Alla vägar leder till....

Rom?

Häromdagen kom min 16-åring och undrade:
"Kan du köra mig till Rom?"

Nu skulle jag kunnat tvärneka och skylla på att min italienska är urkass...eller att verkligen inte har råd med tanke på dagens bensinpriser. Men istället sade jag att det inte var något problem.
Anledningen är att vi faktiskt har en liten byhåla (ett par hus utkastat på en åker...) här i närheten som heter ROM. Där bor min sons klasskompis.


För dem som vill besöka Rom, kan jag tala om att de faktiskt har ett hotell där. Men det är nog allt de har att erbjuda för turister. Man kan ju undra hur turisterna hittar dit överhuvudtaget, mitten i ingenting. Kanske lever de på byns namn och de turister som kör till "fel" Rom?

Men alla vägar leder INTE till Rom...vissa vägar leder inte ens till nästa by!!
Samma eftermiddag....
ja, jag kanske ska erkänna nu att jag inte kom till att sätta mig och sortera papper häromdagen (jag var jätteledsen över det...*blink*) för att jag istället var upptagen med att vara "Taxi Mamma"
Hursomhelst var jag på väg med min 14-åring när jag blev stoppad av polisen. Nej, jag hade varken kört för fort eller glömt säkerhetsbältet. Precis utanför byn hade en ung man - antar jag av biltypen - lagt sig på taket med bilen.


Man höll just på att bärga bilen när vi kom. Jag hör inte till de som ställer sig och fotograferar bilolyckor, men nu gjorde jag ett undantag för att jag inte hade annat för mig medan jag väntade. Polisen som stoppade mig hade jag dessutom träffat häromveckan! Där kan man se hur omväxlingsrikt deras arbete är. Ena dagen bilolyckor och andra dagar...

...trafikundervisning med dotterns dagis!


Poliser är väl inte särskilt populära bland befolkningen - särskilt inte de som blivit stoppade av en eller annan anledning. Men jag måste faktiskt påpeka vilket fantastiskt arbete de gör med barnen. Vet inte om flickorna faller för män i uniform och pojkarna ser en förbild, men de följer undervisningen med stort intresse och har verkligen kul. Även som förälder har jag haft kul. Om ni bara visste vad barn har att berätta för farbror polisen...
"Min mamma har aldrig hjälm på sig när hon kör" sade en liten flicka, vars mamma lyckligtvis inte var med den gången.
"Min pappa använder inte säkerhetsbältet" avslöjade en pojke, utan att bli röd i ansiktet.
Polisen ler lugnt, tar upp anteckningsblocket ur fickan och säger...
"Vad var det din pappa hette...?"

Polizei, dein Freund und Helfer - Polisen, din vän och hjälpare
heter det här i Tyskland. Och för dagisbarnen är det en vän och för de som haft en olycka en hjälpare.
Och den som blir stoppad och har kört för fort får antagligen skylla sig själv och stå för sina misstag....eller?

Ha en skön olycksfri onsdag!
Kram Elle

Frau Higgins?

Jag fick en kommentar över hur bra jag lyckats med mina orkidéer. Det tackar jag för!
Jag hade under många år stor respekt för orkidéer och vågade inte köpa en själv. Hade inte ens tanken på att försöka. Jag hade nog intrycket av att det är en mycket krävande och svår växt, som behöver noggrann skötsel i växthus.
Vaför trodde jag det?
Kanske hade jag sett "Magnum" för mycket? Där hade ju hans assistent "Higgins"...eller var Magnum HANS assissten?...och hette han överhuvudtaget Higgins??? Eller var han bara Magnums hyresvärd...?
Hursomhelst, ni vet vem jag menar. Han stod ibland i sitt växthus, fullt med orkidéer, med en sprayflaska i handen. Som om man inte kunde ha orkidéer utan växthus och sprayflaska...


För ett par år sen blev det allt populärare med orkidéer och jag köpte hem mitt första exemplar. Jag vet inte om jag har foton någonstans, men efter ett par år hade jag ett helt hav av blommor! Ur en enda kruka (med tre växter tror jag) kom det hela tretton stänglar!!!
Det var inte alls svårt!
Orkidéer vill bara ha en skvätt vatten ibland och inte stå i direkt solsken. Mycket mer behövde jag inte göra. En mycket tacksam blomma och inte alls så svårskött som Mr Higgins ville få mig att tro.


