Medan vi igår kväll åt ett par kilo kött från grillen...
(ja, ni tror väl inte att fem stora karlar sätter kantsten hela dagen utan en liten belöning?)
...upptäckte vi plötsligt en liten "gäst" som satt precis vid terrassdörren.
En liten fågelunge, som genast kallades "Piepmats". Fråga mig nu inte om det var ett smeknamn eller om man säger det till fåglar - dit räcker inte mina tyskakunskaper! *ler*
Lille "Piepmats" var för liten för att fatta att han egentligen borde vara rädd för oss. Dessutom kunde han inte flyga ordentligt, detta var nog första flygförsöket!
Vi lyfte upp honom från marken och satte honom på en pinne, men plötsligt flög han över till sonens huvud!
"Är jag hemma nu?" tänkte "Piepmats" säkerligen när han satte sig i 16-åringens kalufs. Det är dags att uppsöka frisör, för hans huvudbonad börjar verkligen likna ett fågelbo!
"Jag kan flyga...jag är inte rädd...." tycks "Piepmats" tänka, medan han samlade mod inför sitt flygförsök.
Efter det misslyckade flygförsöket, som slutade med en häftig störtlandning, satte 15-åringen "Piepmats" på axeln, för att erbjuda den lite lagom starthöjd till nästa flygning. Men istället sade vår lilla vän
"Jag vill hellre sitta här...och lukta på..."
nej, det kommer till jul - även fast temperaturen igår var mer novemberlikt än en vecka innan midsommar!
Här var det ju inte heller dumt, tänkte "Piepmats" och klättrade upp i 15-åringens hår!
Medan jag tog kortet på sonens huvudbonad, kände jag plötsligt något gripa tag om mitt lillfinger (fler av er som spretar med lillfingret när ni fotograferar? *fniss*)
Lilla dottern vågade knappt andas av rädsla för att fågeln skulle flyga iväg...*ler*
Till slut flög Piepmats till nästa träd och försvann, vi hoppas att han mår bra nu och hittar sina släktingar i skogen!
Vad jag upptäckte häromveckan måste jag också visa!
Det här är ingången till lilla dotterns Kindergarten! Ops, där kom Elle också med på bild!
Men nu är det inte dörren som är intressant...eller jag....snarare brevlådan bredvid dörren! Ja, det är en typisk tysk brevlåda - inget märkvärdigt.
Lägg märke till att det ligger något på den!
Ett fågelbo!!
Visserligen byggdes det under en långhelg, när det var lugnt där. Men fågelmamman kunde verkligen ha byggt boet på ett bättre ställe än vid en Kindergartendörr, som öppnas ungefär 200 gånger om dagen!
En liten drös ungar!! De kollade upp över kanten när barnen kom till Kindergarten.
Häromdagen när jag skulle köra till Kindergarten på morgonen upptäckte jag en stor svart "boll" på muren. Jag undrade vad det var och körde tillbaka för att kolla. Först trodde jag att det var en död och stel fågel, för den reagerade inte för bilen ens.
Jag gick närmare och upptäckte att det antagligen är en koltrastunge. Först när jag tog kortet vaknade den till och skuttade under nästa buske!!
Snacka om att få pippi! Så här många nära möten med fågelungar har jag nog aldrig haft tidigare!
Önskar er alla en bra start på veckan!
Kram
Vilka helt underbara fågelbilder du visar.
SvaraRaderaHela helgen har gubben och jag suttit och studerat vår ena holk där föräldrarna flugit i skytteltrafik och hoppats på att ungarna ska komma ut. Vi fick tji och nästa helg när vi kommer till torpet har de väl flyttat ut.
Kram Maidi
Oj ni måste bo i en väldigt fågelrik del av Tyskland! Det är ju en talgoxebebis den första som är så tam i alla fall..=))
SvaraRaderaHa,ha ... ja, fågelungar är ibland lite "korkade" ... de inser inte att de kan vara i fara, ju *ler*!
SvaraRaderaVad kul att du tittade in till mig så att jag hittade dig..ler. Man tar sig alldeles för sällan tid att kolla in nya bloggar. Vilka kul bilder på fågelungar, måste vart pippi vecka i Tyskland..I eftermiddag kommer en lokal tidning hit, så jag har lite att pyssla med, men ikväll skall jag titta vidare på din blogg.
SvaraRaderaHa en underbar dag. Kram Pia
Mysigt med en fågel som landar i håret!
SvaraRaderaHär har Busan, inavelskatten ;), kommit hem två gånger redan med fågel i munnen.
Hon kommer så fint hem och ska in till köket och tillaga den eller visa upp den ;)
Hon håller dem i vingen och jag tar tag om hennes mage och lyfter henne ett par centimeter från golvet och springer runt lägenheten.....hon fortfarande i ett järngrepp runt vingen....och kastar ut henne i trapphuset. Och ut på gården. I går fick jag skaka henne för att hon skulle släppa fågeln.
Lyckligtvis flyger fåglarna iväg oskadda...
Det var bättre första gången hon kom insläpandes på ett byte....det var ett päron som någon tagit en tugga på ;)
kram Pernilla