Kaffe och kaka...

Ungar kan ibland vara så jobbiga att man helst av allt skulle vilja...
det får man inte säga och man säger det ju utan att egentligen sen göra det....men ibland skulle man verligen kunna.....
...men ni känner säkert igen känslan...den inre ilskan....*grrrrr*...varför är ungarna så envisa ibland, eller varför kan de inte sluta skrika....busa...varför hör de inte vad jag säger....?
Äh, kom igen, den känslan har alla haft en eller flertalet gånger...eller ofta!
Jag har ju fyra ungar, så minst fyra gånger har jag känt så...*blink*

Men ibland kan de vara så himla GOA....

Som dottern, hon kan vara en envis liten häxa ibland, men för det mesta är hon min lilla solstråle...min prinsessa...min "prick" över i:et...


Hon lugnade i lördags mitt dåliga samvete, efter bilden i förra inlägget. Jag fick sätta mig och slappna av i soffan, medan hon kokade läckert "luftkaffe" i sin egen lilla kaffemaskin. Den har två knappar att trycka på och den gör bubbel- och maskinljud. Dottern var överlycklig över att få skämma bort mig och jag fick t o m kommentaren "världens bästa mamma" för att jag bara satt där! *ler*
Sen kunde jag välja och vraka mellan kaffesorterna. Det blev till en början Cappuccino...mmmmmm...den var verkligen god! *blink*
Dottern fick liksom fram de olika kaffesorterna genom att trycka på de två knapparna i olika kombinationer, förklarade hon för mig.
Sen sade hon...
"Du kan även få Coca Cola, om jag trycker här....och om jag sen trycker på den andra knappen får du socker i Coca colan...."
Det var ju "sött" av henne...*fniss*...men jag tackade nej till detta annars så lockande erbjudande och menade att jag hade en cola redan...vilket stämde...omrört för att ta bort kolsyran...och drucket för att lugna ner min oroliga mage - nej, magsjukekänslan hade inte lämnat min kropp helt.


Jag hade ju lovat att baka med barnen...tog fram mjöl och hela köret...när grannkillen plötsligt kom och ringde på. De hade inte setts på länge och plötsligt försvann barnen ut för att leka...Halvvägs ut genom dörren ropade sonen:
"Lämna ett par muffins kvar till oss! Vi kommer snart igen!"
(som om JAG skulle äta upp alla själv...? *blink*)


Jag gjorde en helt vanlig sockerkaksdeg och hällde den i formar, är lättare att ha i handen och smakar jättebra. Ungarna kom också lagom tills de var färdiga och mumsade nöjt i sig ett par ute på terrassen
Sen var den lördagen räddad!

Nu börjar en ny vecka med nya tag och jag hoppas att den börjar bra för er!
Kram Elle