Bilderna är tagna en sen eftermiddag häromveckan, jag tycker att det är så fint när kökslampan lyser på blommorna, som riktigt glittrar i ljuset. Tyvärr går det inte att fånga det med mobilen.
De aktuella bilderna kommer jag för tillfället inte åt. Nackdelen när man har tonåringar med påsklov, är att de har tid över för en massa onödiga aktiviteter, som att t ex "låna" minneskortet ur mammas mobil...*grrrrr*
Alltså håll tillgodo med de "gamla bilderna" ur datorn.


Ok...nu ska jag avslöja mitt trick hur de börjar blomma igen...
Jag ställer in dem i tvättstugans fönster och säger:
"När du blommar får du komma ut igen!"
Jag vet inte om det är den varma fuktiga luften av torktumlaren eller min kommentar som gör det - men de börjar oftast blomma igen inom kort tid.
Fungerar inte det, brukar jag slänga en skarp kommentarlös blick på sophinken, för att göra klart för blomman att det är DÄR den hamnar om den inte blommar.
Hårda bud här! *blink*


Idag blir det lite inomhusaktiviteter, eftersom det regnar här. Jag hade tänkt sortera lite bland alla papper i kontoret. Min absoluta favoritsysselsättning *spyr* som jag knappt kan vänta med att ta tag i.

Hoppas att ni har roligare uppgifter under veckans första dag!
Kram Elle

Ge och ta

Ibland tror man att en dag ska bli regnig och trist, men så överraskas man av solen iallafall. Det brukar vara bra dagar. Idag var en sådan dag. Under förmiddagen var himlen nästan molnfri och solen sken.
Jag blev positivt överraskad, för det hade varit värre om de lovat solsken och jag hade fått en regnig dag. Vädret höll i sig till sena eftermiddagen, sen kom det utlovade regnet.

Jag riktigt njuter när jag kommer ut och ser hur morgonsolen lyser upp vårblommorna i rabatterna. Att de är lite "fejkade" och planterade med knoppar, bryr jag mig inte om vid såna tillfällen.



Jag passade idag på att besöka en annan fyrabarnsmamma i byn. Hon har hjälpt mig mycket den senaste tiden och idag tyckte jag att det var dags att ge tillbaka. Hon har en enorm trädgård och jag rensade...nej, jag borde nog kalla det grovsanerade, en av hennes rabatter. Det känns skönt att kunna hjälpa tillbaka.



Man får inte bara ta hela tiden. Då utnyttjar man en vänskap och förlorar den väldigt snabbt. Man måste GE och TA! Var och en gör det den kan bäst. Den ena handen tvättar den andra. Hjälpa och bli hjälpt. Så och skörda. Uttryck det hur du vill.

Väl hemma fortsatte jag med mina egna rabatter. Sista stormen hade lämnat högvis med löv i trädgården - fast vi själva inte har egna träd. Det lilla äppelträdet räknar jag inte, dessutom har det knappt löv ännu.
Nu börjar jag känna av trädgårdsarbetet i kroppen...eller är det åldern? Nästa månad hör jag till skaran av damer som kallar sig 40+ under ett flertal år. Kanske åldern börjar ta ut sin rätt?
Nä, inte värt att tänka på nu. Jag lägger upp fötterna i soffan ikväll, sen är det nog bra!

Önskar er alla en skön helg!
Kram Elle

Påsklov!!

Påsken närmar sig nu med stormsteg!
Barnen har idag sista skoldagen, sen är det lov de närmaste två veckorna. Min dotter är dock hemma idag, eftersom ena örat gör ont. Det blir nog ett läkarbesök innan dagens slut.
När jag hämtade henne på Kindergarten igår upptäckte jag barnens dekoration inför påsken. De hade pysslat lite. Någon som kan se vilket berömt tema de har jobbat med?


Jag kunde naturligtvis genast se vilken bild som var ritad av min dotter. Hennes "blomhänder" går det ju inte att missa! Är bara lite förundrad över ansiktsuttrycket...? Men nu ska vi inte börja leka psykolog eller tyda bilder. Hon har bara ritat det så helt enkelt. Barn är barn!!


Här i Tyskland dekoreras det inte mycket med fjädrar. Nästan inte alls faktiskt. Här kör man med ägg i färglada kombinationer. Inomhus är det vanligt att hänga små färgade träägg i ett par kvistar. Utomhus dekorerar man gärna ett litet träd i trädgården med färgglada ägg (i plast...)
Ok, jag har alltid varit lite emot denna version, men i år köpte jag faktiskt ett par miniägg och placerade dem i ett miniträd. Man behöver ju inte överdriva...



