Badrum, del 1

Ute stormar det rätt bra sedan igår kväll och jag kan inte påstå att jag lockas av att vistas utomhus.
Tack så mycket för att ni tänkte på mig och hade vänligheten att skicka ner stormen till Tyskland!!
Ja, det är faktiskt ofta så att vädret skickas hit och dit mellan Sverige och Tyskland. Det var inte länge jag fick njuta av solen igår och med fönsterputsningen kom jag inte långt...fastnade ungefär vid...tanken! *ler*
Ok, EN fördel med storm - jag slapp fönsterputsandet. Och jag har enorma mängder av fönster kan jag tala om!

Det har blivit rätt dåligt med inredning den senaste tiden och det vill jag nu godgöra med ett badrumsinlägg.
Vi har nog ett rätt ovanligt och "personligt" badrum. Lite "utanför ramen" liksom. Antingen tycker man om det eller så tycker man inte om det.
Men vi är rätt nöjda och skulle egentligen inte ändra mycket i dagens läge. Det enda vi ångrar är:
BADKARET!




Nej inte själva utseendet eller placeringen. Däremot är det obekvämt att ligga i. Jag kan bara tipsa den som köper badkar att INTE beställa per bild, utan hellre provligga ett badkar först!
Ungarna är dock nöjda, det finns plats nog att leka i!


Lite strandfeeling med gräs, stenar och snäckor!

Fönsterbrädor och hyllor är av sandfärgad sten. Har för mig att den hette Jerusalem eller liknande. Ytan är inte helt slät, vet inte om man kan se det på bilden.


Speglarna har vi ramat in med mosaik. Det finns olika möjligheter att kombinera färger. Det är gjort av lösa stenar och ger ett lite vildare utseende.




Min 17-åring sitter och blockerar min dator med ett jä...tteviktigt spel och jag kan inte ladda ner fler bilder just nu. Det får bli mer badrum i nästa inlägg.

Med detta önskar jag er en skön fredagkväll!

Kram

Karnevalsstart!

Idag, 11/11 klockan 11.11
börjar karnevalssäsongen igen!

Särskilt i Köln och Düsseldorf kommer stan vara full med folk, utklädda, sjungandes, skrattandes, drickandes....


Säga vad man vill om tyskarna, men de kan fira! Det annars så stela och konservativa folket blir plötsligt pinsamt...ja nu saknar jag ordet...de blir helt enkelt motsatsen till vad de är normalt!
För vilken normal människa springer omkring full på stans gator utklädd som clown eller smurf och vrålar ut karnevalslåtar?
Det kan nog bara en tysk göra!


På arbetsplatserna är det även vanligt att män i kostym får slipsen avklippt just vid karnevalsstarten - en tradition helt enkelt. Gäller för borgmästaren att ta på sig den allra fulaste slipsen idag alltså!
Fråga mig nu inte varför de klipper av slipsen, anledningen vet jag faktiskt inte.


Kanske jag låter lite sarkistisk igen, Elin, men man kan se detta från två sidor. Antingen älskar man karnevalen eller så hatar man den.
Men när jag tänker efter, ser jag det från en tredje sida. Jag accepterar att den finns, men har inget behov av att medverka. Är inte riktigt lika kul utan alkohol i kroppen tror jag - och jag hör till de få personer som undviker alkoholkonsumsion.
Jag ser det hela på bilder - det räcker.
Men kul verkar de ju ha det!!


Känner ni igen dessa personer? Topmodellen Heidi Klum med maken och sångaren Seal!!!
Heidi är uppvuxen lite utanför Köln (Bergisch Gladbach) och tar med familjen till Tyskland varje år för att fira karneval.

Här skiner solen äntligen igen och jag ska putsa alla mina 375 fönster idag....är väl ett bra alternativ till att fira karneval?
Ha en fin dag ni med!
Kram

Bilderna är från Karnevalståget i februari 2010 och är tagna ur internet!

S:t Martin

Som rubriken och bloggbeskrivningen säger, handlar den här bloggen om de tyska (o)vanorna.
Igår, fast egentligen är det idag, firade vi S:t Martin med barnens skola.
Det ger oss en anledning mer att i mörkret traska omkring i regn och kyla.

