmmmm, härlig kanna för svalkande iste eller jordgubbssaft på ett sommarbord!
SvaraRaderaKramisar, Catarina
Jättevacker kanna! Håller med, det finns snart inte så vackra mönster. Var rädd om den!
SvaraRaderakram Pernilla