Victorias och mina vägkanter...

Igår var mina ögon inte bara svullna p g a en häftig allergiattack, jag tror att det glänste en eller annan tår i mina ögon under Victorias och Daniels underbart vackra bröllop. Vilken vacker brud, vilket perfekt bröllop! Kan det bli bättre?
Jag hade en stor klump i halsen av rördhet när jag såg Victoria stå på balkongen i kvällssolen, med de svenska flaggorna i bakgrunden. Vilken bild!
Ja, jag fick riktigt hemlängtan!!!

Men arbetarna här hade inte riktigt förståelse för min patriotiska rördhet, de hade annat att tänka på. För igår lade vi (ja, DE) kantstenar!
Det är praktiskt med en make som är grävmaskinist och har tillgång till grävskopor...


Först grävdes det ett "dike"


Min svenska flagga hittade jag inte igår. Däremot den tyska, som hade prytt grävskopan under den första VM-matchen. Vet nu inte om det är p g a det senaste dåliga reslutatet som den "trillat ner"...*fniss*



Nej, detta är ingen tysk väderstation! Även fast vi hade tur med vädret, det utlovade regnet höll sig till ett par korta skurar! Minst en av mina följare lär känna igen detta - en "mackapär" som man mäter höjden med (tänker inte försöka översätta det)
Min mans bror är utbildad "vägbyggarmästare" och kan både lägga sten och ta med sig lämplig utrustning! Praktiskt!


Vi har gott om material, men inte är vi "stenrika" för det...??
Dessa stenar har vi fått till ett fyndpris (säger bara, kontakter!). Det har varit vägbelag i en större tysk stad och fick ge plats för modernare material. Inte var vi ledsna för det - normalpriset har en "normal" människa nämligen inte råd att betala.
Vi har haft turen att kunna genomföra många saker under byggets gång p g a mycket egenarbete , lite tur och bra kontakter.


Det här kan man högst tjäna sig en liten hacka på...!


Efter frukostrasten gick det undan! Plötsligt lades det stenar i minuttakt!!


Alla var inblandade, även 15-åringen körde maskiner och såg till att det alltid fanns stenar att lägga. Lilla dottern i rött, höll nog mest för underhållningen...*ler*


Även 16-åringen hade hittat en viktig uppgift, han satt på brunnen och såg till att ölen inte trillade ner...*ler*


Framför huset har vi förberett två inramningar där vi senare ska plantera ett litet träd. Jag stod och tittade en lång stund på dem och min make undrade oroligt...


"Ser det inte bra ut...?"
"Jojo" svarade jag uppmuntrande "jag bara räknar ut hur många buxbomsplantor jag behöver..."
Min makes ansiktsuttryck går inte att uttrycka i ord. En slags blandning av huvudskakning, leende, hopplöshet, förvridna ögon och lite "varför-älskar-jag-denna-kvinna?" *ler*



Färdigt! Nåja, kanterna iallafall. Hos Victora stod människorna raddade vid vägkanten, hos mig var det stenar! Men jag är sååå glad för dem! Detta innebär att jag äntligen kan fixa till ännu en blomrabatt!!!

Ha en skön söndag!!
Kram

PS. Till kvällsmaten kom plötsligt en söt gäst, men det visar jag vid nästa inlägg, det här var ju långt nog!