Brev till mig

Elle,
Jag är besviken på dig!
Innan du försvann på semester träffades vi dagligen. Ofta. Du formligen utnyttjade mig och mina tjänster. Jag gav verkligen allt för dig. Kände mig ofta utpumpad och tom efter våra möten. Men jag vägrade aldrig att hjälpa dig.
Sen plötsligt var du borta. Du bara gick utan att säga hejdå. Där stod jag - ensam.
Ingen som fyllde mitt tomma inre längre.



Malmö, nära centralstationen.

Jag vet att du hade en annan under semestern. Du klarade dig inte utan. Det sårar mig lite, men jag kan förstå att, nöden har ingen lag. Jag förstår din förtvivlan och att du inte såg någon annan utväg.
Men aldrig trodde jag att saknaden skulle bli så stor. Hela golvet är vått runt mig. Jag tror det är tårarna jag fällt under din frånvaro.



Har man tagit sig vatten över huvud med husbygget?Glömt att stänga av vattnet kanske??

Det var en lättnad när du kom hem, torkade det våta golvet omkring mig, fyllde mitt tomma inre och satte på mig, om och om igen....

Välkommen hem, skönt att du är tillbaka!

Med vänliga hälsningar
Din älskade
Tvättmaskin


PS. Visste ni att tvättmaskiner kan gråta?

Borta bra men hemma värst

Men vi hade iallafall otur med vädret....
skulle man kunna säga. Det började med sol och slutade med sol, men däremellan var det mest kallt, vått och grått. Vet inte om jag hade förväntat mig annat egentligen.
Lagom till hemresan kom solen och värmen tillbaka.


Det var jätteskönt reseväder. Fem personer inpackade som sillar, solsken och 30 grader...och AC:n var trasig...

Jag är rätt imponerad själv av 16-åringens förmåga att pussla i kubik. För det är ungefär det vi fick göra med bagaget. Det är dumt att komma till Sverige med fullpackat bagage, för jag borde ju veta att man alltid har med sig mer hem.
Men det gick!


Under hemresan sparade vi även en del pengar. Istället för att köpa en "Schnitzel" på färjan....(bestående av ihoppressat kött gömt under ett lager av konstgjorda smulor, tillsammans med ett par torra pommes - som man endast får ner ner med lite cola - och allt till ett pris som överstiger mina tillgångar...och med sönernas kommentar "Det här var det absolut äckligaste jag någonsin ätit") var jag smart nog att under hemresan svänga av till ett av de svenska möbelhusen, som låg precis bredvid autobahn. För samma pris som schnitzeln med Cola kostade för EN PERSON, fick vi nu köttbullar och potatismos med dryck för FEM personer!!! Visserligen med färdigmos, sås hinslafsat av en stressad kock och utan persiljedekoration, men ändå...
Bara ett litet tips på sidan om till nästa Tysklandssemester. Lämna Autobahn om ni vill spara pengar!

Väl hemkommen var jag hungrig igen.
Kylen var tom!
Maken måste ha sponsrat en viss hamburgerkedja under min frånvaro.
Jag hittade dock en kastrull med nudlar och skinksås som jag hade kunnat värma upp. Utseendet och kvalitéten översteg mina förväntningar. Men jag avstod ändå, eftersom det var jag själv som hade lagat det - 13 dagar tidigare...*harkel*
Det är otroligt hur länge denna maträtt håller utan att visa tecken på att börja "åldras". Jag funderar nu på att ta kontakt med Försvaret eller NASA. De behöver ju maträtter som håller länge. Har kanske hittat ett nytt yrke som...produktutvecklare?

Jag hittade även ett par bananer i en skål, men var inte säker på om de brunasvarta skalen skulle damma eller falla ihop i en smetig hög om jag tog i dem. Dessutom ville jag inte ge mig in i en kamp mot 57 bananflugor, så jag avstod även där.
De såg så hungriga ut de små liven...och man är ju djurvän...*host*

Det blev en liten frysrensning istället, med gamla fiskpinnar och pommes med grönsaker. Det fick fart på min mage och jag funderade på om inte nudlarna med skinksåsen hade varit det bättre alternativet trots allt...

