Tillbaka, tillbaka....

Jag ska fortsätta att tjata lite om Autobahn och Düsseldorf. Kanske ska upplysa er om att det finns en flod som heter Düssel och att Dorf betyder by på tyska. Den enorma storstaden var väl en liten by en gång i tiden.

Hursomhelst...för ett par år sen ville min kompis Pernilla komma ner till Tyskland och hälsa på ett par dagar. Hon skulle flyga med Ryanair till Düsseldorf. Jag hade varit där innan och kände till vägen litegrann. Men jag tog med mig "navin" (GPS) iallafall!
"Sicher ist sicher" (säker är säker) säger tyskarna vid såna tillfällen.


Det är en liten bit att köra, men lagom till landningstiden var jag i närheten av flygplatsen. Jag tänkte, att det tar ett par minuter innan hon är igenom tullen iallafall. Just som jag såg sista skyltarna och närmade mig infarten, ringde mobilen. Det var Pernilla, hon hade redan landat!

"...men det ser inte ut som en stor flygplats..." sade hon lite tvekande "här är bara en enda byggnad..."

Ok, tänkte jag, och körde in till flygplatsen i hopp om att hon stod vid EN byggnad...vem vet, en sidobyggnad eller så...?
Nu är det med Düsseldorfs flygplats som med Düsseldorf själv...rörigt!
Till slut stannade jag och ringde upp henne.
(Tack gode gud för mobiltelefonen!)

Vi försökte ta reda på var tusan hon var och jag sade till henne att ge mobilen till någon av personerna omkring henne, kanske de visste var hon befann sig.
Plötsligt hade jag en man i luren och jag frågade vänligt på tyska:

"Skulle Ni kunna tala om för mig var min väninna befinner sig?"

Utan att tveka en sekund svarade mannen glatt:

"Ja, hon är HÄR!"

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta ...skakade huvudet för mig själv och frågade igen:

"Ja..men VAR befinner hon sig?"

"HÄR bredvid mig!" svarade han lika glatt

Jag insåg att det var en helidiot som höll i luren och ville prata med min kompis igen. Alltså sade jag till mannen:

"Kan du ge mig min väninna tillbaka" (direkt översatt!)

"Tillbaka, tillbaka..." hörde jag mannen säga innan jag fick Pernilla i luren igen.
(Hon berättade senare att mannen, som antagligen hade intagit lite för mycket av det goda, hade gjort en slags moonwalk baklänges medan han hade sagt "tillbaka...tillbaka")

Efter många om och men upptäckte hon att hon var på en liten flygplats som hette Düsseldorf-Weese.
Hade jag aldrig hört talas om...men det var ju inte konstigt, för som vi senare upptäckte låg den strax före den holländska gränsen och bestod verkligen bara av EN byggnad mitt ute på vischan!!!
Hon fick precis tag i en buss som gick till Düsseldorfs centralstation så vi bestämde att vi skulle träffas där.
Nu säger jag bara: Tack gode gud för navin!!


TV-tornet i Düsseldorf...

Att läsa skyltar är en sak, men att fatta dem en annan. Nej, jag har rätt bra lokalsinne (FAST jag är KVINNA!!!), men det blir lätt distraherat av att köra i en stad med tre-fyra filer, ilande tyskar som har bråttom, skyltar, skyltar, skyltar och mitt i allt dyker det plötsligt upp spårvagnar!!!! Man får ju panik för mindre!

Inte vet jag vem som har företräde, men jag tror inte att spårvagnar kan svänga eller visar minsta intresse av att bromsa för dig...alltså
undvik filen med spårvagnsspåret!!


Bilbana! (Autobahn...)

Innan jag överhuvudtaget kom in i själva centrum, hade jag problem eftersom de stängt av en väg och jag körde runt, runt, runt innan jag äntligen kom vidare!
Kör ni Autobahn under semestern lär ni er med säkerhet vad "Baustelle" betyder!

Till slut hittade jag Pernilla vid centralstationen och vi lyckades t o m ta oss ur stan. Gissa om det är en skön känsla när man kör av Autobahn och landar på välbekanta vägar...
Ja, jag är en lantis!

Nästa gång tar Pernilla nog tåget...*ler*

Kram

Flädersaft och andra misslyckade försök

På gränsen till granntomten har vi en fläderbuske. I år ville jag göra saft och grannfrun var vänlig nog att låna oss en stor glasburk att göra den i.


Bilden är ett par dagar gammal, nu är flädern snart utblommad...
Det bidde ingen saft i år heller, Elle körde med metoden "tänka för länge istället för att agera!" igen.
Istället gjorde jag citronlimonade, som faktiskt blev jättegod!! Den är nästan slut nu, så det blir en omgång till i dagarna.

