Lugn söndag

Söndagen blev lite lugnare än jag hade tänkt mig. Vaknade av att min dotter låg bredvid mig och hostade. Sen låg stackarn med feber på soffan hela dagen och mådde inte alls bra. Detta ledde till att jag höll mig mest inomhus i närheten av henne.

Efter ett litet åskväder kom solen fram och jag tog en liten runda runt huset. Det är helt fantastiskt hur långt våren hunnit här nu. Man vill nästan stoppa tiden och bara njuta. Jag tror nästan att maj är den finaste månaden. Allt blommar och det är lagom varmt ute, när det är fint väder vill säga.

Kom...följ med mig på min lilla vandring runt huset! *ler*


Ovanför muren lyser det gult av...ja, vad heter denna blomma? Spelar egentligen ingen roll, fin är den iallafall!




Ja, det är smultron som blommar i den blå krukan på muren!
Även i örtträdgården börjar det växa till sig lite. Förra sommaren köpte jag och 7-åringen en Oregano, det är hans "pizzaört"!
Jag njuter av att bara sitta och titta på den en stund, tänk att örter kan vara så fina och samtidigt nyttiga!




Om jag lyfter blicken från oreganon, kan jag se grannfruns hängbjörk som nu är helt grönklädd! Hon låter "ängblommorna" blomma ut varje vår, innan hennes make får klippa gräset första gången! Att gräset tills dess börjar närma sig knähöjd bryr hon sig inte om. *ler*


Det här är ängen bredvid vårt hus, full med blommande maskrosor!!


Vrider jag kameran lite till vänster möter mig denna bild.


Tänk att syrénen nästan blommar! Den är så att säga "sprickfärdig"!


Även nere vid gatan blommar det för fullt!


Om jag inte är helt felinformerad är detta en azaleasort...



Förgätmigejen har antingen självsått sig eller "följt med" jorden. Hursomhelst kom den som en överraskning! Denna rabatt är inte ens halvfärdig ännu, men lyser så vackert i ljusblått.
Förgätmigej...glöm mig ej...

Kram