Under lördagen passade jag på att fylla kylen igen.
Som vanligt när man kommer hem från sommarsemestern hittar man de första julkakorna i affären. Jag kunde inte låta blir, för ett par spekulatius (den tyska motsvarigheten till pepparkakor) smakar alltid bra till kaffet. Även när det är 30 grader ute....


Blev mycket mat där. Har mer att berätta om min Sverigeresa, men det tar vi i nästa inlägg. Jag tror att ni är mättade nu.

Kram

Försenad rabatt

Bara för att jag är i Sverige, hindrar det inte mig från att visa en liten försenad bild på månadens rabatt. Blogger krånglade med mig innan jag reste men tack vare teknikens under kunde jag ta med bilderna på resan.


Augusti månads rabatt!



Visst är färskiftningen i Hortensians blommor otrolig. Allt från rosa och lila till grått och blått.

Det är med en viss fasa som jag börjar konstatera att sommaren (som vi egentligen fortfarande väntar på, Gud) nu är slut. Sommaren 2011 som inte ens var en sommar(förutom hos Fru Venus naturligtvis...)
Jag får nog bättra på mitt förhållande till honom där uppe, kanske blir nästa sommar soligare då. Eller så får vi alla boka in hos oss Fru Venus till nästa sommarlov. Typ.

Utanför fönstret hör jag den typiska skånska blåsten. Tillsammans med ösregnet utgör de ett samspelt par som slår mot rutan för att tala om för oss att
Det är höst nu!!


Neeeej, jag vill inte!! Om en vecka börjar barnen i skolan igen, med tillhörande föräldramöten, tidiga mornar och nya rutiner. För att inte tala om läxläsningen...*spyr*
Jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka. Det enda jag egentligen saknar, förutom de som är mig nära i min lilla by, är:


The Utsikt! Tagen dagen innan avfärd, solsken och minst 29 grader!

Nu ska jag försöka att njuta av de sista dagarna i Sverige, med eller utan sol. Vädret är mindre viktigt egentligen. Vi kommer bland annat att träffa farmor för första gången sedan väldigt länge. Hon har aldrig sett alla mina barn samtidigt. Det ska bli kul.
I slutet av veckan blir det även en liten bloggträff, mer om det då! *ler*

Ha en fortsatt bra vecka!
Kram

Skrattar bäst som skrattar sist

Det är mycket man förundras och måste tänka på när man är "turist" hemma.
Bara en sån sak som att jag pratar tyska med barnen när jag är i Sverige. Att skåningarna omkring mig tror att JAG är en tysk turist.

Jag känner det när jag kör på motorvägen...ofta ett par kilometer för snabbt...att det här KAN jag göra, för svenskarna som blir omkörda av mig *moahaha* säkerligen tänker att
"De där tyskjävlarna måste tamejfan alltid köra för fort"
Jag lever liksom upp till de förväntningar alla har på tyskar och tänker samtidigt
"haha, jag är inte alls tysk. Jag är bara lite busig och luras"
Det är som att köra olagligt och ge tyskarna skulden. Typ.

På tal om språk, så är jag väl inte den enda som förundras över hur snabbt barn kan kommunicera utan att tala samma språk.
De liksom bara börjar leka. Dottern, som pratar tyska, lekte med två tjejer som pratade spanska....på en svensk strand.


Keine Probleme, No problemas, inga problem, no problems!!

De är minsann inte rädda för att ta kontakt och vara lite sociala. Tänk om alla vuxna vore lika modiga som dessa tre små tjejer. Vad trevlig världen hade kunnat vara.

Sen kommer vi till problemet med pengar. Jag är tvungen att räkna om allt i Euro.
(uttalas dessutom "Åjrå" i Tyskland och inte "Jurå"...)