Utan att vilja skryta igen (ok, lite skryter jag i smyg nu...*blink*) så visar jag er hur min utsikt igår såg ut. Vi hade omkring 20 grader vid middagstid....


Men jag kan trösta er med att det regnar idag! Det blir en våt helg.
Säkerligen har solen dragit upp till er i Sverige!
Skulle detta vara fallet, njut av dagen!

Jag önskar er alla en skön fredag!
Kram Elle

Skrytinlägg...

Detta är helt ärligt inget annat än ett rent skrytinlägg!!
Det gäller ju att passa på så länge jag liksom ligger före er vad gäller våren.
Jag brukar ju säga - nån fördel ska jag väl ha av att bo i Tyskland!! *blink*
(Till er som tycker att det är kul att affärerna är stängda i Tyskland på söndagar medan ni i Sverige kan handla under hela helgen ägnar jag en extra tanke i detta skrytinlägg *blink*)

Vi har solsken, fast det faktiskt börjar mulna till lite (fast det ville jag egentligen inte avslöja, det här skulle ju bli ett skrytinlägg!)
Jag har visserligen ingen fungerande termometer, men vi har tagit av oss jackorna och de nämnde temperaturer upp till 20 grader idag...
Bin och flugor (dem kan jag dock leva utan...) flyger omkring. I rabatterna upptäckte jag att det kryllade av myror som vaknat till liv och försöker orientera sig efter månader under jorden. Man kan ju undra om de blir bländade av solen nu?
Precis som myror...kryllade det av ungar på lekplatsen. Det kändes nästan som om min dotter gungade in våren med fart! Lägg märke till hennes klädsel...ingen jacka - endast långärmat!!


Jag njuter av påskliljorna, som (erkänner jag nu....) är fusk. Jag planterade dem halvfärdiga häromveckan. Men de är fina ändå, eller?


Penséerna jag köpte förra veckan, är nu utspridda lite här och var. En av krukorna står på muren...




En annan i en zinkburk vid ingångsdörren....


Jag undviker dock att visa foto på vad bonden sprider ut på ängarna...ledtråd: det är brunt, har passerat fyra magar och luktar allt annat än gott. Men, det är ett vårtecken! Tyvärr är det även ett tecken på att bonden väntar regn....(men det ville vi ju inte prata om i detta vårskrytsinlägg!)

Hur vädret än blir imorgon, jag njuter av solen NU!
Önskar även er en solig dag!
Kram Elle

Att vinna ett sött tack...

Söndagar hör normalt inte till mina favoritdagar. Det känns liksom lite "dött" här, eftersom affärerna är stängda. Vi brukar utnyttja varma söndagar till att t ex besöka de italienska glassbarerna i närheten, eller bara göra ingenting hemma.

Igår fyllde svågern år, så vi var bjudna till söndagsfrukost där. En trevlig omväxling.
Sen blev det söndagsmiddag hemma, innan det var dags att köra med den 7-årige sonen till sångföreningens jubileumsfest.
Min son besöker skolkören sedan ett par veckor. I torsdags när jag kom och hämtade honom sade han upprört:
"Jag vill sluta i kören"
Gick sen tillbaka med bestämda steg och sade sitt beslut till körledaren.
Hon menade att han ju kunde vara med i uppträdandet - som en fin avslutning på sin körtid.
Jag fattade att det var just DET som var problemet...uppträdandet...för han var nervös!! Mycket riktigt, sen kom kommentaren:
"Jag slutar nu och när uppträdandet är förbi kan jag ju börja igen!"

Till min förvåning och lättnad följde han utan protester med på uppträdandet, där barnkören stod i en stor sal, full med pensionärer. Luften, eller snarare bristen, i detta rum var så tjock att man hade kunnat skära den i bitar. Jag hoppades att min son inte skulle börja hyperventilera av nervositet, för det hade inte lett till annat än syrebrist!
Men allt gick jättebra, uppträdandet var uppskattat och barnen fick choklad som tack.
Den kom sonen viftandes med och sade:
"Vi har vunnit choklad!!"
"Nej, den har ni inte vunnit, den har ni fått som tack för att ni sjungit" menade jag.
"Nej, den har vi VUNNIT!!" sade sonen bestämt


Ok...vunnit eller inte, han sjöng, det protesterades inte, ingen hyperventilerade och alla var nöjda!

Jag retar mig alltid på pojken på chokladförpackningen...är inte lätt att förklara för barnen hur skadligt godis är för tänderna...medan han strålar med sina vita...

