Polkagris i trädgården!

Igår tillbringade jag söndagsförmiddagen i kyrkan, med mina tonårssöner!
(Maken tog de små till macken för att köpa glass så länge...*grrr*)
Nej, vi tillhör inte den skara som troget besöker kyrkan varje söndag. Tro mig eller ej, men kyrkan i byn är nästan fullsatt varje söndag!
Jag själv är väl mer dop-bröllop-konfirmations-begravnings-besökare.

Anledningen till att jag och sönerna var där, var att min 15-åring skulle vara med om sin första nattvard, sex veckor efter konfirmationen.
Han var lite nervös och undrade viskande vad man "skulle göra" där framme vid altaret.
Jag förklarade att man får en "brödbit" och en "slurk vin" och mer är det inte...
"gör som alla andra", menade jag lugnande.
"Men tänk om prästen ber OSS att komma fram FÖRST!!" viskade han nervöst tillbaka.
För en sekund kände jag paniken komma, men insåg att risken inte var stor för det.

Sen stod plötsligt halva kyrkan framme vid altaret, så det var inga problem.

"Dricker ALLA ur samma bägare!?!" undrade han plötsligt och tänkte väl på smittrisken av diverse sjukdomar.
"Jaaaa" svarade jag och blev nästan lite äcklad jag med, nyligen hade barnen scharlakansfeber...för att inte tala om läppherpes och hela köret...
"men de torkar av kanten efter varje person" försökte jag lugna honom med.
(och hoppades att alkoholhalten i vinet dödar resten av bakterierna...*ler*)
I själva verket vred man bägaren ett par gånger, innan den bars tillbaka till altaret. Där stod en man och gjorde rent den med en våt duk och eftertorkade med en annan duk. Såg rosa fläckar på den vita duken, av läppstift, och var tacksam för rengörningen!

Hemkommen från kyrkan bytte vi om och gjorde något "förbjudet"!!


(Lägg märke till dotterns country-inspirerade outfit...)

Vi JOBBADE i trädgården en SÖNDAG!!!
Ja, här är söndagen vilodag! Vi bor i Tyskland, glöm inte det.

Kom inte på tanken att sätta på gräsklipparen en söndag!! Det är förbjudet att föra oväsen!! Ok, vi förde väl inte mycket oväsen, så helt förbjudet var det väl kanske inte?

Den enda som får jobba häromkring en söndag - samt sent på natten om han vill - är bonden. De har undantagstillstånd.
Här är han, allergiutlösaren!!



Men lite mysigt är det nog att ha "landet" direkt vid husknuten!

Vi fyllde snabbt rabatten med jord och sen lade vi oss på ett täcke...njöt av den milda vinden, fågelkvittret, solen, lugnet...(om man bortser från att ungarna ropade "maaaamaaaaa" varannan minut)...och så somnade jag.


(Humlan gjorde "Zzzzum Zzzzzum bland örterna och jag "zzzzz zzzz" på täcket)

Jag vet inte hur länge jag sov...men det var tillräckligt länge för att idag se ut som en polkagris på ryggen!

Ha en skön pingstmåndag!
Kram

Vad gör man som utlandssvensk när man är sugen på svenska "delikatesser"?

Man kör till...


De utländska ikea-varuhusen har nämligen en liten "mataffär" där de säljer svenska specialiteter. Allt från pepparkakor och Kalles kaviar till lingonsylt och Absolut vodka...
Ja, här finns inga Systembolag inte, alkohol kan man köpa i varenda mataffär och bensinmack.

Vi brukar dock hålla oss till Singoallakakor, lingonsylt, inlagda gurkor, mandeltårta och det allra viktigaste: DAMMSUGARE!
Ja, inte de med sladd i naturligtvis (sladdar har jag ju nog med hemma...*blink*)...arraksrullar menar jag nu.
Alla i familjen är galna i dem. Förut hade vi alltid slagsmål om dem, för vissa åt upp nästan alla själv medan andra hade tur att få en.
Numera gör vi det på ett annat sätt. Vi köper sex stycken paket - en till varje familjemedlem- och skriver namn på dem. Sen får var och en dela in sin ranson själv! Låter kanske lite tramsigt, men sedan vi började med det har det inte tjafsats om dammsugarna mer.
Det har faktiskt hänt att vi spenderat mer pengar i mataffären än i själva varuhuset...*ler*


Sist köpte jag hem en förpackning med vaniljsås. Den kom till användning idag, när jag gjorde en äppelpaj. Eftersom vädret tillät, åt vi den utomhus i solen.