Har ett litet exempel på det där med pengar, som hände under första dagen.
Efter att ha växlat lite Åjrå till kronor, passerade vi tunneln under Lunds tågstation. Där satt det en kille och spelade gitarr och sjöng.
Säkerligen en fattig student och till på köpet en med bra röst som inte bara använde gitarren som ett tortyrredskap, tänkte jag och grävde i byxfickan efter ett par nyförvärvade slantar.
Fick upp en femma och en enkrona. Dem gav jag till yngste sonen och lilla dottern, som glatt slängde dem i gitarrfodralet. Det är tanken som räknas, kom jag fram till, efter att ha insett att det ju var mindre än det kändes för mig, som var van att tänka i Åjrå.
Efter oss slängde 16-åringen en hög med småpengar. Därtill kommenterade 18-åringen skrattandes att brorsan hade slängt ner en hel hög med centmynt som han hade haft i fickan. (Ni vet Åjråns motsvarighet till ören)
"Och vad ska han med cent till?" undrade jag och skämdes nästan lite för min sons sätt att bli av med tyska småpengar.
Men killen med gitarren sjöng ännu högre och verkade inte vara ledsen för det. Sönerna vred sig av skratt...


Senare satt vi på McDonalds och tog en hamburgare. 16-åringen var fortfarande hungrig efter det och bad om en hamburgare till. Jag sträckte till honom en tia.
"Men den där får jag väl ingen hamburgare för!!" menade han
"Jo, det får du visst" sade jag
"För den där pengen?" sade han och skrattade
"Ja, för den här pengen" svarade jag och höll fortfarande fram tian.
"Näääää, du skojar" säger han och tror fortfarande inte att man får en hamburgare för en tia.
"Det är en tia och den är värd EN ÅJRÅ"menar jag och får nästan kramp i armen av att hållar tian framför hans näsa.
"En Åjrå? Du skojar va?"
"Nääää....*suck*...jag säger sanningen, köp din hamburgare nu!!"
Sen kommer han med dagens kommentar....
"Jag hade tretton stycken av den pengen, som jag hade med från förra semestern. Dem slängde jag alla...till killen som sjöng vid stationen....!!!"



Inte konstigt att den fattige studenten sjöng ännu högre. Han hade just tjänat 130 kronor på en minut!
Plus mina 7....naturligtvis...men vem räknar smulorna kring kakan?

Ha en skön vecka! Och vem vet, kanske stöter du på en ung tysk turist som förgyller din dag....

Semesterhälsning

En liten semesterrapport för att tala om att...


Här mås det bra!!
Även fast vi direkt efter ankomsten på svensk mark var lite "strandsatta"


Barnen tog sig lite vatten över huvud....


...och fotografen fick kalla fötter!


Det var kul att se barnen bli som kalvar på grönbete. Fast i vatten istället. Vattenbufflar?

Jag har ju ett flertal gånger skrivit om gud och vädret. Jag vet inte vad jag ska tro, men varje gång vi kommer ner till stranden går solen i moln efter ett par minuter. Tar man liksom med det tyska sommarvädret när man reser, eller hur fungerar det???


Men kolla hur pojkstackarn sitter i skuggan, medan Gud skiner där uppe...typ.

Fast samtidigt, har Gud nog ett gott öga till mig. Jag hann nämligen gå lite på vattnet innan solen försvann...



Ha en skön helg! Det ska jag ha!
Kram

Hej mina vänner!
Detta blir ett inlägg utan bild. Är glad om jag får till ett inlägg bara. Trodde att min dator var seg, men den här tar nog priset...

Tack för alla trevlig-resa-och-kör-försiktigt-hälsningar! Ni är bäst!

Efter två koppar kaffe, tre tuggummin, en banan, fyra kisspauser, ett par torra och sega pommes till överpris, sextiosju när-är-vi-vid-bron? och en liten omväg pga felkörning (vad var det jag sade...) landade vi med Silverpilen på svensk målort.
Den som hållit i en ratt i över tio timmar vet hur det summar i händerna efteråt.
Resan gick dock nästan över förväntan, tack och lov.
En timma efter ankomst körde vi ner fötterna i sanden på stranden! Precis vad vi behövde. Barnen slängde sig i vattnet och kunde äntligen röra sig igen. Själv slängde jag mig på en filt och försökte koppla av.

Nu har vi sett halva släkten ungefär och ser fram emot andra halvan.
På tal om halva, så har vi nog förbrukat nästan halva semsterkassan redan, typ.
Blir nog bra det här...*ler*

Jag kollar in till er vid tillfälle, men kan inte skriva kommentarer (superseg laptop).
Havsluften gör mig nog trött, för nu orkar jag inte ens skiva ett längre inlägg.
Återkommer vid tillfälle med mer semesterrapporter.