Idag börjar veckan lite vått, grått och disigt, men man har lovat bättring på vädret...vänta bara!
Ha en skön måndag!
Kram Elle

Lätt som en plätt...

Det är kul att se hur alla liksom vaknar till liv när man visar ett par blommor! *blink*
Jag har även, till min lättnad..., fått reda på att jag inte är ensam om att lida under "blomhypnos"...fast lida kan man ju inte direkt kalla det, eller?


Jag hann faktiskt plantera penséerna i lugn och ro och först framåt sena eftermiddagen kom en liten skur, men det gav mig bara en gratis vattning och det tackar jag för. Nu tycks vattenkannan uppe i himlen dock ha fastnat i den positionen och det blir en dag för inomhusaktiviteter istället.
Slängde just ihop en snabb rätt som ungarna faktiskt brukar BE om fast det innehåller huvudsakligen GRÖNSAKER!! Är väldigt lätt att göra och smakar jättegott.
Mina grönsaksplättar innehåller riven potatis, zuccini och morötter samt strimlad purkolök. Blanda i ett par ägg och lite mjöl för att binda det hela, salt och peppar. Sen är det bara att steka dem i olja.


Med lite Creme Fraische (eller hur man stavar eländet...) smakar det hela extra gott!
Nej, kära vänner, vi har inte rapsöl här.


Öl betyder olja...

Men det kan bli missförstånd. En gång hade min man ett par vänner på besök och sade till en av sönerna:
"Gå ner i källaren och hämta öl"
Sonen tänkte dock på tyska och kom upp till pappa med en dunk motorolja...*fniss*

Imorgon blir det lugnt med bloggandet, vi har ett födelsedagsbarn i släkten som vi ska gratta.
Jag önskar er alla en skön helg!
Kram Elle

Jag hör röster....

Igår hade vi vårväder här i Tyskland. Hade min termometer inte varit trasig, hade den visat ca 15 grader. Barnen slängde av sig allt vad mössor och jackor heter och bara sprang omkring och njöt. Själv försökte jag få bort spåren av snö och storm omkring huset. Det sopades och krattades lite här och var. Jag tog även en promenad med grannen och barnen och vi försökte njuta av varenda solstråle vi kunde fånga. För vi visste att det inte skulle bli lika fint idag...

Fredagar är min "handlingsdag", sista chansen att handla för helgen - utan barn. Söndagar är affärerna dessutom stängda!
Nu har jag problemet, att jag måste gå förbi en blomaffär när jag går in i affären...vilket resulterar i att jag som i hypnos närmar mig blommorna och tycks höra röster som viskar
"Se...visst är vi fina...och nya färger...det är väl vackert...och skulle passa jättebra in i din trädgård...köp oss...vi följer gärna med dig hem...ta hand om oss..."
Alltså såg mitt bagageutrymme ut så här när jag kom hem...


Nu står de utanför huset och väntar på att spridas ut i olika krukor.



Jag själv måste nog uppsöka läkare för att se om han har några bra tabletter mot rösterna jag hör i huvudet när jag passerar blomaffärer.
Men vem skulle kunna säga nej till dessa skönheter i olika färger...





Inte jag iallafall! Så nu vet ni vad jag gör i eftermiddag...om det inte börjar regna vill säga.
Önskar er en skön och avkopplande fredag!
Kram Elle

Nervös tonåring...

Gårdagen var väldigt stressig. Jag hade en ytterst nervös och temperamentfull 14-åring som var så besviken på sig själv att det hördes, både ur hans mun och genom de smällande dörrarna. Den som haft tonåringar med lätt "hormonella störningar" vet vad jag menar.
Grunden till hans nervositet var en skriftlig konfirmationstest...
Det rabblades de tio budorden och andra viktiga texter. Jag skjutsade honom till församlingshemmet under protest, han skulle minsann inte skriva en rad!
Men han hade inget annat val än att kliva ur bilen och snällt göra sin test.


Efteråt var han något lättad. Humöret var ett helt annat och han skämdes nog lite över allt han sagt under dagen *blink*
Det enda han måste öva på nu är trosbekännelsen. Men ärligt nu, hur många av er kan rabbla upp trosbekännelsen utan att tappa bort en eller annan rad? Hör ni inte också till dem som under det årliga besöket i kyrkan (julen...?) bara rör på läpparna för att på slutet klara av ett högljutt "amen"?