Vem var S:t Martin?
Jo, det var en schysst kille som levde för X antal år sen och som var snäll nog att DELA sin mantel med en fattig tiggare. (jag antar att det är ovanligt med rika tiggare...)
Hursomhelst, detta hjältedåd hyllas han ännu idag för.

Jag undrar om man om ett par hundra år firar S:t Elle om jag idag klipper min jacka i två bitar och skänker det till någon välbehövande?
Antagligen inte. Enda resultatet är väl att jag själv fryser om ena kroppshalvan.
Dessutom hade det nog sett rätt tramsigt ut att springa omkring i en halv jacka...?

Följande procedur utspelades igår kväll:
Alla skolans barn, inklusive föräldrar, samlades på skolgården vid mörkrets inträdande. Under den senaste veckan har barnen själva pysslat ihop lyktor av papper. Varje klass har sitt eget motiv.


Dotterns klass hade svampar på sina lyktor!

Den som inte vill pyssla kan köpa färdiga papperslyktor...typ kräftskivelyktor...

Sen började lykttåget att röra sig framåt. Längst fram körde en polisbil med blåljus (tack och lov utan siren...).


Denna urkassa mobilbild visar exakt hur det var...först polisen och sen barnen!

Efter polisen kom en livs levande häst med S:t Martin (eller var det en Martina?) som hade den symboliska röda manteln på sig.
Frivilliga brandkåren hade spärrat av gatorna till oss. Sen började den inhyrda blåsorkestern att spela och barnen började (mer eller mindre...mer mindre än mer...typ) sjunga S:t Martins-sånger medan tåget sakta skred fram i mörkret.
Husen på vägen var smyckade med ljusslingor och lyktor, vissa hade t o m ställt ut brinnande facklor i trädgården. Allt för att göra det mysigt och trevligt för barnen.


Detta ska föreställa ett hus med facklor! Man ska INTE fotografera i mörkret samtidigt som man går!

Barnens lyktor var inpackade i plastpåsar, eftersom det behagade regna hela tiden.
Väl tillbaka till skolan, sjöng man för 69:e gången en av S:t Martinssångerna och man tände en eld. En präst sade ett par ord och där fick vi även reda på varför man går med ljuslyktor. Det är för att man följt S:t Martins kista med lyktor under hans begravning.
Man lär sig något nytt varje dag!


Den som har bra ögon kan urskilja S:t Martin på hästen till höger i bild!

Sen fick barnen var sin Weckmann,
En gubbe med pipa, gjord av deg. Ögonen, som är gjorda av russin, fick jag äta upp, eftersom mina barn inte tycker om dem.



Pipan är det mest intressanta, gjord av gips och en alldeles utmärkt leksak.
Min man har berättat att han som barn fyllde denna pipa med torrt gräs och ville röka. Det var första och sista gången han försökte det - innan han övergick till de riktiga giftpinnarna.
Efter lite korv med bröd, samt Glühwein till de vuxna, körde vi trötta och våta hem. Kan tillägga att barnen somnade väldigt snabbt.

Idag kan jag räkna med att det ringer på dörren. När jag öppnar den kommer jag att mötas av (mer eller mindre) sjungande barn med tända lyktor.
Som belöning för att de uppvaktar oss med lite sång, får de godis.
Det här är det absolut effektivaste sättet att samla ihop en månadsranson av lördagsgodis!
(och det mest effektiva sättet att bli av med gammalt påskgodis och sega kex! *blink*)

Ha en skön onsdag!
Kram

Som vanligt ursäktar jag för bildkvaliteten. Men mycket annat kan man inte förvänta sig med en mobil i mörkret!

Våt torka

Alla har vi dagar som dessa...när det regnar ute och är vått...och när man sitter inne och har tendenser till bloggtorka.
Jag vet att det går över om ett par dagar, men känner ändå frustrationen i mig.
Mest sur är jag över att min mobil/kamera har slutat ge livstecken ifrån sig. Vad är en blogg när man inte kan ta kort??
Sonens avlagda mobil är bara en nödlösning i brist på annat.

Idag tar jag till "arkivbilder" som jag delvis inte visat tidigare. Väldigt intressant....men så här ser det ut utanför min tvättstuga när det regnar.


Imorgon är det St. Martin i Tyskland. Vad det är ska jag berätta då. Kan bara tala om att barnens skola firar det redan idag och att jag kommer att bli både våt och kall ikväll (pga vädret...)