Ville bara tala om för er att resan flöt och att jag mår bra!
Kramar

Dimmig blick

Det finns mornar när utsikten nästan tar andan även ur mig. Mornar när man känner att det lönade sig att kliva upp fast man egentligen hade velat ligga några timmar till. Mornar som denna...


Idag är en morgon som är värd att kliva upp tidigt på, med betoning på tidigt.*gäspar* För idag kör jag hemifrån och kör hem. Det känns lite konstigt att köra "hem", för samtidigt lämnar jag ju "hemmet". Fast "hemma" har jag inget "hem". Hemma är borta, medan borta samtidigt är hemma.(nån som hänger med? Jag fattar ingenting längre) Vi våldgästar alla helt enkelt. *moahaha*


Att bo utomlands och komma till hemlandet är nästan som att komma som turist i sitt eget land.
Först måste jag vänja mig vid pengarna och står ständigt och räknar om allt i Euro för att ha en uppfattning om huruvida artikeln är billig eller dyr.
Sen hoppas jag på att inte köra fel vägar. Har ju byggts om en hel del sen jag flyttade, och jag blir lite osäker när jag kör nya sträckor. Fast jag har ett rätt välutvecklat orienteringssinne - för att vara kvinna. Inte för att det hjäper när gamla vägar har försvunnit.
Språket är nästa sak man ska vänja sig vid. Jag är ju sörmlänning från början och det är konstigt att vänja sig vid skånskan igen.


Massmedia är för mig som en vit fläck på kartan. En massa program med okända programledare, kändisar som inte alls är kända för mig, låtar som jag aldrig hört...osv. Att bläddra i en skvallertidning är inget som lönar sig, för jag vet hur kända personerna ifråga överhuvudtaget är. Det skulle kunna vara vilka Svensson-typer som helst, jag skulle inte märka någon skillnad. Och de kändisar som var populära när jag bodde i Sverige, de har blivit gått i pension...eller borde göra det.


Det är med en viss ångest jag sätter mig i bilen och kör en så lång sträcka. Efter en liten händelse under 90-talet, när det plötsligt flög av ett däck medan jag körde på Autobahn!!! Där stod jag plötsligt med tre däck och fick om och om höra vilken tur vi hade haft och hur illa det hade kunnat gå. Så kan det gå när man köper billiga bromsar. Håller till originaldelar.
Jo, vi hade nog mer än en skyddsängel den dagen. Det gick bra, men sedan dess har jag nästan panik när bilen svajar till eller gör konstiga ljud för sig.
Fast jag har ju två stora pojkar med mig den här gången. Det känns faktiskt lite tryggare och det är skönt att ha dem med.
Alltså, håller nu alla mina tummar, be ett par böner, spottar lite över axeln, peppar peppar tar i trä för att allt ska gå bra den här gången!

Silverpilen är nytvättad av 15-åringen och strålar i ny glans!
Schweden, wir kommen!!


Till mottagningskommittén:
Jag passerar Öresundsbron under söndagskvällen, men fyrverkerierna och tv-teamet kan vi väl låta bli den här gången... *blink*

Hör av mig med ett inlägg om jag springer på en dator någonstans!
KRAAAAM!

Ändrade planer

Under fredagen ringde 17-åringens kvinnliga chef till mig. Vi känner varann sen 19 år och det var tack vare henne som min son fick en lärlingsplats.

"Hej Elle, vi har ett problem med din sons utbildning. Du måste komma hit så att vi kan prata"
*svälj*
"Aha..." menade jag lite halv oroligt och undrade om pojkvaskern mot min förmodan inte hade skött sig på arbetet.
"Vi har ingen mästare längre, så vi får inte utbilda honom."
"Aha..." svarade jag och tänkte på hur jag under morgonens bilfärd hade talat om för sonen hur glad jag var över att han hade lärlingsplatsen.
"Vi har försökt allt, men vi får inte helt enkelt. Reglerna är såna. Kanske vi har en mästare nästa år. Men vi slänger inte ut honom! Om han vill kan han jobba här hos oss, mot en normal betalning"
*pustar ut*


Sonen var väl inte direkt jätteledsen han heller, för nu tjänar han mer pengar än under utbildningen. För samma jobb. Konstigt, men så är det. Dessutom slipper han skolan.
Med med ett stort leende och hopp i blicken sade han:
"Men då kan jag kanske följa med till Sverige?"