Efter det tog vi en liten "middagslur". Jag lade mig på ett täcke och njöt av solen, fågelkvittret och sommardoften. Tills bonden plötsligt fick för sig att det var dags att hämta in gräset med två traktorer. Det är inte särkskilt praktiskt att bo DIREKT bredvid ett stort fält med gräs när man är gräsallergiker. Pollendammet yrde och mina ögon svullnade upp och jag såg...hm..ser...ut som en boxare efter en halvtaskig match. *ler*
Gick alltså in och stängde alla dörrar. Nu hoppas jag att det lugnar ner sig tills vi strax tänder grillen. Ja vad annars en dag som denna?


Igår kväll hade vi plötsligt "besök" när vi satt ute. Vad skådade mitt norra öga (ja, det var faktiskt mot norr...*ler*) en luftballong! Inget ovanligt här hos oss under de varma sommarkvällarna. Tvärtom, mycket vanligt, eftersom man startar från ett flertal ställen omkring oss. Igår låg vinden, till barnens förtjusning, över vårt hus.


Önskar er en skööööön lördagkväll!
Kram

När man måste säga adjö...

Jag har försökt och försökt om och om igen, att ladda ner bilderna från mobilen. Men som jag berättade i tidigare inlägg kunde datorn inte "hitta" min mobil...*suck*
Ok, eftersom det tack och lov plötsligt fungerade igen...f** den som ger sig!...och ingen var intresserad av erbjudandet om dator med tillbehör, så behåller väl allt själv då! Hammaren och motorsågen ligger i källaren igen de med! Skyll er själva!

Nu kan jag visa vad jag gjorde i måndags.
Jag sade adjö....
till två av mina barn. Tack och lov inte för alltid, bara för en liten resa. Alltså inte direkt adjö...mer "Auf Wiedersehen" (på återseende)

Min 16-åring åkte med sin klass till Berlin. Det är vanligt att man gör en avslutningsresa i 10:e klass. Ja, här går man tio år i skolan.
Ikväll kommer han hem igen, han är på väg just nu, säkerligen trängs de på Autobahn med alla som ska på kortsemester över pingsten. Den som kört genom Tyskland har säkerligen lyckats lära sig åtminstone ett tyskt ord: STAU! (kö)

Jag skjutsade även iväg dottern i måndags. Hennes Kindergarten gör varje år en avslutningsövernattning för de barn som till hösten börjar i skolan. I år valde de att övernatta på en bondgård istället för i Kindergarten! Barnen har räknat dagar sedan en månad, nu var det äntligen dags. Dottern började själv att packa väskan dagen innan. Jag hoppas att hon inte hade något emot att jag tog bort de vita "glitter-skorna". De passar nog inte på en bondgård var min tanke. *ler*
Gitarren fick dock följa med! Den är av röd plast och har bara två strängar kvar. Men det spelade ingen roll. Dottern ville spela tillsammans med en av fröknarna.

Väl framkommen klev vi ur bilen, dottern tog gitarren i ena handen, väskan i den andra, vände sig kort mot mig, sade "Tschüss" (Hejdå) och gick sen med bestämda steg mot huset, utan att vända sig om igen!!


Där stod jag som ett fån och insåg att min lilla dotter nog inte är så liten längre. Jag gick bakom henne med ett leende och kunde föreställa mig hur hon om 15 år säger "tack och adjö" till mig och drar till utlandet för att upptäcka världen....
Där har hon väl lite av mammas blod i ådrorna. Jag fastnade dock i Tyskland och kom inte vidare i min upptäcksfärd.

Tänk vad barnen blir stora snabbt. Vad svårt det är för oss föräldrar att släppa taget och inse att vi inte längre behövs hela tiden. Men jag är glad om de blir självständiga och modiga nog att ta sig fram på egen hand - som jag en gång i tiden.
Att resa utan föräldrar innebär en enorm utveckling för barnen.

Igår eftermiddag kom solen tillbaka!!! Vilken härlig känsla det var att se kvällssolen lysa in genom hela huset. Vinden lade sig och det blev varmt och skönt ute igen.