I april har vi alltså konfirmation här, men det ska jag berätta mer om då.


Idag har de lovat hyfsat väder och ca 14 grader. Jag ska nog dammsuga ut vintern ur min bil och sen hoppas jag på en avkopplande promenad...fast ärligt talat, himlen ser inte direkt ut som om det skulle bli sol idag...men små under sker ju alltid, så vem vet?

Ha en avkopplande onsdag!
Kram Elle

Kyss mig...

....tycks grodan säga.

Denna groda står på mitt sängbord och tycks varje kväll be om en godnattpuss. Jag kunde inte låta bli att köpa den med mig hem. Så ful att han nästan är söt, den lilla grodkungen.


Känner ni till sagan om grodkungen? Där en prinsessa vägrar att kyssa en groda, för att hon tyckte att det var äckligt. Hade hon däremot vetat att det hade lett henne till rikedom, ett slott och sist men inte minst - en hel prins! Ja, då hade hon nog inte tvekat att göra det. Så är vi människor lagda!

Det påminner oss kanske om att se människan "bakom" grodan. Att inte allid döma andra efter deras utseende. Jovisst, det gör man automatiskt, men ibland när man lär känna en människa bättre, kan man se att deras själ är värd att älskas - inte deras yttre.
För visst är väl en bra insida bättre en en perfekt utsida?
Vad hjälper det att ha ett vackert glänsande äpple, när det kryper en mask i det?

Hur många unga kvinnor gifter sig inte med "gamla gubbar" för att de har ett par miljoner på kontot?
(Men hur j-a kul är det att bli älskad för att man har en fet plånbok?)
"Skalet" där är perfekt - den stora villan, poolen, lyxbilarna, juveler.... men är de lyckliga för att de valde "prinsen" i "slottet"??
Knappast.
För man ska döma en människa för vad de ÄR och inte vad de HAR!
I alla lägen i livet


Vad jag vill säga är nog...leta inte efter prinsen, lär känna ett par trevliga grodor istället! Eller nåt sånt...ni vet vad jag menar.
Är inte lätt att uttrycka sig innan tuppen gal. Ni som känner mig, vet ju numera hur jag är på mornarna - och jag har bara druckit EN kopp kaffe och har ögon som streck fortfarande!

Nu undrar ni alla naturligtvis...och?...HAR du kysst grodan godnatt?!?
Säger vi så...jag kysser inte ens grodor efter första daten...*blink*

Ha en skön tisdag i grodträsket!
Kram Elle

Kaffe och kaka...

Ungar kan ibland vara så jobbiga att man helst av allt skulle vilja...
det får man inte säga och man säger det ju utan att egentligen sen göra det....men ibland skulle man verligen kunna.....
...men ni känner säkert igen känslan...den inre ilskan....*grrrrr*...varför är ungarna så envisa ibland, eller varför kan de inte sluta skrika....busa...varför hör de inte vad jag säger....?
Äh, kom igen, den känslan har alla haft en eller flertalet gånger...eller ofta!
Jag har ju fyra ungar, så minst fyra gånger har jag känt så...*blink*

Men ibland kan de vara så himla GOA....

Som dottern, hon kan vara en envis liten häxa ibland, men för det mesta är hon min lilla solstråle...min prinsessa...min "prick" över i:et...


Hon lugnade i lördags mitt dåliga samvete, efter bilden i förra inlägget. Jag fick sätta mig och slappna av i soffan, medan hon kokade läckert "luftkaffe" i sin egen lilla kaffemaskin. Den har två knappar att trycka på och den gör bubbel- och maskinljud. Dottern var överlycklig över att få skämma bort mig och jag fick t o m kommentaren "världens bästa mamma" för att jag bara satt där! *ler*
Sen kunde jag välja och vraka mellan kaffesorterna. Det blev till en början Cappuccino...mmmmmm...den var verkligen god! *blink*
Dottern fick liksom fram de olika kaffesorterna genom att trycka på de två knapparna i olika kombinationer, förklarade hon för mig.
Sen sade hon...
"Du kan även få Coca Cola, om jag trycker här....och om jag sen trycker på den andra knappen får du socker i Coca colan...."
Det var ju "sött" av henne...*fniss*...men jag tackade nej till detta annars så lockande erbjudande och menade att jag hade en cola redan...vilket stämde...omrört för att ta bort kolsyran...och drucket för att lugna ner min oroliga mage - nej, magsjukekänslan hade inte lämnat min kropp helt.


