När man måste säga adjö...

Jag har försökt och försökt om och om igen, att ladda ner bilderna från mobilen. Men som jag berättade i tidigare inlägg kunde datorn inte "hitta" min mobil...*suck*
Ok, eftersom det tack och lov plötsligt fungerade igen...f** den som ger sig!...och ingen var intresserad av erbjudandet om dator med tillbehör, så behåller väl allt själv då! Hammaren och motorsågen ligger i källaren igen de med! Skyll er själva!

Nu kan jag visa vad jag gjorde i måndags.
Jag sade adjö....
till två av mina barn. Tack och lov inte för alltid, bara för en liten resa. Alltså inte direkt adjö...mer "Auf Wiedersehen" (på återseende)

Min 16-åring åkte med sin klass till Berlin. Det är vanligt att man gör en avslutningsresa i 10:e klass. Ja, här går man tio år i skolan.
Ikväll kommer han hem igen, han är på väg just nu, säkerligen trängs de på Autobahn med alla som ska på kortsemester över pingsten. Den som kört genom Tyskland har säkerligen lyckats lära sig åtminstone ett tyskt ord: STAU! (kö)

Jag skjutsade även iväg dottern i måndags. Hennes Kindergarten gör varje år en avslutningsövernattning för de barn som till hösten börjar i skolan. I år valde de att övernatta på en bondgård istället för i Kindergarten! Barnen har räknat dagar sedan en månad, nu var det äntligen dags. Dottern började själv att packa väskan dagen innan. Jag hoppas att hon inte hade något emot att jag tog bort de vita "glitter-skorna". De passar nog inte på en bondgård var min tanke. *ler*
Gitarren fick dock följa med! Den är av röd plast och har bara två strängar kvar. Men det spelade ingen roll. Dottern ville spela tillsammans med en av fröknarna.

Väl framkommen klev vi ur bilen, dottern tog gitarren i ena handen, väskan i den andra, vände sig kort mot mig, sade "Tschüss" (Hejdå) och gick sen med bestämda steg mot huset, utan att vända sig om igen!!


Där stod jag som ett fån och insåg att min lilla dotter nog inte är så liten längre. Jag gick bakom henne med ett leende och kunde föreställa mig hur hon om 15 år säger "tack och adjö" till mig och drar till utlandet för att upptäcka världen....
Där har hon väl lite av mammas blod i ådrorna. Jag fastnade dock i Tyskland och kom inte vidare i min upptäcksfärd.

Tänk vad barnen blir stora snabbt. Vad svårt det är för oss föräldrar att släppa taget och inse att vi inte längre behövs hela tiden. Men jag är glad om de blir självständiga och modiga nog att ta sig fram på egen hand - som jag en gång i tiden.
Att resa utan föräldrar innebär en enorm utveckling för barnen.

Igår eftermiddag kom solen tillbaka!!! Vilken härlig känsla det var att se kvällssolen lysa in genom hela huset. Vinden lade sig och det blev varmt och skönt ute igen.


Den här bilden är tagen från hallen. Ja, väggarna SKA se ut så. Det är en puts i "Lanthausstil". Vi bor i en modern variant av ett lanthus, skulle man nog kunna säga.
Blommorna jag fick till mors dag lystes upp av solen och utanför var fälten vita...vita?....ja, av alla maskrosor som nu förvandlats till vita bollar! *ler*


Idag åt jag frukost ute och njöt av solen och värmen. Min örtträdgård är så fin i morgonsolen, jag blir så irriterad på att jag inte kan fånga den rätta känslan.
(Hade jag inte önskat mig en förnunftig kamera av er till min födelsedag...?...nåja till jul har ni ju möjlighet fortfarande...*ler*)





Nu ser jag fram emot pingsthelgen, där vi antagligen kommer att tillbringa mycket tid utomhus.

Ha en skön fredagkväll!
Kram Elle