Den här bilden är tagen från hallen. Ja, väggarna SKA se ut så. Det är en puts i "Lanthausstil". Vi bor i en modern variant av ett lanthus, skulle man nog kunna säga.
Blommorna jag fick till mors dag lystes upp av solen och utanför var fälten vita...vita?....ja, av alla maskrosor som nu förvandlats till vita bollar! *ler*


Idag åt jag frukost ute och njöt av solen och värmen. Min örtträdgård är så fin i morgonsolen, jag blir så irriterad på att jag inte kan fånga den rätta känslan.
(Hade jag inte önskat mig en förnunftig kamera av er till min födelsedag...?...nåja till jul har ni ju möjlighet fortfarande...*ler*)





Nu ser jag fram emot pingsthelgen, där vi antagligen kommer att tillbringa mycket tid utomhus.

Ha en skön fredagkväll!
Kram Elle

Där kom den....

UTMANINGEN!!!

Tja, skyll mig själv. Stor i käften, liten på jorden! Där hade någon dock modet att utmana mig...
Peter med bloggen Oumberliga ting har gett mig följande utmaning:

Ta fram den bok som ligger närmast dig
Slå upp sidan 15
Goggla på sista ordet
Välj den första bilden som kommer fram
Länka bilden till sidan du fått fram
Ge utmaningen till tre andra personer

Ok. Jag ville ju inte annat än få en utmaning slängd på huvudet.
Sitter i kontoret...ser mig omkring....den första bok jag ser...och nej, jag sitter inte och läser sliskiga romaner i ett kontor....nej, jag upptäcker en rosa bok på skrivbordet...sträcker ut armen och tar den....rubriken?

Das Telefonbuch!! (översatt: Telefonboken)
Nej, nej, inte KATALOG...det står klart och tydligt TelefonBUCH...alltså är det en BOK!!
Upp med sidan 15!
Sista ordet är ett ortsnamn: Gummersbach
Här är första bilden:

För den som inte förstår tyska kan jag tala om att detta är en grupp elever från en skola i Derschlag som hamnat på andraplatsen i en tävling...
"Jordgaspokal för Elevkök"
Hm, konstigt pris, men det är ett gasbolag som arrangerat detta, allt för att få folk att inse att gas är något bättre...
Ja, tyskarna har ju alltid gärna arbetat med gas - i köket!

Nu skickar jag utmaningen till...
Natalja Oblonskaja (tro inte du kommer undan...)
Mina Dagar
Ljuvligt Lantligt (hämden är ljuv...*ler*)

Jag hoppas ni får fram något intressant!
Lycka till tjejer!

Kram

PS. BORTSKÄNKES:
Dator (utan bildskärm) samt mobil med kamerafunktion.
Tillbehör: 168 sladdar samt en hysterisk 41-årig hemmafru med "kontaktproblem" utrustad med hammare och motorsåg.
Erbjudandet skänkes endast bort komplett!
Hemmafrun har vissa skönhetsfel, bl a hänger en lös sladd ur ena örat och en och annan repa i lacken, annars är varan i relativt gott skick.
Obs! Inget byte och ingen garanti!!

Teknikens under?

Teknik är bra!...när det fungerar, vill säga.

Jag hade tänkt ladda ner nya bilder, men hela tiden kom meddelandet, typ:

Kameran används just nu och kan inte ladda ner bilder!

Ja klart som tusan att kameran används!! Jag försöker ju ladda ner bilder!!!!

Eller så kommer meddelandet:

Datorn kan inte hitta kameran. Se efter om sladden är ordentligt ansluten.

GRRRRRR! Kameran ligger för tusan UNDER SKRIVBORDET!!! Och sladden ÄR ansluten!

Detta händer titt som tätt, men denna gång gav jag upp. Inga bilder - inget inlägg.

Dessutom kändes det som om jag inte kunde hitta mig själv heller. Kanske jag också ligger under skrivbordet, med en sladd i rö...oj, fel bokstavsordning...örat?

Datorn kan inte hitta Elle just nu, försök senare?

Nöjde mig med att kolla in snabbt i andras inlägg, lite i smyg liksom...*blink*

Men så upptäcker jag i bloggen Ljuvligt Lantligt att jag blir UTMANAD!!!
Kanske en uppgift som jag klarar av, för det handlar om att visa den tionde bilden man har i bloggen.
Ok Git, skyll dig själv!
Inget märkvärdigt kanske, bara en bild på en av mina väluppfostrade orkidéer.


Du vet väl var de hamnar när de inte blommar...? Straffrummet!
Kanske bättre än din halvtaskiga bild på en målande blivande make? *fniss* Nåja, trevliga underarmar verkar han ha iallafall... *blink*


Denna bild har jag helt fräckt tagit ur Gits blogg, UTAN att fråga om lov!!!

