En tyst minut

Med tanke på farmors födelsedag satt jag och

funderade lite på hur det var när jag var liten.

Farmor blev alltid glad när vi barnbarn kom

och det blev kram- och pusskalas för hela köret.

Det blir det förresten fortfarande när man

kommer som vuxen.

Jag vet inte om man får, men jag KAN fotografera

och köra bil samtidigt...tror att jag t o m tuggade

tuggummi också medan jag gjorde det ;))

Jag minns en händelse under 80-talet,

under en bildärd med familjen på väg till

farmor och farfars sommarstuga. Radion var

på och de berättade på nyheterna att man

skulle ha en tyst minut för någon viktig person

som hade avlidit. Min yngste bror, som måste

ha varit i 4-årsåldern undrade:

"Vad är en tyst minut??"

Vi som var lite större försökte på ett barnvänligt

sätt förklara att man hade en tyst minut för

att visa att man tyckt om den personen.

Lillebror blev tyst och funderade lite.

 Sen sade han lite bekymrat:

"Nu när vi kommer till farmor ska hon bara

pussas och kramas......

"....kan hon inte ta en tyst minut istället?"

Idag tror jag inte att brorsan har något emot

att bli kramad längre.

Kram på er allihop! ♥