Att vinna ett sött tack...

Söndagar hör normalt inte till mina favoritdagar. Det känns liksom lite "dött" här, eftersom affärerna är stängda. Vi brukar utnyttja varma söndagar till att t ex besöka de italienska glassbarerna i närheten, eller bara göra ingenting hemma.

Igår fyllde svågern år, så vi var bjudna till söndagsfrukost där. En trevlig omväxling.
Sen blev det söndagsmiddag hemma, innan det var dags att köra med den 7-årige sonen till sångföreningens jubileumsfest.
Min son besöker skolkören sedan ett par veckor. I torsdags när jag kom och hämtade honom sade han upprört:
"Jag vill sluta i kören"
Gick sen tillbaka med bestämda steg och sade sitt beslut till körledaren.
Hon menade att han ju kunde vara med i uppträdandet - som en fin avslutning på sin körtid.
Jag fattade att det var just DET som var problemet...uppträdandet...för han var nervös!! Mycket riktigt, sen kom kommentaren:
"Jag slutar nu och när uppträdandet är förbi kan jag ju börja igen!"

Till min förvåning och lättnad följde han utan protester med på uppträdandet, där barnkören stod i en stor sal, full med pensionärer. Luften, eller snarare bristen, i detta rum var så tjock att man hade kunnat skära den i bitar. Jag hoppades att min son inte skulle börja hyperventilera av nervositet, för det hade inte lett till annat än syrebrist!
Men allt gick jättebra, uppträdandet var uppskattat och barnen fick choklad som tack.
Den kom sonen viftandes med och sade:
"Vi har vunnit choklad!!"
"Nej, den har ni inte vunnit, den har ni fått som tack för att ni sjungit" menade jag.
"Nej, den har vi VUNNIT!!" sade sonen bestämt


Ok...vunnit eller inte, han sjöng, det protesterades inte, ingen hyperventilerade och alla var nöjda!

Jag retar mig alltid på pojken på chokladförpackningen...är inte lätt att förklara för barnen hur skadligt godis är för tänderna...medan han strålar med sina vita...

Idag börjar veckan lite vått, grått och disigt, men man har lovat bättring på vädret...vänta bara!
Ha en skön måndag!
Kram Elle