Egentligen inte. Men chefen, som själv är kvinna, mamma och har torp i Sverige mjuknade väldigt snabbt. Hon förstod och som plåster på såret fick han alltså två veckors semester och jag kan ta med alla fyra barn till Sverige!
(Undrar bara om han vill följa med för att slippa tvätta själv...?)

Till de som undrat. Mina två stora pojkar bodde under dagistiden i Skåne och talade då flytande skånska och kan idag förstå och prata litegrann. De två mindre barnen är tyskspråkiga. Vi talar tyska hemma. Lite synd, jag vet.

Hade gärna velat sätta in fler bilder idag på månadens rabatt, men nu spökar Blogger igen med mig. Vi tar det en annan gång!
Ha en skön dag!!
Kram!!

Brev till äldste sonen

Käre son,
Nu när din älskade mamma snart lämnar Tyskland för ett par dagar, finns det ett par saker som jag vill informera dig om.
Nästa månad blir du myndig och det är dags för dig att börja bli självständig och ta ett kliv in i vuxenlivet med allt vad det innebär. Min frånvaro under semestern är ett bra tillfälle att öva på. Hotell Mamma har semesterstängt!

Det där med blommor och bin har vi ju redan klarat av. Hoppar vi direkt vidare till den mer tekniska avdelningen.
Det där rummet bredvid ditt, där jag alltid springer ut och in, är INTE mitt rum.
Det är ett tvättrum, tvättstuga, waschraum, hauswirtschaftsraum (!!), grovkök, kalla det vad du vill.
Där tvättar man - med betoning på "man" nu - sina kläder.
Nej, jag tänker INTE köpa 14 par strumpor för att du ska klara dig. Tror ej heller att din arbetsgivare ger dig fler arbetsbyxor än de du har.

Tvättmaskinen är den där vita lådan med hål i! Det runda hålet med fönster.
Den högra kallar man torktumlare, men den är trasig.

Får jag presentera:
Son...tvättmaskinen
Tvättmaskinen...son!
Hoppas att ni kommer bra överens!


Bilden är tagen direkt efter nyrenovering. Inte alls lika tomt och välstädat idag... Caja, även jag har mina brister!

Dra ut den lilla lådan uppe i vänstra hörnet. Sen tar du glasburken med pulver, som står i fönstret och häller i minst en skopa i facket längst till vänster.


Tvättmedel, bara tvättmedel och inget annat än tvättmedel!
(Glasburk och decilitermått från det blågula varuhuset)

Den blå vätskan som står nere på golvet är ingen ny energydrink, man kallar det mjukmedel. Av den häller du i en skvätt i det mellersta facket.
Nej, du blir inte mjukis av den och nej, det är verkligen ingen dryck!!!
Hur god den än ser ut.
Sen vrider du på högra knappen för att ställa in temperaturen. Jag föreslår att du väljer 60 grader. För att vara på den säkra sidan. Arbetsstrumpor kan ju ha en tendens till att utveckla en viss egendoft.
Skulle du ha vänligheten att tvätta din fars strumpor också - griptången ligger i skåpet.
Jag föreslår även att du bara andas genom munnen tills luckan är stängd.
Bara ett välmenat tips på sidan om, för att undvika symptomer som yrsel och illamående.
Sen trycker du på knapparna längst ner. Först den vänstra,
(vänster är den handen där tummen sitter till höger!)
sen den högra.


Glöm inte att hänga upp tvätten när den är färdig. Kan börja lukta lite surt annars.

Hände du med?
Ok, då tar vi en runda in i köket, jag har fler roliga maskiner där som jag vill visa dig, min son...