Jag hade ju lovat att baka med barnen...tog fram mjöl och hela köret...när grannkillen plötsligt kom och ringde på. De hade inte setts på länge och plötsligt försvann barnen ut för att leka...Halvvägs ut genom dörren ropade sonen:
"Lämna ett par muffins kvar till oss! Vi kommer snart igen!"
(som om JAG skulle äta upp alla själv...? *blink*)


Jag gjorde en helt vanlig sockerkaksdeg och hällde den i formar, är lättare att ha i handen och smakar jättebra. Ungarna kom också lagom tills de var färdiga och mumsade nöjt i sig ett par ute på terrassen
Sen var den lördagen räddad!

Nu börjar en ny vecka med nya tag och jag hoppas att den börjar bra för er!
Kram Elle

Tecken...?

I vardagsrummet står just nu "småttingarnas" svarta tavla, som de fick i julklapp. Där målas det flitigt ska ni tro. Senaste bilden av dottern, fick mig dock att börja undra hur jag skulle tyda detta. Man kan ju ibland leka "psykolog" och dra slutsatser av teckningar som sen visar sig vara något helt annat.


Nyligen var jag inne hos en annan bloggerska och försökte tyda en barnteckning, med hjälp av hela familjen. Alla hade olika lösningar, men det visade sig att vårt "undermedvetna" hade ruskigt rätt. Skulle du tillfälligtvis läsa detta, ska du veta att jag tänkt mycket på dig, senast imorse när jag vaknade.*kram*

Jag har ofta upplevt att jag fått "tecken" av olika händelser i mitt vardagsliv. Det kan vara att man tänker och hör en sak samtidigt, det kan vara drömmar som talar sitt eget språk eller människor som säger saker till dig och därigenom "visar" dig en lösning. Nu ska jag inte bli för djup, men jag börjar tro mer och mer på att det finns en slags "kraft" som styr oss, något som jag inte vill kalla "gud".

Nu till dotterns bild...


Hon hade ritat sig själv och mig...observera att det INTE är blommor vi har i händerna, det ÄR händerna! *fniss*
Vad som dock fick mig att reagera var de fyrkantiga huvudena. Betyder det att hon suttit för mycket framför tv:n och jag för mycket vid dataskärmen medan vi varit sjuka? Man brukar ju säga till ungar att de får fyrkantiga ögon om de kollar för mycket tv. Vad ska då fyrkantiga huvuden betyda??
Dottern menade visserligen att det var "enklare" att rita det så, men min tankeställare leder nu till att jag tänker ta mig mer tid för barnen idag. De börjar friskna till och krafterna är tillbaka. Det blir lite bakning med dottern, eftersom sonen är ute och leker med grannkillen. Gissa om han var glad över att äntligen kunna träffa kompisar igen!!

Nu undrar jag, om NI får "tecken" eller signaler i ert liv, som visar er vad ni ska göra??

Ha en skön lördag!
Kram Elle

Fram med röda mattan....

Dags att rulla ut röda mattan igen....?


Nej, den här gången ska jag tygla mina känslor lite och undvika en halv oscarsutdelning som sist...även fast jag egentligen tyckte att det var väldigt trevligt. Men, nu är jag ju en fyrabarnsmamma utan egen inkomst och har verkligen inte råd att besöka starfrisören igen. Dessutom har jag suttit hemma med sjuka barn i en vecka nu och känner mig lite mosig...
Hoppas att ni inte har något emot att jag idag tar emot detta award osminkad som jag ser ut i vardagslivet, utan dyr frisör och designad klänning....


Det är Polargrevinnan som gett mig detta award.
Jag vet inte varför, men varje gång jag läser hennes namn har jag en känsla av att behöva niga och böja huvudet lite lätt med sänkt respektfull blick. Ja, det gör jag nog idag ändå, som tack för en värmande utmärkelse!
*niger*

Det roliga med Polargrevinnan är att hon i sin "bekännelse" (som jag också strax "måste" göra) skiver att hon bland annat hatar "kräk"....men samtidigt blev följare hos mig efter att ha läst mitt "magsjukeinlägg" häromdagen. *fniss* Kanske var det rosmarinen som övertygade den dagen!?


Är det tanken på denna grevinna som ger mig "måste-niga-känslan"?

