Svart blir vitt

Jag kände igår att...
möblera om och måla är ungefär som att föda barn!
Man kommer till det där stadiet, mitt i värkarna
(och gissa om min kropp värkte igår kväll!)
när man säger:
"Nej, jag vill inte mer, nu räcker det, jag lägger av nu"
Visst har ni väl legat på förlossningssängen och sagt detta?
"Jag vill inte mer, jag kör hem nu!"

Men när man står där i ett stökigt rum (hus...) med penseln i handen....
kartonger, leksaker och säckar fulla med viktiga och oviktiga saker utspridda i hela huset...(och då menar jag HELA huset!)...ja då är det inte lätt att säga
"jag lägger av nu".
Nej, man måste slutföra det man påbörjat - ingen återvändo!

Vet inte vem som kom på idén med att börja möblera om två veckor innan jul?
Finns det inga pepparkakshus att baka? Ett par julklappar att slå in?
En gran att klä eller lite snö att skotta??



Sonens "pysselhörna" dekorerad med dinos

Vet ej heller vem som trodde att den billig färgen för 6 Euro skulle täcka lika bra som den dyra för 36 Euro. Ok, den täcker väl förr eller senare...senast vid femte eller sjätte lagret, typ.


Dottern sov på en madrass i 8-åringens rum, eftersom hennes säng är lite...ja stökig (se nedan)

Vet ej heller varför jag igår kväll - iklädd rena mysbyxor - tänkte
"äh, jag målar bara kanterna lite så har jag mindre jobb imorgon"
Jodå. Det gick väl rätt bra.
Men sen stod jag där med penslarna i handen och skulle trycka fast locket. Hade ingen bra kraft i EN hand, så jag tryckte fast locket med en FOT istället....

Synd bara att locket gav efter lite....
Men nu vet jag hur man får svarta strumpor att bli vita! Inget dyrt tvättmedel.
Nej, vit färg för 6 Euro - räcker säkert till hela familjens strumpor!
Garanterat helvitt!

När jag stod där...ena foten i varm färg (rätt behaglig känsla faktiskt...) kom jag på den där gamla låten man hörde som barn:
"Han hade foten i en pooootta och kunde inte komma loss"
Fast i mitt fall var det en hink med färg. Säkerligen bättre än en potta!


Läxläsningshörna...(haha, trodde du va, mamma?)

Ska erkänna att jag svor lite medan jag tvättade av mysbyxor och fötter.
Men så kom jag på att om jag hade sett någon annan göra samma sak, hade jag säkert fått ett skrattanfall...
Ja...då kom det ett fånigt leende och jag var tvungen att småskratta lite över mitt missöde. Är man klantig så är man och det kan inte färghinken rå för!

Nu till sista rummet...prinsessans....


..som i skrivande stund ser ut så här...*suck*

Om jag imorgon kan transportera min stela kropp till datorn, blir det ett inlägg om det då.
Jag tror att min 88-åriga (blev det rätt nu pappa?) farmor säkert är minst lika rörlig som jag idag!
(nån som sett min rollator?)

Kram