Jag lider av en våt bloggtorka helt enkelt!
Är snart tillbaka med nya tag!

Kram

Nej men, hur jäkla tråkigt blev det här inlägget? Ingen som kan berätta en rolig historia eller så? Det vore väl en utmaning!!!
VEM kan få mig att vika mig av skratt?
Någon som tar den utmaningen?

Hallå...jag är ändå relativt lättroad!

Happy Birthday!

Där är han, min nyblivne 8-åring!


Redan som baby visade han tecken på att inte gärna vilja skiljas från sin mamma. När jag hade gått tio dagar över beräknad förlossningsdag, valde vi (d v s JAG!) att nu fick det faktiskt räcka! Med hjälp av naturliga värkframkallande substanser (barnmorskan kallade det för "coctail") fick vi igång förlossningen.

Jag minns att jag under pressvärkarna röt till min man:
"Det här är sista gången!!! ALDRIG mer!!!"

Ok, kanske ni kan ha förståelse för med en klump på 4.190 gram...? 56 cm...?
Snacka om att ha en känsla av att försöka skita fram en melon!
Nåja, hursomhelst fick vi ju "bara" lilla dottern efter det....ja, och hon var ju mindre! *ler*

Jag hade lovat min son en speciell tårta, efter den senaste läskiga tårtan jag gjorde under Sverigeresan. Vi kom fram till att det skulle bli en slags blandning av monster och marsmänniska.
Jag vet inte, men jag tycker den blev rätt rolig. Sonen var skitnöjd.
Knivarna som HAN hade planerat som dekoration, lät jag vara...det var ju minderåriga vid bordet...


När jag bar fram tårtan till kaffebordet spärrade de små kusinerna upp ögonen.
Samtidigt som jag ställde tårtan på bordet ropade min 17-åring plötsligt:
"AKTA, den bits!!"
Den 4-årige kusinen ryggade snabbt tillbaka en halvmeter och hade väl fallit av stolen om inte hans pappa suttit bakom honom!


Ögonen är godis och går att äta!
Dumt nog, eller snarare av platsbrist, hade jag bara gjort tre ögon...och där satt 4-5 ungar som alla ville ha ett öga!!!


Jag håller ett...öh, TRE ögon på dig!!

Men det löste sig, för den skraja kusinen vågade inte äta sitt öga iallafall... *haha*


Ha en skön söndag! *moooahahaha*
Kram

PS. Ursäkta bildkvaliteten...taskig mobilkamera!

Jag är så GLAD....

..att jag äger ett par gummistövlar!!

tänkte jag imorse när jag tog väninnans hundar på en morgonpromenad i häftigt duggregn.
Kan ni tänka er att hon var tvungen att köra till sjukhuset en gång till idag, för att man igår GLÖMDE BORT henne och lät henne sitta en hel förmiddag i ett väntrum!!! När man upptäckte misstaget var läkaren redan iväg på andra uppdrag!

Därför fick jag vara vän igen, och ställa upp som hundvakt - vilket jag gärna gör!
Jag lät mig inte störas av att jackan blev lite våt (för en regnjacka äger jag fortfarande inte...) och att jag nästan höll på att halka omkull (typ, flyga på ars***) på den våta leriga vägen.
(ja, DET hade väl roat er, om jag hade legat däe och kravlat i leran!)
Nej, istället sjöng jag
"oh, vilket härligt väder vi har idag...lalala"
Jag blev nästan lite rädd...för mig själv...för vem tusan sjunger i duggregn och tycker att det är ok? Kan man bli så jäkla glad över att ha torra fötter?
Det måste ha varit en häftig attack av självironi, eller så var det de "uppiggande" örterna mot höstdepression som började verka.
Men, vad gör man när det regnar? Hundarna måste ut och vädret kan man inte styra.
Jag var ju glad över att jag köpte gummistövlarna för ett par veckor sen!!
Alltid finns det något att glädjas över. Alla negativa upplevelser har något positivt i bagaget.
(Sånt säger man för att intala sig att det inte är så jävligt som det verkar)


Ja, en gammal arkivbild...eftersom kameran är trasig...*suck*

Efter promenaden bytte jag om och körde för att helghandla. Samt en tur till leksaksaffären. Min lille halvstora 7-åring blir imorgon en 8-åring. Vi satt igår kväll och smed planer på hur hans tårta ska se ut. Ungarna har ofta önskemål om färg och dekoration. Jag kan avslöja att hans planer var rätt utsvävande. Jag fick t o m en ritning!!
Men jag tror nog att jag avstår från knivarna iallafall....*ler*
Ja, det blir till att anstränga sig rejält med marsipan och färgmedel imorgon. Fantasin får inte ha några gränser!
Jag har redan köpt en häftig "effektdekoration"...jo, det blir nog kul det här!


