Stor i käften

Lite nervöst sitter jag i tandläkarstolen, med haklapp och nyserverat kallt vatten vid min sida. Är ju gratis, så en rejäl slurk blir det. Synd bara att plastmuggen är så liten.
Tandläkaren kommer in, skakar hand med mig och säger:
"Oh, vad trevligt, idag får jag ett leende"
"Men...så otrevlig brukar jag väl inte vara...?" undrar jag lite tveksamt...var jag sur sist?
"Nä...men andra patienter kan vara det!"
"Jag undvek till och med att äta vitlök igår, bara för Er skull!"
(man tilltalar varann med Ni här i Tyskland)
"Lite vitlök gör inget, det kan vara riktigt trevligt!" säger han hurtigt och jag tror nästan han menar allvar.
Aha, bra att veta det då, tänker jag och börjar planera kvällsmaten i huvudet
"Sååå, då sätter vi igång då!" säger han och lägger sin hand lugnande på min axel.
Är det mina darrande ben han ser eller har deon dock förlorat mot mina ångestsvettningar? Nej, haklappen döljer armhålorna, dem kan han inte se. Det är nog den nervösa blicken och det osäkra leendet som avslöjar mig.
"Ni är nog en av få män som tycker om när kvinnor är stora i käften" menar jag, innan jag öppnar munnen.
"Jo, det stämmer nog. Men kvinnor ska alltid vara stora i käften, det skadar inte." svarar Dr. Tandläkaren och tar fram bedövningssprutan...

Jag har en jättebra tandläkare. Hela behandlingen var smärtfri och jag var egentligen nervös i onödan. Men vem går gärna till tandläkaren?

Fyra gamla amalgamfyllningar byttes ut och det enda obehagliga var ljudet, vibrationerna i huvudet och den där jäkla salivdammsugaren som sköterskan nästan tryckte ner i halsen på mig. Hon tyckte nog inte om kvinnor som är stora i käften....
När fyllningarna var borttagna sade han:
"Skölj nu kräftigt, så att allt amalgam verkligen är borta!"
Jag tar en slurk vatten och vill börja spola igenom käften med det, när vattnet plötsligt rinner och sprutar och alla håll.
Inte lätt att skölja när halva läppen är bedövad....
Att gapa är inget problem, men att stänga läpparna är nästan omöjligt.
Med lite dreggel mellan skrattattackerna gick det till slut.
När han var färdig med behandlingen kollade han på fyllningarna och sade:
"Det här ser verkligen bra ut på dig" (som om det vore en klänning...typ)
"Vad kul" sade jag "Synd bara att ingen ser det..." (om jag inte slänger huvudet bakåt med vidöppen käft vill säga...)

Behandlingen hos tandläkaren kostar 10 Euro per kvartal i egenavgift.
Jag kan sen välja mellan:
- en plastfyllning där jag måste betala en del själv (minst 10-15 Euro per tand),
- en plast-betongfyllning där min försäkringskassa betalar allt
- amalgam - som är gratis det med. (vem f-n vill ha amalgam??)

Jag valde plast-betongfyllningen!
Alltså kostade kalaset totalt 10 Euro. Är väl ok tycker jag.

Jag gav Dr. Tandläkaren ett halvt leende (den andra halvan var ju bedövad och hängde livlös) och tackade för en bra behandling innan jag försvann ur mottagningen.

Nästa vecka vill han se mig igen...