torsdag 10 april 2014

Visserligen...men å andra sidan

Jag hoppas jag inte lät alltför deppig
i förra inlägget.
Men ibland känns det som om man står
och stampar och inte kommer vidare.
Lite otålig är jag nog.

Jag har under det gångna året fått
ge upp en hel del.
Men på sätt och vis har jag vunnit mer.

Att lämna ett halvt liv bakom sig är inte lätt.
Samtidigt har jag ett nytt framför mig.


Jag försöker att stänga av alla känslor,
men det är lite bittert att nu stå inför en försäljning
av huset jag så länge drömde om.
Fast å andra sidan är det bara ett hus.
En hög med stenar, puts och glas.
Det var visserligen en fin hög med stenar
puts och glas, men...nej...!!


Och kanske jag förlorade ett hus,
men jag vann ett HEM.

Jag försöker njuta av det jag har,
vara tacksam för det lilla,
leva för dagen
och
bara vara
JAG...

...personen jag förlorade ett tag
och nu börjar hitta igen.
Bara det.

Kram

7 kommentarer:

  1. Svårt att komma med uppmuntrande ord utan att det ter sig klyschigt. Men jag håller tummarna för att du hittar dig själv, hittar ett liv och ett hem för dig och dina barn.
    Sänder stora, stärkande cyberkramar. Catarina ♥

    SvaraRadera
  2. Ja, nog ger man upp mycket vid en separation. Saker man trott skulle vara för evigt... Ja, du vet ju, vi har ju diskuterat detta ingående ;)
    Att hitta sig själv är ett steg i rätt riktning, det första av många! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förresten har du gjort så himla fint här :)

      Radera
  3. Jag har gått igenom samma sak och vet att man överlever, och det gör fu med <3 kram

    SvaraRadera
  4. Jag säger som någon innan mig redan sagt, att det är svårt att undvika klyschliknande kommentarer. Men jag hoppas verklgien du kan lyckas med att ta en dag i taget och att hitta dig själv i allt det nya och försöka se framåt.

    SvaraRadera
  5. Det är som du säger, bara ett hus ;) Du kommer över det. Tänk på allt roligt som du har framför dej. <3

    SvaraRadera
  6. Fint du fixat i bloggen!
    Ja, jag har ju oxå separerat nyligen och klart att det egentligen inte är något man vill, men samtidigt känns det helt underbart...! Har inte mått så här bra på många år...:)
    Allt kommer att ordna sig och bli helt perfekt!
    Kramis

    SvaraRadera