Jag kommer att sakna dig och jag vet att du kommer att sakna mig...väldigt...väldigt...mycket...*hånler lite*
Med vänliga hälsningar,
din mamma

*moahahaha*

Det måste ha rotats rejält genom mitt kylskåp i förra inlägget.
Man har försökt analysera mina mat (o)vanor, försökt gissa sig till vad jag lagar för mat och vad jag undviker, letat fläckar jag missat under städningen och efterlyst fler tyska varor.
Jag fick nämligen kommenteren
"Var har du gjort av Nutellaburken? Jag kan inte hitta den."
Snacka om att ROTA igenom mitt kylskåp!! *ler*

För att klarställa fakta innan jag fortsätter att utveckla detta tema:
Jag äter inte Nutella!
Men det hindrar inte resten av familjen från att göra det. Har även en kompis som ofta frustäter ett två cm tjockt nutellalager på allt som påminner om bröd.
Men ni kommer sällan att hitta Nutella i ett tyskt kylskåp. Iallafall inte i mitt.
Jag läser texten på Nutellaburken. Där står det:



Förvaras i RUMSTEMPERATUR.
Öppnat glas bör förbrukas SNABBT SOM F-N.

Nej, riktigt så står det inte, men "zügig" betyder ungefär "så snabbt som bara den".
Inte konstigt, på så sätt säljer de ju mer. Ät snabbt, köp nytt snabbt!
Ursäkta om burken ser lite fettig och sliskig ut, men det beror på att Nutella ÄR fett och sliskigt!

Alltså mina...eller de andras...Nutellaglas hittar ni bredvid kylen, i apoteksskåpet.


Eftersom ni ändå förstorar upp bilden för att kunna rota bättre, har jag haft vänligheten att markera burkarna med pilar för att underlätta sökandet. Varsågoda.
Caja, jag hoppas du är lika imponerad av ordningen här.
Det är med Nutellaburkar som med marmeladburkar, nästa burk öppnas innan den första är slut. Det är förklaringen till att man hittar mer än en i skåpet.
Jag tror att de är nästan tomma, alla tre...*moahahaha*

På tal om tom, känner jag mig lite tom i bollen av trötthet. Ska dock försöka att aktivera de små grå för att eliminera en del pappersarbete på skrivbordet.
Vill ha ett fritt huvud innan jag tar min semester.
Ja ert lov kanske är slut nu *moahahaha*, men vi har tre veckor kvar!!!
Äntligen ska jag ge mig iväg på en liten resa, nu är det min tur att snart ta semester.
Vart resan ska gå?

*moahahahahahahahahahahahahahahahahahaha*
Jag kommer att göra västra skånes vägar osäkra. Se upp för "Silverpilen"!!!
(min gamla skrangliga, men absolut rostfria, Golf...) ´
Glöm inte att dra ner alla persienner och låsa alla dörrar! Vem vet...*moahahaha*

Njut av lugnet (så länge det varar *moahahaha*) !!

PS. Jag skojar inte, jag äter verkligen inte Nutella!!

Nyrensat

Fördelen med min bloggfrust igår, var att jag fick för mig att rensa kylen istället.
Förvånas ni också över hur mycket plats man plötsligt har efter en grovrengöring?


Och där..där..där...(oj, det ekar!)...bakom Lättan och mjukosten med Milkachokladsmak.... låg den.
Nej, inte den mögliga blogglusten.
Den mögliga osten!!
Här kör man mest med färdigskivad ost och jag kan tala om att den snabbt blir torr och trist om man inte stänger förpackningen ordentligt.
Och varför hade jag en massa gamla äggförpackningar? I tron att jag skulle få lust att baka kanske?
Kallar man det att ha en baktanke?


Vi har ett - för tyska förhållanden - rätt stort kylskåp!
Och nu är det dessutom rent.
Tack vare en seg dator med bloggproblem.

Har ni lagt märke till att man i kylskåpsreklam fyller det med grönsaker?
Ser nu att min kyl ser allt annat än nyttig ut. Men grönsakerna förvarar jag för tillfället på annat ställe. Till de som oroar sig över mina matvanor kan jag lugna er med att jag äter sallad varje dag.

En bra övergång till veckans mat-vits:
Varför stönar inte vegetarianen när hon har sex?
*funderar*
*funderar*
*hm?*
Hon vill inte erkänna att hon njuter av en bit kött!

(Nu kom min oanständiga sida fram igen, fy, fy, fy!!)

Och vad blev det för mat hos Elle då? försöker någon kanske klura ut av innehållet.
Svar: I papperspåsen till höger i mitten har jag köttfärs. (förstora bilden så kan du beundra mitt nystädade kylskåp lite närmare)
Det bidde pannbiffar!

Vad lagar du för mat idag?