Jag fick en kommentar i förra inlägget hur tusan jag kunde köra och fotografera samtidigt. Ok, jag erkänner, just DEN bilden på oldtimern har min son gjort, men innan den tog jag ett par egna bilder - medan jag körde...
Inget jag kan rekommendera, både bilderna och körstilen blir mindre bra.
Se själva...


Här i Tyskland är det rätt normalt att trycka på gasen när man kör Autobahn. Jag körde ungefär 140 när min son upplyste mig om att "om du trycker lite mer på gasen, så att nålen rör sig ännu mer, kommer vi fram snabbare..."
Ok, hade jag kanske gjort om jag hade kört en stor Mercedes, dyr som en villa, men nu körde jag ju faktiskt bara en normal Golf!


Avslutar dagens inlägg med att tacka för de som hållt tummarna för mig i mitt jobbsökande. Hoppas ni inte fick kramp och att ni inte hade alltför stora problem med att sköta era vardagliga sysslor. Ni kan äntligen släppa taget nu.
Tyvärr hjälpte det inte...de tackade för min ansökan, men tackade nej.
Synd, det hade nog varit ett roligt arbete. Kanske ska avslöja att jag sökte jobb som fotograf - ni vet de som gör dagisfoton. Ingen utbildning behövdes! Eftersom mitt intresse för fotografi har ökat genom bloggandet, såg jag det som en perfekt kombination av arbete och intresse.
Bättre lycka nästa gång....

Tack även för alla fina kommentarer!!
Kram

En dag i Düsseldorf

I lördags var vi i Düsseldorf, där min makes firma medverkade i en drakbåtstävling.
Min man och hans bror hade kört före. Jag kom själv med tre av barnen. Jag säger bara...tack gode gud för att det finns "navi" (navigationssystem/GPS). Är det något jag hatar så är det att köra Autobahn samt stora tyska städer. Jag erkänner, jag är en liten lantis!!


Det körs inte bara Mercedes i Tyskland. Vi körde om den här gamla fina bilen av okänt märke (herregud, jag kan inte mer än köra bil, tugga tuggummi och fotografera samtidigt!!). Jag tror att föraren var minst lika gammal som bilen...*fniss*

Nu var jag ju inte ens inne i själva centrum, men det jag upplevde räckte. Vi lyckades hitta fram till parkeringshuset utan problem och kom lagom för att se första loppet.




"Halva släkten" kom för att heja på!


16-åringen, svägerska med barn, makens båt, dottern, 7-åringen, motståndarnas båt, svåger med barn, 15-åringen

Jag blev angenämt överraskad av den originella arkitekturen runtomkring hamnen. Är ni i Düsseldorf, försök ta en liten runda i "Medienhafen". Glöm inte kameran!
Mitt akku tog tyvärr slut efter ett tag och jag missade många fina motiv...grrrrr!
Hann ta kort på ett av husen iallafall...


Gamla kranar hittade jag också...


Samt stöddiga och coola poliser...(snälla förstora om ni kan!!)
Vad gör man inte för att överspela den fulaste uniformen i världshistorien?


Tanter med papegoja på axeln...


Det hela var väldigt bra arrangerat, med stort utval av mat, dryck, lekstationer och annat kul för hela familjen. Jag vet inte hur många väskor, pennor och annat vi vann under dagen! Det spelades även levande musik, bl a av barn och ungdomar. Otroligt vilka talenter det finns...
Plötsligt drog 7-åringen iväg med dottern...lade sin skyddande arm om henne och såg till att hon blev målad i ansiktet. Jag önskar att jag hade kunnat visa hur han stod där och stampade i takt med musiken medan de väntade...


Plötsligt hade vi en liten fjärilsfe....


Efter många timmar i 30-gradig hetta körde vi trötta hem.
Att jag lyckades köra en liten, liten omväg för att jag inte orkade lyssna till min "navi", utan litade mer på vad skyltarna sade....nämner vi inte! *ler*

Jag vill bara nämna, till er som kör genom Tyskland i sommar, att bara för att man vill snudda förbi Köln, betyder det inte att ni ska köra mot Köln...fattar ni?
Nej? Inte jag heller...*blink*

Ha en skön vecka! Här i Tyskland smälter vi bort i hettan...
Kram

Rosenknoppar är goda....

