Vad har då 17-åringen blivit?
Mega-bauta-enorm?
Hur konstigt var det att inse imorse att hans första kliv in i vuxenvärlden börjar idag.
Ja, han fick lärlingsplatsen och har idag sin första arbetsdag!!
Jag är lättad över att han har sysselsättning och utbildning. Finns inget värre än när ungdomarna går hemma utan perspektiv.
När skolorna sen öppnar igen i september kommer han även att besöka yrkesskolan i Köln en gång i veckan.
Min lilla "lantis" ska in till stora stan.
Själv.
Kölns bussterminal, centralstation och största turistattraktion - domkyrkan - på en och samma bild.
"Där springer det bara omkring en massa konstiga typer" menar han och syftar på de alkisar, hemlösa, tiggare, ficktjuvar och allmänt konstiga typer som fördriver sin tid kring tågstationen.
Ja lite rätt har han. För kaoset där, folkmassorna, stressen, oväsendet, smutsen och allt det främmande kan vara skrämmande och obehagligt för någon som vuxit upp omgiven av gröna hagar och fågelkvitter.
Ett bra tillfälle att möte världen utanför hemmet och bli vuxen.
Men jag ska medge att jag själv är lättad varje gång jag kommer hem efter ett besök i en tysk storstad.
Jag vill hellre sitta här och lukta på alla blommorna....
Jag är glad över att mina barn inte behöver växa upp mitt i en storstad.
Ha en skön vecka!
Idag har solen äntligen kommit tillbaka, så nu ska jag UUUUUUUUUUUT!!
Kram
Det är med skräckblandad förtjusning man släpper iväg sina telingar in i vuxenvärlden...jag funderar ofta på om jag gett dem alla redskap de behöver för att kunna orientera sig runt alla grynnor och grund, om de är rustade att möta "den stora världen" out there. Man önskar ju att det ska gå bra och att de inte ska få för stora törnar. Trots allt måste de ju ta sina egna beslut och skapa sin vuxenvärld...ibland önskar jag att jag kunde skruva tillbaka tiden för att få åtminstone en dag med dem var, när de var bebis, 2 år, 5 år...
SvaraRaderaHa det nu så gott i solens sken!
Kram,
Regina
Tack:-)
SvaraRaderaJag kan förstå att du inte är i krokarna så mycket, men vi hade faktiskt tyskar här igår som hade "vägarna förbi"!
Vad skönt att sonen har fått lärlingsjobb, men jag instämmer i lantistankarna; jag trivs också bäst när jag får vara på landet och lukta på blommorna:-)
Jag log också för mig själv när jag läste ditt inlägg om "clowncremen".
När vår mellankille skulle döpas, så provade jag en kväll de kläder jag skulle ha på mig under dopet.
Storebror, som då var drygt 6 år, tittar på mig och undrar:
-Mamma...varför har du klätt ut dig till snygg...??
Ja, vad ska man säga:-) Du klär ut dig till clown, och jag klär ut mig till snygg...vad är det med oss mammor??;-)
Kram maria
Hej på dej!
SvaraRaderaEtt stort steg för våra ungdomar det där att successivt lära sig stå på egna ben.
... samtidigt så mycket spännande... vi vet ;-)
Kanske gillar han det utbud som finns i storstan efter hand. Den erfarenheten hade man ju själv och har jag sett på våra barn. Men, behoven är olika vi har ju 4 och ett av "barnen" är olikt därvidlag.
Ha det gott i solen kram Ingela
Det är jobbigt när de blir stora.... :-) Håller med, landet är bäst, men en och annan helg under vinterhalvåret i en storstad är inte heller helt fel. Mailat dig, kram!
SvaraRaderaOch det är stora städer i landet där du bor, inte som här i Sverige, men ni är ju vana och ungdomarna är förståndiga så det går nog bra.
SvaraRaderaAgneta kram
Vi har alltid bott i en stad fast en aning utanför så det blir mkt "gröntliv"!
SvaraRaderaHan fixar det säkert galant men visst drar det lite i navelsträngen när de växer upp? :)
SvaraRaderaKramar