Ja, fortfarande BLIVANDE make....det är väl där skon klämmer, anledningen till att du utmanade just MIG. Till den som inte följer Gits blogg, kan jag tala om att jag "upplyste" henne lite diskret med att det nog är dags att gifta sig, INNAN nån annan tar hennes hantverksbegåvade (Camilla, det vore väl något? En man som kan fixa och dona!!) sambo med förmåga att överraska sin kära med både den ena och den andra uppmärksamheten.
(Jag undrar fortfarande var man hittar såna män...*ler*)
Min kommentar ledde till ett frieri i bloggen!
Nu väntar jag bara på en inbjudan till bröllopet...*harkel*
Jag är för övrigt i Skåne kring juli-augusti...så snabba på med förberedelserna! *blinkblink*

Vädret här är FORTFARANDE kallt och vått...och jag tillbringar den mesta tiden inomhus. Om ni letar efter mig, hittar ni mig antagligen krypandes under skrivbordet bland alla sladdar. Jag är ansluten till den grå!

Ha en bra onsdag!
Kram

PS. Fler som vill utmana mig nu?? *hånler med glimten i ögat*

Färgglad mottagning

Vädret vill inte ge sig, vi dras fortfarande med regn och kyla. Till på köpet har mina minstingar tydligen fått sig en släng avscharlakansfeber. Jag var alltså tvungen att köra till barnläkaren idag.


Här i Tyskland kör man ju inte med vårdcentraler, här är läkarna utspridda.
Man väljer vid barnets födsel en barnläkare som man sen kan uppsöka under barnets uppväxt. Jag valde vid äldste sonens födelse, för snart 17 år sen, två läkare som delade och fortfarande delar en mottagning. De känner mig och jag känner dem och barnen varken gråter eller gnäller när vi kör dit. Tvärtom, det busas och skrattas med läkarna!

Idag låtsades barnen sova på britsen när läkaren kom in. Jag var med på buset och sade:
"Tyvärr har mina barn somnat, så nu är du nog tvungen att undersöka mig istället..!"
Jag tyckte mig se hur hans ögon började glänsa och ett stort leende spred sig över hans ansikte...jag är inte säker, men började han inte dregla lite där i ena mungipan...*fniss*
Men ungarna "vaknade" och blev undersökta istället!
Kanske bättre så...*blink*

När man lämnat "barndomen" och tillhör vuxenvärlden, väljer man en "husläkare".
De små barnens läkarbesök och mediciner på recept är gratis!
Vuxna betalar 10 Euro per kvartal för själva läkarbesöken och för varje receptlagd medicin tillkommer ett par Euro i egenavgift, men det är relativt humana priser.
Vad som dock inte är humant är sjukförsäkringen, där betalar man ett par hundra Euro - per månad!


Här lekte redan mina tonåringar när de var små. Ungarna älskar att bygga med de mjuka klossarna. Vill dock inte veta hur många bakterier som kryper omkring där...*harkel*
Är man inte sjuk, så blir man det när man besöker en läkarmottagning! *ler*
I denna mottagning har de två väntrum, ett för de sjuka och ett annat för de som bara ska göra "utvecklingskontroller".

De har nyligen hängt upp nya bilder i väntrummet, målade av barn. Jag tycker att det ser riktigt trevligt ut!





Visst är bilderna härliga, med de naturtrogna detaljerna!

Vi körde hem med antibiotika i bagaget - ja, de var sjuka! Eller som läkaren uttryckte det när han såg dottern:
"Här har vi ett helt moderskepp för streptokokker!" *ler*

Men ungarna mår bra, så det är ingen fara med oss! De är ute i trädgården och leker just nu! Fast det är rätt tyst, så jag ska kolla så att de inte smitit iväg för att smitta ner alla grannbarn...

Kram

Fars dag!

I söndags var det mors dag och idag är det "redan" Fars dag här i Tyskland!

Tar man idag en liten runda på Tysklands gator är det mycket troligt att man ser...


..en "Bollerwagen"!!!

Nej, nej, inte med små söta barn i!
Här är det nämligen vanligt att man på fars dag ser en grupp med pappor (och såna som låtsas att det är det *ler*) göra en liten vandring, dragandes på en "Bollerwagen".

Och...undrar ni nu...om inte barnen sitter i den...VEM gör det då?

Ingen!