...tycker traktens rådjur. De står och smyger i skogen och den ena säger till den andra:
"Har du lust att sticka hem till Elle och äta frukost? Jag har hört att hennes rosor har knoppar nu!"
Den andre svarar:
"Jaaaa, vad gott! Särskilt den där sorten med helvita rosor, dem åt jag förra året"

Ja, ni kan väl tänka er vad jag igår upptäckte...de söta små liven (tur för dem att de är söta...) har för andra året i rad ätit upp knopparna till min vita ros!!!
Jag planterade den förra året och två dagar senare var knopparna uppätna!!!
I år...tänkte jag....i år ska jag fixa ett "rådjursskydd" runt rosorna.
Men man ska inte tänka för länge, man ska agera!!
Nu är det försent! Ännu en sommar utan vita rosor! *suck*


Som tur är låter de de "billiga" rosorna vara kvar! Men fina är de iallafall.

Ha en skön midsommar!
Kram

En ovanligt vanlig syn...

...just nu, är den tyska flaggan som vanligen är ovanlig...


Vi har ju VM just nu och överallt ser man den tyska flaggan. Många har vimplar på bilarna och vissa har t o m köpt ett överdrag till backspeglarna i de tyska färgerna. I flera trädgårdar ställs det upp flaggstänger, vilket annars är vääääldigt ovanligt. Vi har inga flaggdagar här och när det inte är fotbolls-vm undviker man att flagga.

Men så är den ju inte lika fin som den svenska flaggan...*ler*
Fler som tycker att sveriges flagga är den absolut finaste som finns?

Vilken tur för helgstämningen att Tyskland vann igår. Nej, jag kollar inte på fotboll, men jag hörde jublet från Public-viewing-tältet i grannbyn när de gjorde mål!

Ni firar midsommar i Sverige. Här gör man det inte, tyvärr. Vi hittar på annat i helgen, vilket jag säkerligen kommer att berätta om framöver.

För att svara på era kommentarer angående det förra inlägget med frukosten.
Ja, jag var mätt och behövde inte äta lunch den dagen...*blink*
och ja, det är en Bernersenner-hund (eller vad det heter på svenska)
och nej, det är INTE min egen. Min väninna har två hundar och när vi promenerar tar jag alltid hand om "Susi"...därför kallar jag henne "min"...


Hon blir alltid lika glad när jag kommer, för Elle = promenad!

Önskar er alla en skön midsommar!!!
Kram

Tysk frukost

Idag blev jag bjuden på frukost av min väninna!
Det var en absolut perfekt morgon, solen sken, det var vindstilla och lagom varmt.
Vi tog oss till ett ställe som jag aldrig besökt tidigare. Ett sånt där "hemma-blind-ställe".
Hur ofta har jag inte kört förbi på stora vägen och sett skyltarna...hur ofta har jag inte tänkt att jag ville köra dit. Det ligger 4 minuters bilväg hemifrån...man borde verkligen ta sig i kragen ibland.



Det är en gammal kvarn, som numera byggts om till restaurant. Bredvid den ligger en damm, där gässen sakta simmar omkring. Vi hade dock lite problem med att inte trampa i deras "efterlämningar" runt dammen.



Det var så himla fint och jag svor ett antal gånger över min enkla mobilkamera. Det gick verkligen inte att fånga känslan och det rätta ljuset. Men med lite fantasi kanske ni kan föreställa er resten.



Efter promenaden med hundarna satte vi oss utomhus och tog en typisk tysk frukost.
Vi var helt ensamma, men inte var vi ledsna för det - vi njöt av lugnet! (räckte ju med att vi satt där och snattrade...*ler*)



Kaffeservisen är typisk, iallafall häromkring. "Lökmönster" kallas dekorationen.



Det bjöds på olika sorters bröd, skinka, korv, hemgjorda marmelader, ost, grönsaker, äggröra och stekt potatis...
Gissa om jag blev mätt!!
Det var så himla gott och vi hade en trevlig stund tillsammans. Det här var absolut inte sista gången vi äter frukost där!




Och jag...? Tycks "min" hund Susi undra
(naturligtvis fick hundarna resten av korven vi inte orkade äta upp!)


Idag...men bara idag...får ni kalla mig "lyxhustru"...för det här kändes riktigt lyxigt!

Kram

Helt enkelt...

En enkel liten blomma kan göra så mycket i sin enkelhet!


Liksom vänner.
Ett ord, en gest, hjälp i nöden. För den ena väldigt enkelt men för den andra något stort.


Min väninna hade i morse förlorat sin plånbok. Hon bad mig att hjälpa henne söka. Vi gick igenom alla ställen vistats på. Till slut skulle göra ett sista försök innan hon ville ringa och spärra alla kort. Visst kan man fixa nya kort och legitimation, men med mycket jobb och besvär, för att inte tala om pengarna hon saknade.
Jag slängde en sista titt under bilsitsen - där man redan hade letat...
och hittade den! För mig en enkel grej, men för min väninna en otrolig lättnad!