Medan jag stod i leksaksaffären och förundrades över de hutlösa priserna för enkla plastsaker som ungarna leker med i typ två dagar innan de antingen går sönder eller g(l)öms under sängen...ringde min mobil.
Det var frun till sonens gudfar. Hon undrade vad sonen kunde behöva till födelsedagen.
"Jag står här i leksaksaffären..." sade hon
"Va? Det gör jag också!!!" säger jag, tar ett par steg runt hyllan och plötsligt står vi där skrattandes, med mobilerna vid örat. Hon hade bara stått ett par meter ifrån mig när hon ringde.
Nej, jag ska inte börja svamla om tillfälligheter eller ödet idag, men roligt var det.

Mindre roligt är det att jag nog är tvungen att börja städa huset lite nu...inför morgondagen...
Men fördelen är ju att det både luktar gott och ser bättre ut efter det!!
Tro nu inte att det luktar sååå illa innan städningen...jag menar bara...det luktar BÄTTRE...!!
Ni vet, som i tvättmedelsreklamen, där den nya formeln i tvättmedlet gör att tvätten blir ännu vitare än tidigare...då den var vitare än den tidigare formeln som i sin tur var ännu vitare än vitaste vit....


Dundermedel??

Man undrar ju...hur j-a vit kan en gammal strumpa bli???
Och det tvättmedel som för nåt år sen var supervitt och "blänkande", har plötsligt fått ett lätt grått skimmer över sig...?
Nån av er som fattar?


Inte strålande vitt, men strålande väder...tvättrummet för ett par veckor sen!
Idag ligger det ett grått skimmer över det...söker ny formel!

Sköna helghälsningar från ett regnigt Tyskland!
Kram

Den som har mig som vän....

Det är alldeles för lugnt...*svälj*

Efter förra inlägget har jag inte hört ett ord, inte en kommentar, ingenting....*svettas*

Jag fruktar nu att Git sitter och smider på ett litet hämdinlägg!
Eller så kommer det ett nytt brev med posten...det har ju dykt upp en hel del brevbomber de senaste dagarna. Vem vet om det är Git och blivande maken som sitter och pysslar på kvällarna. Antagligen blir man genomborrad av dekorationsnålar när bomben smäller av...vem vet?

Ja ursäkta...jag kanske är lite stor i käften ibland...eller ofta...?
Min kompis i byn sade igår till mig (efter att jag hade slängt ur mig en kommentar) att
"Den som har dig som vän behöver inga fiender"

Ok, men vad praktiskt då - det blir ju som ett "paketerbjudande" liksom. Ungefär som den där försäljaren igår. Först talar jag om vilka fördelar man har om man är vän med mig...jag är trevlig, social, hjälpsam, har ofta tid, är spontan...osv.
När sen frågan kommer "Vad KOSTAR det att ha Elle som vän?"Ja, då slänger jag fram listan med nackdelarna:

- Jag är för ärlig
- Jag pratar för mycket
- Jag skriver för mycket
- Jag kan skämta om alla man inte får skämta om
- Jag slänger ur mig onödiga kommentarer där ett viss medlidande var önskvärt
- Jag är ibland så ironisk att man inte vet om jag är det eller inte
- Jag har höstdepression (ja, faktiskt!)
- Jag är ofta trött
- Jag klagar på allt jag inte orkar ta tag i
- m.m.

Men tänk på vilka FÖRDELAR du har med detta paket!
Du kan dela upp det på antingen 24 månader eller 48 månader, då känner man inte av ironin alltför mycket.
Två flugor i en smäll - vän och fiende i samma människa!


Skämt åsido. Denna vän har varit sjuk rätt länge och orkar inte med alla skämt längre. (Fast hon vet att jag bara vill lätta upp stämningen).
Idag var jag vän och tog en runda med hennes hundar (eller de med mig?) medan hon tillbringar dagen på sjukhuset med jobbiga undersökningar.
Bilden är ur arkivet. Ni får föreställa er att träden är lite mer gul-orange-bruna.

