Jag minns mina första övningskörningslektioner med ett leende. Om jag uttrycker det så: Det är tur att min pappa, som hade "nöjet" att sitta bredvid mig, har tjockt hår. Det flög nog av en hel del hårtussar av förtvivlan när jag om och om igen fick starta bilen på nytt....
Därför blev jag helstolt när jag häromåret körde med en stor åttasitsare, baklänges nedför vår trånga infart, med pappa som passagerare, och han sade:
"Du kör ju som en hel karl nuförtiden!!"
F-n vad stolt jag blev! Jag sträckte på mig, log från ena örat till det andra och kände nästan hur håren växte på bröstet! *ler*
Efter närmare 20 år i den tyska trafiken är man tvungen att anpassa sig till den hektiska körstilen. Eller som min man skulle ha uttryckt det
"Wer bremst verliert!" (Den som bromsar förlorar)
Visar skyltarna 50 och man är två passagerare i bilen 50X2=100....typ.
Kör du 110 på vänstra filen på Autobahn, kan du räkna med att bli omkörd på högra sidan, eller ha en blinkande strålkastare i backspegeln....typ.
Något jag inte gärna gör är att köra på Autobahn. Det gjorde jag idag när jag hade nöjet att lära känna Leverkusen. De har en specialklinik för njurstensfall (maken...igen...fortfarande...) där.
Förutom att Fotbolls-VM för kvinnor spelas där, har de inte mycket att komma med.
Inget jag såg iallafall.
BayArena i Leverkusen. Här vann de svenska tjejerna med ett mål mot Kolumbien förra veckan!! Själv besökte jag och maken en viss hamburgerkedja som låg precis tvärs över gatan. Hade magkramper i flera timmar efter det...
Behövde bara vända om EN gång för att äntligen hitta dit!
Jag hatar stora skitiga städer utan gröna ytor. Blir hispig av alla röriga gator jag inte känner, korsningar med dubbla och tredubbla filer....uäh!! Har man sen en stressad tysk som slickar på bakluckan, kan det hända att man missar en och annan avfart.
Livet på landet, det är vad jag vill ha....
Vilken härlig känsla det är att köra av Autobahn, se ängar och träd omkring sig igen.
Här känner jag varenda kurva, vet var groparna i vägarna ligger och hur jag kommer från A till B utan att ta en omväg till C och E.
Jag säger som tjuren Ferdinand:
"Jag vill hellre sitta här och lukta på blommorna"
Ha en fortsatt skön vecka!!
Kram
Puh, jag håller med dig - dock kan jag ju inte skryta med att jag åker autobahn speciellt ofta - men ändå. Men helt klart är att de stora städerna med de stora vägarna kräver en helt annan körstil än jag har lagt mig till med sen jag flyttade söderut från Stockholm.
SvaraRaderaInte bra, det där med maken, hoppas att han kryar på sig snart.
Ha de gott. Kram, Catarina
Jag har aldrig kört på Autobahn (brukar ta med mig chaufför, även på tjänsteresa ;D ) och det är inget jag längtar efter, skulle förmodligen få migrän på direkten!!
SvaraRaderaMvh
Frida
Längtar inte heller efter autobahn!
SvaraRaderaJag är nog en kombination av Ferdinand och autobahn :-)
SvaraRaderaSvenska vägarna är rena slow-motion jämfört med tempot hos er...
SvaraRaderaHoppas mannen blir frisk snart!
Kram
Autobahn var roligare när jag var yngre.....och man hade min mans farmor att åka till.....sist blev jag bara totalstressad av allting.
SvaraRaderaKramar
Har aldrig varit på Autobahn, men jag luktar på mina blommor och rajar lite på grusvägen ibland!! :)
SvaraRadera