Ja, och nu "bekännelsen"....
7 saker om mig som ni inte visste om....ojojoj, jag tror jag undviker de värsta sakerna och tar ett par "gästvänliga" istället:

1. Jag är en "morgenmuffel", vilket jag inte har en översättning till, men det betyder att man inte borde ställa dumma frågor till mig klockan fem på morgonen, särskilt inte innan jag har druckit minst två koppar kaffe och ögonen har uppnått en relativt normal storlek....ja, tro mig, jag är inte alltid ett trevlig umgänge innan det blir ljust ute.
2. Jag beställer ALLTID en After-Eight-bägare hos glassbaren, oavsett i vilken stad och hos vilken glassbar. Och ALLTID försöker resten av familjen att sno min After-Eight-bit!!!
3. Hoppas att ingen polis läser detta, för en natt för över tjugo år sen, "lånade" jag pappas bil medan han sov och körde en mil till grannbyn för att hämta min bror, som hade missat sista nattbussen. Jag gick i körskola då men hade ännu inte gjort körkortet....(fy på mig!) Jag tror aldrig att vi talade om det för pappa...*skäms*
4. Jag skjuter oftast upp trista saker till allra sista sekunden....
5. Jag är sedan nästan ett år guldmedlem hos viktväktarna! Nej, så illa var det inte, men jag ville bli av med spåren av fyra graviditeter och göra det lättare för mina dåliga knän. Till mina vänners förundran äter jag kakor i stora lass utan att öka i vikt igen...*ler*
6. Jag vägrade anmäla mig till tyska i sjuan och valde franska istället *fniss* Tyckte helt enkelt att det var ett fruktansvärt språk!
7. Jag är rätt dålig på att komma ihåg namn.

Minnet är kort helt enkelt...eller är det hjärnan som är för liten? Och hur mäter man egentligen intelligens??


Nu till den lite svårare biten...att kunna välja ut ett par bloggare som jag skickar detta award till...det kallas ju "kreativ bloggare" så jag väljer bloggar som ger mig inspiration och/eller som är "kreativa" på ett eller annat sätt i mina ögon.

And the winner is....(ja lite oscarsfeeling vill jag dock förmedla idag)
Camilla - Natalja Oblonskaja (stavade jag rätt nu?*blink*)
Karin - Karin Lindström
Lisa - Sjabbig men chic
Peter - Oumberligating (ja, IGEN, för han ÄR kreativ i sina inlägg)
Lilla Frun - Pockethexorna (ja, också igen, för kreativa idén för bokintresserade. Denna gång får hon ett EGET award och behöver inte dela det med Peter!*blink*)

Sist men inte minst vill jag ge det här awardet till de två bloggar som jag hittade allra först och som väckte mitt intresse att själv börja blogga:
Lotta - Mitt liv på landet
Inredningsfrun - Ljuvligt - hem och inredning

Kan ni tänka er att jag för ett halvår sen aldrig hade besökt en blogg och inte visste vad det var? Därför värmer en utmärkelse som denna, för mig som "nybörjare". Allra gladast blir jag dock över alla trevliga och värmande kommentarer ni ger mig varje dag! För det tackar jag även er som idag inte fick en utmärkelse! TACK!
Ni är verkligen BÄST!

Tack !!
Kram Elle

Skönhetsvård, sport och mat

Jag hade redan förra helgen tänkt ägna ett inlägg åt de tyska männen. Men så kom all snö igen och jag tappade liksom inspirationen. Det skulle vara ett inlägg om vad tyska män gärna gör mellan fredag eftermiddag och söndag kväll.
Jag hoppas att solen skiner hos er idag, men jag måste tyvärr säga adjö nu för ett tag...


Nej, inte till ER!!!
Till solen...*snyft*
Där försvann den igår kväll bakom bergets topp och jag visste att det nu dröjer innan vi ses igen. Väderrapporten hade rätt, för det snöar nu igen! Glöm mina vårblommor och allt skrytande om grönt gräs!! Glöm allt jag skrivit!
När jag satte på radion och sen letade efter "min" kanal, hamnade jag mitt i nyheterna på minst tio andra kanaler och hörde bara...
Vädret...*brus*...snö och regn under...*brus*...under hela dagen kan det falla...*brus*....hala vägar....*brus*....regn och halka under...*brus*....som kan påverka trafiken....
*suck*, det var allt jag hörde i ALLA kanaler, snö-regn-halka.
Men jag tänkte, att ännu en gång ska jag inte ställa in inlägget om männen....
Tyska män intresserar sig under helgerna nämligen för skönhetsvård. De blir även sportliga och god mat och dryck blir pricken över i:et.

