Egentligen är jag rätt tacksam över att mina fyra barn
är såpass stora att man inte måste hålla ett öga på dem
varenda sekund. Jag är glad för att de självständigt kan
röra sig i byn vi bor i - träffa kompisar, cykla och bara vara.
Det är skönt att även själv kunna röra sig och bara vara.
Men ibland sitter man och sorterar bilder i datorn och
hittar en filmsnutt från "gamla goda tider" när barnen var
små, söta och mysvänliga.
På videosnutten kunde man höra följande samtal:
Jag: " Emilie, hur många bröder har du?"
Emilie (2) hänger på balkongräcket och svarar:
"En, två, tre, fyra, fem... sex, .sju!"
"Vad heter de?" undrar jag
"Niclas och Lucas!"
Eftersom Emilie har tre bröder undrar jag:
"Bara Niclas och Lucas...? Du har ju sagt att du har
SJU bröder - Vad heter de?"
....
"Men Patric är väl din bror också?"
"Nej"
Men eftersom hon tycks känna Patric iallafall undrar hon:
"Hur många såna är Patric..?" och håller upp sina fingrar
"Han är fyra" svarar jag "och du?"
"Femton"
"Femton redan? Eller två?"
"Femton redan!"
"Snart har du födelsedag - hur gammal blir du då?"
"Tretton!"
"Eller tre?
"Nej"
"Tre, eller hur?"
"Ja..."
Jag tror jags sitter här och blir lite sentimental....
Var har den lilla tvååriga tösen tagit vägen?
(Själv var jag 29 redan då!)
Ha en fin dag!
Kram
Snillen spekulerar - är det inte för gulligt!
SvaraRaderaAgneta kram
ja, man får många goda skratt när man ser de gamla filmerna! Yngstas bästis önskade sig en kopia av vår film en jul ;)Så kul tyckte hon den var :)
SvaraRaderaHon verkar ha ärvt din förmåga att avgöra hur gammal hon är. Fast hon gör tvärtom. Liksom.
SvaraRaderaKram
De där samtalen är de bästa hemvideosarna, hoppas alla förstår det som har möjlighet att filma sina barn!?
SvaraRaderaTänk att så där har jag också suttit här nu när jag skulle hitta en bild till "lillans" studentplakat det har varit mycket "Ååå, gud så gullig!" o "Har de verkligen varit så små?"osv. Men jag tycker nog att barnåren har gått för fort nu när det är dags för hon den lilla att flytta efter studenten (om de bara kan hitta en lgh...) men som tur är är hon hemma ibland nu efter att ha provbott hos pojkvännen medans svärföräldrarna var bortresta i 2 mån. o det är därför det har varit så tyst på min blogg för hon tog med sig sin dator till boyfrienden...
Kramis ifrån en som vet vad du går igenom men du har dem kvar ett tag till så njut av varje underbara stökiga minut för sen blir det tyyyyyst!
....tills maken kommer hem!
<;-p
Vårda sådana minnen väl! Dom växer upp så fort...(som du själv så riktigt påpekar)
SvaraRaderaKänner oxå igen mig, tiden går fort, dottern fyller fjortis idag.
SvaraRaderaSkrattar åt Din slutkläm: (Själv var jag 29 redan då!)
Själv ska jag ägna resten av veckan åt att försöka behålla - eller återkalla, hur man nu ser det - min egen ungdom.
Stavas Sweden Rock Festival...
Allt gott!
Barn och åldern...verkar helt oviktigt.
SvaraRaderaJag frågande en gång ett barn hur gammal han var och han tittade storögt på mej, var tyst en lång stund innan han sa:
- Men, jag är ju inte GAMMAL, jag kom ju nyss!
Jag vet att det där "nyss" var nästan 3 år.
Kramar
Ja, herregud. Tiden går galet fort! :-O
SvaraRaderaTiden går galet fort, blir ju rädd när jag tittar mig i spegeln var dag numera!
SvaraRaderaJa, jag har ett Tamron och är väldigt nöjd. Valet stod mellan 90 och 60, 60 är ju mer ljuskänsligt men jag har ju mitt andra 50 mm 1.4 också. Med 90 får jag lite mer avstånd till objektet, fördelen är också att jag kan fota insekter så de inte blir rädda heller, hehe!
Jag är väldigt nöjd..
kram
Så gulligt! Och min Sofia går ut 9:an om tre dagar! Helt otroligt! Tur man har foton att se på och minnas att de faktiskt har varit små :)
SvaraRaderaMamma och dotter är lika bra på att räkna!? ;)
SvaraRaderaså sött =)
SvaraRaderaJa, ojoj så sentimental man kan bli när man ser tillbaka..
SvaraRadera2-åringar är nog det allra bästa..
Kram Maidi
Tur att vi har våra minnen :-)
SvaraRaderaVa, vad har jag nu gjort??
SvaraRaderakramkram