Inte till en början iallafall. Nej, på fars dag är denna vagn fylld med öl och proviant. Sen gör papporna en liten vandring, tills vagnen är tömd. Skulle någon av dem sen intaga en öl för mycket, är det dock troligt att han på hemvägen blir dragen i vagnen! *ler*
(Är det kanske därifrån uttrycket "att vara dragen" kommer? *blink*)


(OBS! Bilden är tagen från Internet/Hamburger Abendblatt och har INGET varken med mig eller min närmaste omgivning att göra!!! Viktigt att ni vet det!! *ler*)

Ja, lite skillnad är det mellan män och kvinnor. Vi kärringar får ställa oss och baka kakor och laga mat, medan gubbarna är ute och super!
Ska kanske tillägga att min make tack och lov INTE tillhör denna grupp av supande pappor. Han föredrar att ta en lugn dag hemma med familjen.

Ha en skön helgdag och en extra kram till alla pappor!!

Tillfälligheter?

Just nu känns det tungt igen. Vädret gör det hela inte bättre. Vi har haft mest regn den senaste tiden. Idag är det dessutom väldigt disigt. Det är svårt att komma igång med något. Jag har deklarationen till makens firma att ta tag i. Jag erkänner att det inte är något jag ser fram emot och har skjutit det framför mig i veckor och månader. Nu börjar revisorns assistent, en bitsk ung dam med hår på tänderna, att bli riktigt otrevlig. Sist tyckte jag t o m att revisorn själv kollade lite konstigt på henne när hon pratade (med irriterad röst) med mig. Kan hända att jag tillfälligtvis inte lämnat in alla dokument de behöver, men det finns ingen anledning att bli barsk i tonen för det. Kunden är kung, säger man här, men ofta känns det som om kungen är kund och blir behandlad som en luffare.
Med ett leende och ett vänligt tonfall kommer man dock tillfälligtvis längre i livet.



Jag kämpar fortfarande med mig själv lite. Har väl hamnat i en slags kris, som jag har svårt för att kravla mig ur. Då gäller det att försöka hitta energi för att orka med vardagen.
Jag och en kompis tog en kvällspromenad i regnet igår. Tro det eller ej, men regnet störde oss inte, vi bara njöt av den friska luften. Det är att tanka energi.
Naturligtvis vore det trevligare om solen kunde skina igen, men där måste vi nog ha ett par dagars tålamod.
Vi diskuterade det här med livets väg. Vad är det som styr oss? Varför lär vi känna vissa människor? Följer de oss en bit på vägen, hjälper de oss att fatta beslut eller gå i rätt riktning? Eller är det bara en tillfällighet?
Finns det tillfälligheter?


För ett par år sen ringde min mobil. Ni måste föreställa er hur jag satt där i västra Tyskland...jag svarade och en man pratade på svenska med mig. Nej, det var inte MIG han ville prata med, utan sin dotter - som bodde i en stad ungefär fem mil härifrån. Han hade alltså slagit fel nummer.
Men tänk efter nu...
Hur stor är chansen att man slår ett tyskt mobilnummer....Tyskland har 82 MILJONER innevånare och det finns säkerligen över 60 miljoner mobilnummer att välja mellan - om inte mer. Han slår fel nummer och istället för att hamna hos Hannelore, Helmut, Waltraud, Dieter, Heinz eller Siegfried....så hamnar han hos en svenska - MIG!!
Hur stor är chansen att göra det? Det är som att vinna på lotto ungefär!
Först när jag förklarat att jag inte var hans dotter och vi hade avslutat samtalet, så insåg jag vilken otrolig tillfällighet detta var!
Eller var det ingen tillfällighet...?

Ibland är världen tillfälligt liten...
Jag sitter i Tyskland och börjar blogga med en handfull bloggerskor som bor i och omkring min födelsestad - Eskilstuna. Plötsligt kommer det fram att en av dem gick i samma skola som jag! Och se, till på köpet, hennes bror gick i MIN klass!!
(Kan dock inte förstå att han inte minns en sån trevlig tös som mig...*blink*)
Det var dock inte allt...
(börjar du redan svettas nu, Camilla?*fniss*)
Jag sätter mig ner och skriver denna upptäckt till min bästa kompis i Sverige - även hon gick i min klass. Hon skriver då tillbaka att att hennes sambo just denna kväll i samma stund som hon läste mitt mail, var iväg och träffade maken till bloggerskan!!!
Så kära Camilla, det måste ju betyda att vi nästan är släkt nu, eller?! *ler*
Dags att packa in maken och barnen i bilen och komma och hälsa på "tant"Elle nu? *blink*

Att detta inlägg blev lite "djupt" och långt idag är dock ingen tillfällighet, det bara är så! *blink*

Jag önskar er tillfälligtvis en tillfälligt skön onsdag full med tillfälligheter!!!
Kram

Oklara utsikter på mors dag....