Ha en fin dag!

Er vän och fiende! *blink*
Kram

Vinst och förlust

Jag lovade ju häromdagen att berätta vad som kom med posten i förra veckan. Min vinst i utlottningen hos Git, med bloggen Ljuvligt lantligt!
Jag hade vunnit ett tröstpris i hennes utlottning - ett par dekorationsnålar.

Eftersom min kamera fortfarande är trasig (det var tydligen inte bara batteriet...*suck*) så knycker jag helt fräckt ett par bilder idag.
Jag hade hittat ett par alternativa användningsområden (typ dekorerade akupunkturnålar, osv). Men eftersom Git inte ville att jag skulle använda dem till tortyr och andra otrevliga saker, får jag väl göra som Git och dekorera en krans istället...


Git är "kranssexuell"...enligt hennes blivande make.

Samme blivande make hade i en kommentar för ett par veckor sen sagt att han börjat med att sticka ett par lovikavantar till mig.
Ja, han är händig, den där "blivande maken" till Git.
Han kan allt och gör allt, typ.
Köper överraskningar, bygger om kök, följer med till loppisar (tydligen frivilligt!), hämtar barn, tatuerar, lagar mat, lackerar Gits naglar (jag svär!! det HAR han gjort iallafall!!)....osv. Listan kan göras lång.
Den perfekte mannen, helt enkelt!

Jag önskade mig en mössa till vintern, när han "ändå var igång" med stickandet.
Jag hade nu hoppats på att dessa utlovade lovikavantar skulle komma med i vinstpaketet. Men icke.
(Besvikelsen är stor, blivande maken till Git)
Istället finner jag en ihoppysslad mössa (eller vad det nu skulle föreställa) av papper, med texten:
"Sticka mössan själv!" undertecknat "blivande maken"

När jag nu läser inlägget om deras senaste semester förstår jag vad man i denna familj har för syn på huvudbeklädnader. Se bara hur Gits "blivande makes" solhatt såg ut! Ungefär så såg mössan jag fick ut - fast i rosa papper...


*fnys*
Hoppas du fick solsting! ;P

Eftersom vädret är för dåligt för att leta mossa till kransar, blir det en inomhusdag vid kaminen (ok, datorn...) idag.
Och vad kan man annars roa sig med?
Jo, man kan låta sig övertalas av en försäljare, att få ett dataprogram för barn presenterat.
"För att barnen ska kunna hämta information och hänga med i skolan."
Som ansvarsfull mamma låter man sig ju övertalas
(vilket man ångrar just som man uttalar a:et i "ja")
Sagt och gjort, efter över en timmas blablabla och visning på datorn, ställde jag frågan:
"Och vad kostar det...?"

Plötsligt slänger försäljaren upp en stor plansch på bordet och visar en massa lexikon, cd-roms och vad vet jag.

Wow...inser jag...jag kan få barnens dataprogram nästan gratis på köpet...om jag köper ett paket med lexikon...


...för "bara" 20.000 SEK!!!!!

"Eeeeeeh....intressant....jag ska prata med min man (som säkerligen säger nej) och så kan du ju (försöka) att ringa mig...låt oss säga, nästa vecka (eller aldrig mer) så ger jag besked (om jag svarar vill säga....)!"

Snacka om försäljningstaktik!!
Först trycka på "du-är-väl-en-ansvarsfull-mamma-som-vill-att-det-ska-gå-bra-för-dina-barn-i-skolan-knappen"
och sen, på slutet, komma fram till vad han EGENTLIGEN ville sälja!!!

Jag köpte naturligtvis genast två paket, det ena lottar jag ut när jag har nått 1.000.000 besökare....!!!

Kram

PS. Bli inte chockade av tonen mellan mig och Git! Vi tycker faktiskt om varandra! Det roligaste är att Git just nu antagligen kommer av sig helt, vilket vi gör ibland i varandras inlägg!
Blivande maken tycker jag också om!
Kanske ska avslöja att jag nog var lite skyldig till att Git för ett tag sen (jäkligt länge sen...*harkel*) friade till blivande maken i ett inlägg.
(Kanske det är därför han vägrar att skicka lovikavantarna....???)

Gåshud...