Fredag eftermiddag.
Männen kör med sin "älskling" till skönhetssalongen! Ställer sig bland alla andra män med sina älsklingar i en låååång kö. Ju bättre väder, desto längre kö. Ja, denna tid offrar män gärna på sin lilla ögonsten.
Nej, tjejer (och min enda manliga besökare...*blink*) nu pratar jag inte om kvinnan vid hans sida (även fast vissa "älsklingar" faktiskt får kvinnonamn...). Nej, nu pratar vi om mannens bil!
Jag överdriver inte. Från fredag eftermiddag till lördag eftermiddag är biltvätten i byn full med väntande bilar.
Vissa kvinnor kan ju verkligen önska sig att mannen brydde sig så om deras skönhetsvård.
Först betalar de för behandlingen...


Sen schamponeras älsklingen...

glöm inte ryggen...*mmmmmm* (ja, det vore väl skönt?)


(Jag måste ha blivit helt sinnesförvirrad som sitter och fotograferar i en biltvätt!*fniss* Hoppas ingen såg mig, jag är nämligen kompis med ägarens fru...)
sen kommer fönen fram och älsklingen är torr på minuten!


För er som inte läste tyska i skolan (dit även jag tillhör...*blink*) kan jag tala om att texten "Bitte nicht bremsen... " betyder "Vänligen bromsa inte..." Nej, för här är fönen helt automatisk!

Jag kanske har nämnt att Tyskland är ett väldigt konservativt land där männen jobbar och fruarna tar hand om barn och hushåll. Men, jag kan tala om att tyska män faktiskt dammsuger ibland! De BETALAR t o m för att göra det!!!
Ja, inte hemma naturligtvis...


Nej, lilla älsklingen blir rengjord även inombords, en slags själsrensning för bilar?
(Nu kom tanken att man kanske skulle ha en sån där automat hemma....? Nä, tror ni inte att det funkar?)

Sen kommer lördagen och om vi har lust följer vi med frugan och handlar lite gott till helgen. Vagnen styrs via köttavdelningen till denna avdelning...


Nej, kära vänner, vi befinner oss INTE i Systembolaget. Här finns inga systembolag! Detta är en bild från mataffären och ni ser bara hälften av vinutbudet! Sen tillkommer de starkare dryckerna i de bortre hyllorna.
Jag brukar gå förbi dessa hyllor, men gjorde ett undantag för att i James Bond-anda ta kort med mobilen. Ja, hemligt, ni kan väl tänka er hur konstigt det ser ut när man tar kort i en mataffär!!! *fniss*

Lite guld till frugan kanske?
Det är ju snart påsk och här har man laddat upp rejält med godis. Visar ännu en gång påskhararna i guld, med sött innehåll (bra för figuren ska ni tro!)
Kanske ni nu kan förstå varför jag själv undviker att ta barn med mig till affären...?


Hoppas att det inte blir för lång för er nu, men jag måste berätta för er hur sportiga män blir under helgerna.
Ja, "de" spelar fotboll!
Alltså "de" är "deras" fotbollslag i Division 1, där varje man ju är närapå fotbollsproffs eller den perfekte tränaren!
Jag vet inte om just tyskar är speciellt fotbollstokiga, men man börjar ju undra. När jag kom till Tyskland under 90-talet lärde jag känna ett "gäng" som alla var "Schalke04-fans". De är nog de mest extrema. Det kördes till helgernas spel med en lagom fotbollsdekorerad bil. Halsdukar eller fanor med fotbollslagets logo spändes ÖVER bilen (på utsidan) eller fladdrade med vinden. För att inte tala om hur de själva klädde sig...Jag var ofta tacksam över att vara "främling" och att ingen kände mig vid dessa tillfällen *ler*)


Observera, detta är inte min egen bild (tack och lov) även fast jag säkerligen har liknande i nån kartong på vinden...*skäms*
Som ni ser finns det även kvinnor som "smittas" av detta. Det händer t o m att vissa par gifter sig i fotbollsstadion!!! Jag skojar inte!! Verkligen, fullt allvarligt nu! Har t o m sett det i tv och bröllopstårtan såg naturligtvis ut ungefär så här...


och man tillbringade bröllopsnatten naturligtvis i romantisk stil, med dessa sängkläder....


Nu har jag som tur är, inte gift mig med en man som jag ovan beskrivit. Min egen man ser ALDRIG fotboll, dricker inte vin och vi (ja, jag med!) tvättar bilarna under veckan när det inte är lång kö!

Önskar er en skön fredag, med eller utan biltvätt!
Kram Elle