Vad gör man på mors dag i Tyskland?
Normalt är det väl mamma som ställer sig och bakar en kaka som alla sen kan njuta av. De barn som är utflugna, vilket ännu inte är mitt fall, kommer besök och uppvaktar med blommor - och får kaffe och kaka eller en god söndagmiddag?
Jag tycker det är orättvist att mammorna ska "jobba" i köket denna dag, för papporna firar fars dag helt annorlunda, men det berättar jag om senare i veckan!

Jag fick en förfrågan...om vi firar svenska eller tyska högtider eller både och?
Vi firar mest de tyska och kör efter den tyska kalendern. En svensk tradition som jag håller fast vid är Lucia. Då bakar jag lussekatter!

Jag hade ingen lust att stanna hemma och vi beslöt oss för att trotsa väderrapporten och göra en liten utflykt. Ett par muffins hade jag iallafall slängt ihop och de kom med i picknick-korgen.
Eftersom vi gjort oss av med den stora bussen satte vi oss i våra två Golfar och drog iväg mot utsiktstornet - som vi för övrigt kan se från sovrummet! Vi parkerade bilarna en bit ifrån och tog en promenad. Först förbi maskrostäckta fält...



Dottern sprang före hela tiden! "Skynda er" tycks hon säga. *ler*

Där är det! Utkikstornet!


De som känner mig vet att jag är något höjdrädd...
Men jag tog ett djupt andetag, för när man väl är uppe kan man njuta av...



Ni som följt mig kanske minns mitt inlägg om slottet? Där sticker det upp bland träden, mitt i bilden. Jag kanske ska tillägga att det inte bara är mobilens fel att bilderna är oklara, vädret var lite disigt!
De hade ställt upp två nya kikare, som vi naturligtvis provade!




Med bra fantasi kan man "se" vårt hus! Om ni ser den vita pricken mitt i bilden...nej, det är grannens hus...vårt ligger strax till vänster, halvt inbäddat i träden!
Och här, mitt i bilden, står våra bilar parkerade! (Men där måste ni nog ha väldigt bra fantasi, för att se dem...! *ler*


Utsiktstornet började svaja lite medan vi stod där...gissa om mina knän blev darriga...och jag var tacksam över att t o m maken tyckte att det blev för svajigt och föreslog att vi skulle gå ner...*ler*
På tillbakavägen till bilarna började det plötsligt ösa ner och huvorna togs på som skydd. Där går de med raska steg...stor och liten...


...och de två "mellanstora"! Lägg märke till dottern som fortfarande sprang före!


Vi körde sen mot nästa mål...i ösregn! Tänkte nästan ge upp, vända och dricka kaffet hemma...men f-n den som ger sig!! 15-åringen kom på att vi ju kunde ställa bilarna mot varandra och fälla upp bakluckorna som skydd. Däremellan hängde vi ett sitsskydd som tak. I nöden blir man uppfinningsrik!


"Nä, nu hamnar vi i internet!?" protesterar maken med ett skratt...*ler*
Kolla på utsikten då! svarar jag och knipsar vårt lilla "läger" *fniss*
Jag tycker det ser riktigt trevligt ut och utsikten var det väl inget fel på, trots regn...?
Vid fint väder kan det vara så vackert att t o m ett av Tysklands större bryggerier valde att använda en ö i dammen till sin reklam!



Denna damm blev färdig 1973. Tidigare låg det 11 små byyar där vattnet nu är. Ca 450 människor fick lämna sina hem när dammen byggdes. Om jag inte är helt felinformerad står husen t o m kvar under vattnet, det som nu finns kvar efter så lång tid. Jag hoppas att de filtrerar vattnet bra isåfall, vem vet om det dimper ner ett gammalt dörrhandtag eller så i diskhon...*fniss*
Härifrån får vi och ytterligare 200.000 människor dricksvattnet!

Det är dagar som denna som får de små att säga "idag var det en fin dag" innan de stänger ögonen och somnar...*ler*

Ha en bra start på veckan!
Kram