Igår hade vi helgdag här. Maken roade sig med att börja med carportbygget. Vilket man normalt inte bör göra en helgdag i Tyskland. Här får man ju inte ens klippa gräset en söndag.
Men, våra grannar är rätt "normala" och min man försökte att inte föra alltför mycket väsen.

Jag själv tog en promenade innan solen försvann i en tjock dimma. Framåt kvällningen körde jag ner till byns mack för att köpa lite dricka.
Egentligen var jag just på väg till kassan med flaskorna, men vände tillbaka. Vet inte vad det var som fick mig att göra det, kanske gubben som "trängde" sig före eller...
Hursomhelst styrde jag kosan mot tidningshyllan. Jag har minskat inköpet av inredningstidningar drastiskt sedan jag började blogga.
Jag drog ut en tidning och tänkte...det ser ju ut som i Sverige...varför köpa tidning när jag kan njuta av bloggbilder?
Började bläddra igenom den, tänkte att den kanske var värd ett köp iallafall. Skulle just stänga igen tidningen när jag fick upp en sida med ett trähus.


Nejmen, det ser ju nästan ut som...tänkte jag...och i nästa ögonblick såg jag in i Karins ögon!
Ja, det VAR Karins hus!!
Det var verkligen ett stort reportage om Karin!!
Snacka om att få gåshud!
Det är vid tillfällen som detta som jag nu undrar...
VAD var det som fick mig att vända om till tidningshyllan?
Och VAD var det som fick mig att välja just DEN tidningen??
Jag ville rusa till kassan och informera kassörskan om att
"jag vet minnsann vem DET är!!! Hon bor i mina gamla hemtrakter..!!! Hon står på min blogglista, vetdu..." (då är man ju nästan släkt,eller *skryt*)
Men jag insåg att kassörskan inte ens skulle veta vad en blogg är och att intresset säkerligen skulle vara begränsat...och körde istället hem...fortfarande med gåshud...för att informera Karin om min upptäckt.

Har ni inte redan besökt hennes blogg, så gör det!
Hennes soffa fick t o m pryda omslaget...


NU ska jag köra in till stan och hämta mitt nya batteri (tjat, tjat)som äntligen har anlänt! (abstinensbesvär...) Håll nu tummarna att det "bara" var batteriet det var fel på!

Kram

Rätt ska vara rätt

Pockethexan, som jag fick award av häromdagen, informerade mig om att hon gett mig fel uppgifter. Man skulle inte alls avslöja tre saker om sig. Man skulle istället nämna tre saker som ligger en nära hjärtat.
Jag vet inte, var ingen hejare i biologi, men jag chansar på lunga, revben...

Dessutom skulle man visa sin favoritbild.

Pockethexan, jag har full förståelse för att det kan bli lite snurrigt hos dig. Den som kollat in till din oumberlige makes blogg förstår säkert varför...*ler*
Du kan ju verkligen inte ha det lätt alltid att koncentrera dig, i det sällskapet...*blink*

Alltså favoritbild just NU är fortfarande (utan att vilja bli tjatig) en av höstlovsbilderna.


Mina två yngsta barn i Lomma hamn.
Det är nog mer känslan jag kände när jag tog bilden, som är viktig för mig.

Tre saker som ligger mig nära hjärtat, är:
1. Alla som jag delar mina gener med! (blod ÄR tjockare än vatten)
2. De riktiga vänner jag har turen att få ha. Såna man kan lita på.
3. NI - mina bloggvänner! Utan er hade denna blogg inte haft en mening

Så, nu har jag rättat till felen. Rätt ska vara rätt!
Här i Tyskland har vi idag helgdag. Första november har bjudit på solsken, men övergår i skrivande stund till en tjock dimma. Tur för mig att jag hann ta en kort promenad först.

Är fortfarande rätt frustrerad över att inte kunna ta kort med mobilen. Börjar bli tjatigt med semsterbilder.
Gissa vem som imorgon kommer att hänga på låset till elaffären. Nu får väl det där jä...tteviktiga batteriet äntligen vara levererat!!

Jag vill även framföra ett enormt stort tack till er som kommenterade i förra inlägget. Ni är helhärliga och kommentarerna värmde och laddade upp mig lite!

I nästa inlägg, d v s om batteriet är levererat, kommer jag att visa vad som damp ner i brevlådan häromdagen....
Nej...det var INTE ett mjukt paket!! (sträcker ut tungan till en viss bloggerskas blivande make! En viss besvikelse ligger i luften...)

