söndag 9 november 2014

Glömska

Om man har en mamma som för tillfället är lite tankspridd,
kan det hända att man inte får den obligatoriska
födelsedagstårtan med rätt antal ljus på.

Men om man är en spontan, förstående och muffinsälskande
12-åring tycker man att en minivariant är väldigt ok det med.


Vi firar födelsedag i efterskott
och Tyskland firar idag att det är 
25 år sedan muren öppnades.

Då bodde jag fortfarande i Sverige
och hade väl aldrig i mitt liv trott att jag skulle
bosätta mig i Tyskland, typ forever.

Min syn på Tyskland var en negativ bild,
kanske pga alla krigsbilder under historielektionerna
och det hårda, fula språket.
Men vet ni vad, jag hade i veckan ett givande samtal
med ett äldre par där jag försiktigt frågade hur de hade
upplevt andra världskriget.
Mannen, var då i mellanstadieåldern och menade att barnen
hade upplevt det som ett äventyr när pansarvagnarna körde
genom byn de bodde i. Han berättade även om släktingar från
stan som kom ut till landsbygden och tiggde till sig lite mat.
Mat som de sedan delvis fick lämna ifrån sig under färden
tillbaka till staden.
Kvinnan berättade om hur hon som fyraåring kom tillbaka
till huset de bott i, i ett enda kaos.
Hennes docka hade soldaterna som ockuperat huset
haft sönder. Hennes mamma sydde ihop den igen.
Det är några av minnena de hade.
De var barn.
Alla tyskar som upplevde andra världskriget
och fortfarande lever idag
var BARN!
De kan alltså inte för att Tyskland var i krig.
Något som man kanske glömmer ibland.

Det till temat glömska.
Tårtor och tyskar.

Kram

4 kommentarer:

  1. Ja, man glömmer lätt att de var barn då... Ändå skönt att de kan ha en del "bra" minnen från den tiden.
    Tur muffinsen gick hem!

    SvaraRadera
  2. Och det pågår liknande stridigheter mest överallt tycker jag, men Tyskland låg och ligger så nära Sverige. Min man är ju halvtysk och hans pappa var ute i krig från han var 19 år tills han var 29 år. 5 år i själva kriget, mest på Krim och sedan 5 år som krigsfånge i England där han träffade min svärmor (som var svenska) och så kom det sig att Opa inte tyckte att det unga paret skulle bosätta sig i Tyskland, framtiden var för osäker, så min svärmor kom tillbaka till Sverige med en tysk krigsfånge......och det var aldrig någon som sa ett ont ord till min svärfar om hans ursprung eller vad han hade varit med om, det fanns inget val, så enkelt var det.

    Men till dig, jag har saknat dig och hör att det är lite si och så med hälsan och det kan man väl förstå. Jag hoppas att allting landar så där bra som det gör ibland, det är du värd!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Bättre sent än aldrig och det är väl ändå tanken som räknas.
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  4. Den "enljustårtan" tror jag var precis lika bra som en stor tårta!!

    SvaraRadera