Kyss mig...

....tycks grodan säga.

Denna groda står på mitt sängbord och tycks varje kväll be om en godnattpuss. Jag kunde inte låta bli att köpa den med mig hem. Så ful att han nästan är söt, den lilla grodkungen.


Känner ni till sagan om grodkungen? Där en prinsessa vägrar att kyssa en groda, för att hon tyckte att det var äckligt. Hade hon däremot vetat att det hade lett henne till rikedom, ett slott och sist men inte minst - en hel prins! Ja, då hade hon nog inte tvekat att göra det. Så är vi människor lagda!

Det påminner oss kanske om att se människan "bakom" grodan. Att inte allid döma andra efter deras utseende. Jovisst, det gör man automatiskt, men ibland när man lär känna en människa bättre, kan man se att deras själ är värd att älskas - inte deras yttre.
För visst är väl en bra insida bättre en en perfekt utsida?
Vad hjälper det att ha ett vackert glänsande äpple, när det kryper en mask i det?

Hur många unga kvinnor gifter sig inte med "gamla gubbar" för att de har ett par miljoner på kontot?
(Men hur j-a kul är det att bli älskad för att man har en fet plånbok?)
"Skalet" där är perfekt - den stora villan, poolen, lyxbilarna, juveler.... men är de lyckliga för att de valde "prinsen" i "slottet"??
Knappast.
För man ska döma en människa för vad de ÄR och inte vad de HAR!
I alla lägen i livet


Vad jag vill säga är nog...leta inte efter prinsen, lär känna ett par trevliga grodor istället! Eller nåt sånt...ni vet vad jag menar.
Är inte lätt att uttrycka sig innan tuppen gal. Ni som känner mig, vet ju numera hur jag är på mornarna - och jag har bara druckit EN kopp kaffe och har ögon som streck fortfarande!

Nu undrar ni alla naturligtvis...och?...HAR du kysst grodan godnatt?!?
Säger vi så...jag kysser inte ens grodor efter första daten...*blink*

Ha en skön tisdag i grodträsket!
Kram Elle