Minns du hur du chockad satt vid tv:n och såg bilderna från New York...där flygplanen flög in i World Trade Center och exploderad, hur människor hoppade av förtvivlan och föll mot marken, hur byggnaderna föll ihop och spred ett enormt moln av damm och papper omkring sig, brandbilssirenerna, de chockade människorna som sprang för sitt liv, dammiga och blodiga...kommer du ihåg?
Hur ofta man än såg avsnittet med flygplanen, var man lika chockad varje gång.
Det kändes så overkligt. Som en dålig film.
Tänk vad tiden går. Det är redan 10 år sen, men jag är säker på att minnet av dessa bilder är lika starka om ytterligare 10 år.
Liksom minnet av var jag var när jag fick reda på att Olof Palme blivit skjuten. Eller när Diana miste sitt liv. Jag vet exakt var jag var. Du med?
Även fast jag idag hade turen att uppleva en helt underbar morgon, i sällskap av mina nordic walking stavar, blir jag nu påmind om att denna dag inte är så underbar för andra.
Kanske är det därför, som molnen nu börjar täcka himlen?
Vem vet.
Sänder en tanke till alla de som var i New York för tio år sen.
Jag minns att jag kollade TV och nyheter hela tiden. Men jag kommer inte ihåg vad jag gjorde när jag först hörde det
SvaraRaderaVissa händelser etsar sig fast i minnet, 11 september är ju en sån händelse. Jag stod i köket med min yngsta dotter när en väninna ringde och undrade om jag hört vad som hänt. Det hade jag inte men satte på tv.n. Sen satt jag där. Länge.
SvaraRaderaVisst är det Torshälla på bilderna! Tuna-tös även här! Så liten världen känns ibland! Ha det gott!
SvaraRaderaTack för din hälsning hos mig! :) Vilken fin headerbild du har! jag gillar!! Fantastisk vy!!
SvaraRaderaMammabesök (jag trodde hon blivit frisk!) hon ropar till, hemska bilder på TV. Två månader senare, exakt, dog hon. Jag minns.
SvaraRaderaKom inte riktigt ihåg vad jag gjorde mer än jag var nyskild och just flyttat igen (5 mån efter första flytten till självständighet) med yngsta dottern vid "nine eleven" och tänkte på alla som var berörda av det, som ringar på vattnet.
SvaraRaderaVid Palme satt jag på KIVA och vakade över min son (4 år då) vi hade (50-50 chans just då) efter ha blivit påkörd av en granne, så det glömmer man aldrig.
Vid Dianas plötsliga död tänkte jag mycket på hennes söner.....
Kärlek.......Malla
Jag minns vad som hände alla de gångerna, men allra bäst minns jag Estonia....
SvaraRaderaJag minns mycket väl, väder, var jag var, allt...
SvaraRaderakram o ha en bra måndag
Jag befann mej på en passagerarfärja.
SvaraRaderaMinns väldigt bra var jag varit alla gångerna.
Jag kunde knappt tro att det gått 10 år, känns ju som högst 5 år. Nej, inga trevliga minnesdagar, men ändå händelser som etsat sig fast i minnet. Vi höll på med det sista av renoveringen av huset och skulle snart flytta då nyheten nådde oss.
SvaraRaderaDå nyheten om Diana nådde oss stod vi på en mässa i Helsingfors och då Estonia sjönk var jag hemma och sjuk. Kunde sen följa med alla nyhetssändningar minut för minut. Jag minns inte var jag var då nyheten om Palmemordet kablades ut, men jag minns att jag följde nyheterna noga då också.
Och sommarens hemskheter i Oslo kommer vi nog att minnas länge också.
Kram, Nicole