Ha en bra start på veckan!
Kram

Batteribeställning

Det finns dagar när man ligger kvar i sängen, för att man känner sig "mosig". Lite huvudvärk, tjock i halsen och allmänt hängig. Man har inte ork att ta sig upp. Batterierna är slut liksom.
Idag är en sån dag.

Varför kliva upp, liksom?

Jag väntar även på det batteri jag häromdagen beställde till min mobil. Utan mobil ingen kamera. Utan kamera inga bilder. Utan bilder inget inlägg.
Blä!

Kom då på att, tänk om det gick att beställa nytt batteri till människor, till sig själv. Sen såg jag "bilder" i huvudet och fantasin drog iväg till följande händelse:

Min make kommer in i elaffären med mig, hustrun, på släpkärra. Jag står där som en stel robot. Försäljaren kommer fram till min man och undrar vänligt:
"Kan jag hjälpa till med något?"
"Jaaaa" svarar min man bekymrat "min hustru behöver nytt batteri"
"Ok" säger försäljaren glatt "det ska vi väl kunna fixa"Granskar sen hustrun och undrar:
"Den här modellen är ny för mig, är det ett utländskt fabrikat?"
"Ja, svenskproducerad"
"Svenskproducerad....aha..." säger försäljaren lätt bekymrat medan han bläddrar i en pärm.
"Vilket år är den producerad?" undrar han sedan, medan han letar efter rätt tabell
"1969!" svarar maken.
Försäljaren stannar till och ser med bekymrad min, först mot hustrun, sen mot maken, och säger:
"Ajajaj...då har produkten säkerligen genomgått 40-årskrisen...?"
"Mitt inne i den..." säger maken med en suck
Försäljaren ser på maken med medlidande och tillägger:
"Just de svenska fabrikaten har även en del programmeringssvårigheter. Särskilt de som tillverkades efter 1965. De blir lätt självgående, samtidigt som de fordrar en hel del skötsel...."
Försäljaren letar vidare i tabellerna och hittar till slut det rätta batteriet.
"Aha, där har vi det...batteri SE-1969-98475973kj! Där har vi tyvärr en leveranstid på minst en vecka....
Hur är det förresten med minneskortet? Vid 40-årsinspektionen borde den bytas ut, eftersom kapaciteten minskar då."
"Den inspektionen har jag nog missat..." svarar maken och skäms lite
"Ok...men mellanbesiktningarna har förhoppningsvis gjorts, eller? Hur många halvfabrikat har producerats?"
"Fyra!" svarar maken stolt
"Fyra?!" säger försäljaren förvånat "inte illa, för den prestationen är ju produkten i ett rätt bra och välvårdat skick fortfarande. Inga större tecken på förslitningsskador eller materialfel. Vi har nämligen haft en hel del garantiförfrågningar i liknande fall."
"Alltså, ringer ni mig och säger till när det nya batteriet finns på lager?"
"Inga problem, det gör vi! Behöver du kanske en ersättningsprodukt under tiden?"
"Nääää, där vet man aldrig hur de fungerar och innan jag hunnit läsa igenom bruksanvisningen...nä, jag klarar mig utan ersättningsprodukt!"
"Ok, men om det skulle bli väldigt kritiskt under helgen, föreslår jag att du ställer ut hustrun en stund. Lite luftning och solenergi kan ibland göra susen! Vi måste ju börja tänka miljövänligt, vet du..."
"Ja, ska jag tänka på..." svarar maken och lämnar butiken med hustrun på kärran.


Nåja, jag hasade mig ur sängen till slut. Satte mig med en kopp kaffe vid datorn och fann, förutom e-mails från goda vänner, även ett award i min blogg!!! Sånt värmer!


Det är Pockethexan som gett mig detta award. Som om hon visste att jag behövde piggas upp lite. Tack snälla du!
Så nu ska jag avslöja tre saker om mig...
Men jag tror nog att texten ovan avslöjar en hel del om mig...jag skriver gärna, jag har livlig fantasi och är lite halvtokig!
(men det kanske ni redan visste?)

Att välja ut fem personer som ska få detta award, är inget jag klarar av - ni får det allihop, alla ni som alltid lämnar fina kommentarer hos mig! Tack för att ni finns!

Ha en skön fredag!
Kram