Kärlek börjar med bråk?

Idag ska jag berätta om min nya kärlek. Där gäller nästan påståendet "kärlek börjar med bråk".
Nej, jag pratar nu inte om en man! Jag vill ej heller berätta om kärleken till min man, den är så gammal nu att det borde tas upp under temat "antikviteter"...*blink*

Jag vill berätta om min nyvunna kärlek till ranunkler....



Har ni också saker som ni förut nästan hatat, men som ni nu formligen älskar? Eller tycker om iallafall?
Jag var inte särskilt förtjust i den hemmalagade grönsakssoppan jag fick som barn - idag gör jag det själv och kan inte få nog. Paprika tog avstånd från, till jag var "tvungen" att äta en ostmacka med paprika på och upptäckte hur himla gott det var! Eller mosaik...jag avskydde mosaik för ett par år sen bara....idag har jag själv mosaik på väggarna...


Samma hatkärlek hade jag nu till ranunkler...som dessutom har ett fult namn, enligt min mening...låter liksom "unket". Men genom bloggandet har jag sett era bilder av ranunkler och upptäckt vilken vacker blomma det egentligen är. Förut gick jag förbi dem i blomaffären - i helgen köpte jag hem mina första exemplar!!


Vad var nu grunden till detta hat till ranunkler? Eller ska man kalla det rysningar i ryggraden? Förklaringen ligger nog i att jag lärde känna ranunkler redan som barn, hemma hos mormor, men de var gjorda av plast och såg fruktansvärda ut! Alltså har jag i alla år blivit påmind om plast, i gult...antagligen med lite damm mellan bladen och lätt blekta av solen.
Tack och lov att jag sett era bilder, som nu fick mig att se verkligheten!
Tack för det och tack för att ni var här hos mig idag!


Ska nu avsluta dagens inlägg med att berätta att jag blivit avslöjad...
Ni som läste gårdagens inlägg, vet att jag ju smugglar hem blommor i mindre mängder, för att det inte ska bli en chock för min man.
Igår kom han dock hem lite tidigare - när det var ljust ute fortfarande - och efter en stund sade han plötsligt:
"Har du gjort iordning rabatterna? Fint ser det ut..."
HA!
Han erkände sin uppskattning!!! Och nej, han har absolut inget emot mina inköp, där har jag faktiskt fria händer, vad det än gäller. Han litar på mitt förnunft och min smak.
När vi byggde huset, var det JAG som planerade och beställde köket helt själv.
Arbetskollegorna undrade hur tusan maken kunde skicka mig SJÄLV till möbelhuset för att beställa kök?!! Min make sade lugnt..."jag litar på min fru, hon har bra smak...annars hade hon inte valt MIG!"

Ha en skön fredag!
Kram Elle