Tillfälligheter?

Just nu känns det tungt igen. Vädret gör det hela inte bättre. Vi har haft mest regn den senaste tiden. Idag är det dessutom väldigt disigt. Det är svårt att komma igång med något. Jag har deklarationen till makens firma att ta tag i. Jag erkänner att det inte är något jag ser fram emot och har skjutit det framför mig i veckor och månader. Nu börjar revisorns assistent, en bitsk ung dam med hår på tänderna, att bli riktigt otrevlig. Sist tyckte jag t o m att revisorn själv kollade lite konstigt på henne när hon pratade (med irriterad röst) med mig. Kan hända att jag tillfälligtvis inte lämnat in alla dokument de behöver, men det finns ingen anledning att bli barsk i tonen för det. Kunden är kung, säger man här, men ofta känns det som om kungen är kund och blir behandlad som en luffare.
Med ett leende och ett vänligt tonfall kommer man dock tillfälligtvis längre i livet.



Jag kämpar fortfarande med mig själv lite. Har väl hamnat i en slags kris, som jag har svårt för att kravla mig ur. Då gäller det att försöka hitta energi för att orka med vardagen.
Jag och en kompis tog en kvällspromenad i regnet igår. Tro det eller ej, men regnet störde oss inte, vi bara njöt av den friska luften. Det är att tanka energi.
Naturligtvis vore det trevligare om solen kunde skina igen, men där måste vi nog ha ett par dagars tålamod.
Vi diskuterade det här med livets väg. Vad är det som styr oss? Varför lär vi känna vissa människor? Följer de oss en bit på vägen, hjälper de oss att fatta beslut eller gå i rätt riktning? Eller är det bara en tillfällighet?
Finns det tillfälligheter?


För ett par år sen ringde min mobil. Ni måste föreställa er hur jag satt där i västra Tyskland...jag svarade och en man pratade på svenska med mig. Nej, det var inte MIG han ville prata med, utan sin dotter - som bodde i en stad ungefär fem mil härifrån. Han hade alltså slagit fel nummer.
Men tänk efter nu...
Hur stor är chansen att man slår ett tyskt mobilnummer....Tyskland har 82 MILJONER innevånare och det finns säkerligen över 60 miljoner mobilnummer att välja mellan - om inte mer. Han slår fel nummer och istället för att hamna hos Hannelore, Helmut, Waltraud, Dieter, Heinz eller Siegfried....så hamnar han hos en svenska - MIG!!
Hur stor är chansen att göra det? Det är som att vinna på lotto ungefär!
Först när jag förklarat att jag inte var hans dotter och vi hade avslutat samtalet, så insåg jag vilken otrolig tillfällighet detta var!
Eller var det ingen tillfällighet...?

Ibland är världen tillfälligt liten...
Jag sitter i Tyskland och börjar blogga med en handfull bloggerskor som bor i och omkring min födelsestad - Eskilstuna. Plötsligt kommer det fram att en av dem gick i samma skola som jag! Och se, till på köpet, hennes bror gick i MIN klass!!
(Kan dock inte förstå att han inte minns en sån trevlig tös som mig...*blink*)
Det var dock inte allt...
(börjar du redan svettas nu, Camilla?*fniss*)
Jag sätter mig ner och skriver denna upptäckt till min bästa kompis i Sverige - även hon gick i min klass. Hon skriver då tillbaka att att hennes sambo just denna kväll i samma stund som hon läste mitt mail, var iväg och träffade maken till bloggerskan!!!
Så kära Camilla, det måste ju betyda att vi nästan är släkt nu, eller?! *ler*
Dags att packa in maken och barnen i bilen och komma och hälsa på "tant"Elle nu? *blink*

Att detta inlägg blev lite "djupt" och långt idag är dock ingen tillfällighet, det bara är så! *blink*

Jag önskar er tillfälligtvis en tillfälligt skön onsdag full med tillfälligheter!!!
Kram