Efter det lyckade fyndet skjutsade jag tillbaka väninnan till jobbet. Plötsligt kommer hon på att hon glömt sin mobil....jag körde henne tillbaka för att hämta den hemma....sen tillbaka till jobbet - där hennes ansiktsuttryck förvrids igen....denna gång hade hon glömt jobbnycklarna!!!...tillbaka igen och hämta dem!!
Tur att hennes huvud sitter fast, annars hade hon väl tappat det också! *fniss*
Fler av er som haft dagar som denna? *ler*



Liksom ett par vänliga ord.
Så enkla att säga eller skriva, men ibland betyder de mer för mottagaren än man tror.


Precis som era tumhållande lyckönskningar när jag sökte jobb...för er en enkel gest, men för mig ett otroligt stärkande stöd!! Tack igen! Jag har ännu inte hört något, så jag hoppas att ni kan avvara tummarna ett tag till...*ler*
Visserligen är chansen inte särskilt stor att jag får jobbet, men utan allt stöd från alla runtomkring hade jag nog gett upp under mina missöden med skrivaren.

Kram

Jag har fått pippi!!

(Akta er! Jag har telepatiska krafter! Jag hör vissa av er säga "Har hon inte alltid haft det? Helt normal har hon väl aldrig varit, den där Elle" *blink*)

Medan vi igår kväll åt ett par kilo kött från grillen...
(ja, ni tror väl inte att fem stora karlar sätter kantsten hela dagen utan en liten belöning?)
...upptäckte vi plötsligt en liten "gäst" som satt precis vid terrassdörren.


En liten fågelunge, som genast kallades "Piepmats". Fråga mig nu inte om det var ett smeknamn eller om man säger det till fåglar - dit räcker inte mina tyskakunskaper! *ler*
Lille "Piepmats" var för liten för att fatta att han egentligen borde vara rädd för oss. Dessutom kunde han inte flyga ordentligt, detta var nog första flygförsöket!
Vi lyfte upp honom från marken och satte honom på en pinne, men plötsligt flög han över till sonens huvud!


"Är jag hemma nu?" tänkte "Piepmats" säkerligen när han satte sig i 16-åringens kalufs. Det är dags att uppsöka frisör, för hans huvudbonad börjar verkligen likna ett fågelbo!


"Jag kan flyga...jag är inte rädd...." tycks "Piepmats" tänka, medan han samlade mod inför sitt flygförsök.


Efter det misslyckade flygförsöket, som slutade med en häftig störtlandning, satte 15-åringen "Piepmats" på axeln, för att erbjuda den lite lagom starthöjd till nästa flygning. Men istället sade vår lilla vän
"Jag vill hellre sitta här...och lukta på..."
nej, det kommer till jul - även fast temperaturen igår var mer novemberlikt än en vecka innan midsommar!


Här var det ju inte heller dumt, tänkte "Piepmats" och klättrade upp i 15-åringens hår!


Medan jag tog kortet på sonens huvudbonad, kände jag plötsligt något gripa tag om mitt lillfinger (fler av er som spretar med lillfingret när ni fotograferar? *fniss*)


Lilla dottern vågade knappt andas av rädsla för att fågeln skulle flyga iväg...*ler*

Till slut flög Piepmats till nästa träd och försvann, vi hoppas att han mår bra nu och hittar sina släktingar i skogen!

Vad jag upptäckte häromveckan måste jag också visa!
Det här är ingången till lilla dotterns Kindergarten! Ops, där kom Elle också med på bild!


Men nu är det inte dörren som är intressant...eller jag....snarare brevlådan bredvid dörren! Ja, det är en typisk tysk brevlåda - inget märkvärdigt.
Lägg märke till att det ligger något på den!


Ett fågelbo!!
Visserligen byggdes det under en långhelg, när det var lugnt där. Men fågelmamman kunde verkligen ha byggt boet på ett bättre ställe än vid en Kindergartendörr, som öppnas ungefär 200 gånger om dagen!


En liten drös ungar!! De kollade upp över kanten när barnen kom till Kindergarten.

Häromdagen när jag skulle köra till Kindergarten på morgonen upptäckte jag en stor svart "boll" på muren. Jag undrade vad det var och körde tillbaka för att kolla. Först trodde jag att det var en död och stel fågel, för den reagerade inte för bilen ens.


Jag gick närmare och upptäckte att det antagligen är en koltrastunge. Först när jag tog kortet vaknade den till och skuttade under nästa buske!!

Snacka om att få pippi! Så här många nära möten med fågelungar har jag nog aldrig haft tidigare!

Önskar er alla en bra start på veckan!
Kram