fredag 19 oktober 2012

Hemlängtan

Jag är ju ingen direkt hönsmamma,
men det känns lite konstigt att sitta hemma med
bara ett barn en fredagkväll. Barnen blir ungdomar
och ungdomarna börjar bli vuxna.
Kanske dags för mig själv att bli vuxen också...?

9-åringen ska sova över hos en kompis inatt.
Det brukar egentligen gå bra, men förra helgen
när han skulle sova hos en anna kompis,
ringde han mig strax efter 22:00.


"Mamma..." sade han tyst "jag har hemlängtan...."
"Har du?" svarade jag lite förvånat
"Kan du komma och hämta mig?" fortsatte han med
en nästan viskande röst.
"Jag kommer" sade jag lugnande och körde direkt 
till grannbyn för att plocka upp honom.

Just som vi satte oss i bilen, sade han:
"Vet du varför jag viskade?"
"Nej"
"Om jag hade pratat högre hade jag börjat
gråta. Därför var jag tvungen att viska.
 Så mycket hemlängtan hade jag."

Gamla minnen kom upp. Som jag mitt i natten blev
hemskjutsad från diverse tältläger - p g a hemlängtan.
Eller när mamma och mormor kom ända till Gotland
för att hemlängtan på kollot blev för mycket för mig.

Hade du hemlängtan som barn?

Kram

7 kommentarer:

  1. Jaa, jag kunde inte sova borta, mamma och pappa fick alltid hämta hem mig!

    SvaraRadera
  2. Ooooh jaa! Alltid. Mina föräldrar fick hämta mig otaliga gånger när jag var liten och längtade hem. Jag är fortfarande en hemlängtare, även om jag nu som vuxen kan "bita ihop" =)

    Min dotter är också en hemlängtare!

    Trevlig helg

    SvaraRadera
  3. Varmt ända in i hjärteroten av ditt inlägg :)

    SvaraRadera
  4. Hej Elle jag minns inte om jag blev hämtat nån gång när jag var iväg med kören, tror faktiskt inte det .... men som 17 åring just flyttat till ett nytt land nya människor och ett nytt språk ... då längtade jag hem, hem till Tyskland, men den hemlängtan gick fort över nämligen den dagen jag insåg att jag kan svenska jag förstår svenska och jag kan grins t o m räkna på svenska :-)) (som jag förresten fortfarande gör även om jag är sambo med min Bremer älskling och vi nästan bara pratar tyska) idag har jag en annan hemlängtan nämligen den att vandra omkring i Naturen och ta så många bilder som möjligt från mina intryck av det jag ser just det ögonblicket. :-)) måste le åt mig själv ....
    Liebe Elle, jag önskar dig och din familj en underbar lördagkväll och en jätteskön söndag
    kram Irene :-))

    SvaraRadera
  5. Har sällan haft de problemen som barn...
    Kan det vara så att det generellt är lättare för skilsmässobarn att sova borta, eftersom de ändå flyttar runt varannan helg,vecka,annat?!?? Då blir man van på ett annat sätt??

    SvaraRadera
  6. Ååå vad duktig P var som ringde efter dej, att han vågade. Blir lite tårögd av hans hemlängtan!
    Jag hade säkert hemlängtan men inget jag minns. Däremot har jag dotter-längtan den veckan hon är hos sin pappa....och jag är 43! :)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Japp. Massor av hemlängtan. Ojojoj. Mina föräldrar fick åka hem från sin semester - jag grät så länge att morföräldrarna (som jag verkligen avgudade båda två) fick ringa och mina föräldrar fick avbryta sin semester. Det var ju inte riktig "hem"-längtan. Men skolan var en vecka på skolläger till en herrgård i Värmland, helt fantastiskt, men jag gjorde mig liksom sjuk så jag blev sjuk och mina föräldrar fick komma och hämta mig, hela vägen fr Gbg till nånstans i Värmland.....så var det jämt!
    Va gulligt med din lille son, jag nästan gråter lite när jag läser det!
    Agneta kram

    SvaraRadera