"Vill du ha ett piano?" undrade en god vän häromveckan,
som nyligen hört mig plåga ett par tangenter. Hon fick gåshud,
menade hon då. Fast det får man ju även när någon drar med
fingernaglarna över en svart tavla...så jag vet inte om det var bra
eller dåligt. Med tanke på att jag inte spelat sen jag var i tonåren,
så var det inte helt bra iallafall. Fast å andra sidan, så länge sen
var det väl inte sen jag var i tonåren...*harkel*
"Jo...ja" jag var intresserad. Sen började förhandlandet. Ägaren ville
inte ha betalt för det, men jag ville inte ha det helt gratis.
Så vi gjorde en liten kompromiss. Den ena handen tvättar den andra.
Jag fixar lite i hennes trädgård och pianot byter ägare...
Som om det vore ett straff för mig att fixa till världens härligaste
trädgård (när den är färdig naturligtvis...).
Det ska bli ett rent nöje att ta hand om de här godingarna. Jag tror att
jag skulle ha blivit lycklig som trädgårdsmästare i en stor slottsträdgård
med kilometerlånga buxbomshäckar som slingrar sig fram genom parken.
Idag var jag och hälsade på Mr Berdux för att se om hans hälsotillstånd
skulle klara av transporten och om vårt framtida förhållande har en chans.
skulle klara av transporten och om vårt framtida förhållande har en chans.
Jag hade med mig en pianobyggare-stämmare-konsertpianist som tog
sig en titt på Mr Berdux. Jag fick reda på att denne äldre herre
(Mr Belux alltså) hade ungefär 126 år på nacken. Han hade en hel
del åldersrelaterade invärtes åkommor. Hyn är inte den allra bästa
men det har en viss charm. Om inte kan man kalla den "schabbigt chic".
Stämmaren sade att jag och Mr Berdux kan få ett par år tillsammans, trots allt.
Jag litar på att det stämmer vad en stämmare säger...
Som om det vore "arbete" att fixa och dona här...
I mitten av månaden flyttar Mr. Berdux in hos mig -
om allt går efter som planerat.
Det är ju inte lätt att transportera en gammal
överviktig stel äldre herre ner för trånga trappor.
Men sen ska det bli ett nöje att ta upp
om allt går efter som planerat.
Det är ju inte lätt att transportera en gammal
överviktig stel äldre herre ner för trånga trappor.
Men sen ska det bli ett nöje att ta upp
bekantskapen med honom. Jag undar hur han
kommer att reagerar när jag rör vid honom...
Ha en skön fredag!
Kram
Och där börjar din nya karriär sedan, som slottsträdgårdsmästare OCH konserpianist, det hade väl varit något!
SvaraRaderaKram fr kalla Sverige
Låter som om ni får kul ihop!
SvaraRaderaDet stämmer nog som stämmaren säger, men bäst du tar det piano första tiden. :)
SvaraRaderaalso es war gänsehaut weil es sooooooooo schön war. wenn es bei dir ist. musst du mir nochmal was vorspielen:-)
SvaraRaderaVi får väl höra sen? ;-)
SvaraRaderaDu skriver underbart, speciellt om "honom"... :-)
Jag tror minsann att den gamle herrn kommer att rysa av välbehag vid minsta beröring.
SvaraRaderaHa de gott. Kram, Catarina
Nä dra mig baklänges, två kommentarer på samma inlägg :o
SvaraRaderaOm du går in på min blogg, så har jag vidarebefordrat en liten award till dig.
Ha de gott. Kram, Catarina
http://catspassions.blogspot.se/2012/06/en.html
Tror ni kommer att få många fina år tillsammans även när han "arbetat" klart...En snygg kandelaber på så blir det oslagbart i inredningen! Man kan tydligen putsa de vita tangenterna med tandkräm! Lycka till med kärleken
SvaraRadera<3
Mmm, va kul!
SvaraRaderaDu får roa dig x 2.
Klippa till häckar och smeka gamla män ;)
Kram
sådana gamla herrar får man vara lite varsam med, man vet ju aldrig riktigt hur de reagerar...
SvaraRaderaHåller tummarna för ert förhållande! :)
SvaraRaderaDet kommer att bli bra! Du vet ju hur du ska fördela din tid ;)
SvaraRaderaOch du kommer att ha massa tid över nu när du snabbt och enkelt går in till mig och hämtar nästa veckas matsedel!! Jag har lyssnat på era önskemål och gjort en flik med veckomatsedlar på min blogg - första veckan är redan på plats!!
Kram
Vilket bra byte! En gammal herre mot ett trivsamt arbete, win-win! Trädgården ser underbar ut!
SvaraRaderaAtt både få vistas i den härliga trädgården och få ett piano - dubbelvinst!
SvaraRaderaHa det fint!
Vad kul med ett piano! Själv fick jag sälja mitt är vi flyttade från Belgien till Tyskland. Hade jag varit det minsta smart hade jag lämnat det i Sverige innan vi flyttade ut i den stora vida världen. Nu är det tyvärr borta. Inte för att jag saknar det så där jättemycket just nu, men jag har klinkat piano i nästan hela mitt liv. Det är verkligen en sorg att inte pianot finns kvar.
SvaraRadera