Kring nyår säljs det en massa "lyckogivande" saker här i Tyskland. För att önska andra lycka i det kommande året kan man t ex köpa nyckelpigor i chokladform.


Klöverblommor med en sotare i är den vanligaste varianten. Det hittar man i varenda blomaffär idag. Jag tycker bara att de ser så fruktansvärt tråkiga ut. En ful röd-grön klöverblomma med en sotare av piprensare i...


Sotarna ska ju föra lycka med sig. Särskilt om man gnider på en av de guldfärgade knapparna i sotarens kostym. Får sotaren dessutom en liten peng är lyckan perfekt...iallafall för sotaren.
Jag tror nog att jag skulle behöva gnida mer än bara en knapp för att nästa år ska bli bättre än det gångna. Undrar om det ger lycka att gnida hela kroppen...jag menar knoppen...eh...knappen...alla knappar...?? Kanske ger det lycka?
Ett kort lyckorus iallafall...?


Detta är faktiskt en typisk tysk sotar-arbetsklädsel!


Den höga hatten ser man dock inte alltid, men annars är den rätt "gammeldags"

Fast det gäller nog att inte gnida knapparna på en kvinnlig sotare. Den här tjejen verkar även ha bra kontroll på kulorna...


En annan lyckosymbol är svin. Ett svin i marsipanform smakar dessutom bra!


Men om man blir så lycklig av de extra kalorierna...viktökning...lagom till nyårslöftet att minska i vikt...?

Nåja, vilken form ni än väljer...önskar jag er all lycka inför år 2011!!
Jag återkommer i januari med nyårsrapport och en grund att fira!

Gott nytt år!!
Kram

Gran/n/en

Det var en grann en,
sade grannen om granen.


Tyvärr kan jag inte längre instämma. Den är varken grön eller grann i stugan.
Men tydligare grannare än grannens gran, om jag nu kunde tyda den blick som grannfrun spände i sin förtvivlat "men-våran-var-väl-rätt-fin-den-med...älskling-leende" make.

Men jag har nog den första granen som inte barrar fast den är torr!
Jag kan både skaka och dra i grenarna, samt trycka och vrida med fingrarna - utan att den förlorar ett enda barr!!
Undrar om de har genmanipulerat den för att den inte ska barra...?


Jo, vatten har den fått. Men redan när jag köpte den för ca två veckor sen tyckte jag att färgen var lite konstig. Jag påpekade detta till försäljaren som käckt sade:
"Näää, det ska vara så, det är ljusgrönt!"
Jag var inte helt övertygad, men lät mig övertalas att betala ett överpris för detta danska exemplar. Ja, vi skandinaver måste hålla ihop, tänkte jag.
Dessutom var det den enda granen som hade mindre än en halvmeters avstånd mellan grenarna och till på köpet hade grenar på ALLA sidor!

Men nu är julen slut och granen flyger ut!
Slut på asyl för hängig dansk! Skandinav hit eller dit, jag har tröttnat!

Lagom till frukost fick min äldste son ett paket levererat. Han hade beställt en snowboard för eget intjänade pengar. Lön för mödan, så att säga.
Följande instruktionstext läste jag bland annat:
"Montering av skruvar
- Är inte bindningsskruvarna tillräckligt fastskruvade, kommer din bindning att göra sig självständig och du kommer att bryta nacken.
Ta en Phillips skruvmejsel nr. 3 och skruva fast dem ordentligt med tre fulla vridningar. Bindningsskruvarna ska du kontrollera innan varje användning, varje söndagseftermiddag och vid fullmåne"

Jag lovar, detta är vad jag läste i bruksanvisningen!
Sen blev det genast en provåkning. Praktiskt att vi har en backe precis utanför huset!


En granne kom dessutom förbi med sin Quad och drog killarna lite genom snön.
Lägg märke till luftballongen på himlen!


Yngste sonen tjuvtestade brorsans snowboard på slät mark. Gäller att vara på den säkra sidan, tänkte han säkert, efter att ha sett brödernas försök att mäta snödjupet med huvudet.
Dessutom kom det in snö överallt mellan kläderna och 17-åringen ligger nu och värmer sin röda frusna rumpa med en värmekudde...*fniss*

Skulle jag inte hinna göra ett inlägg till i år...vilket jag tyvärr nog inte kommer att hinna (varför har man mindre tid när det är lov...?) passar jag redan nu på att önska er ett gott nytt år!!!
Här i Tyskland säger man "god rutsch".
Ja, min man har ju redan haft en "god rutsch"....

Hur många av er har nyårslöften?
Sluta röka? Gå ner i vikt? Börja motionera?

Kramar

Smygläser?

Jag tror att maken smygläser min blogg ibland...
och ser era kommentarer...
(men oss emellan...han ÄR en bortskämd mansgris!)

Jag fick faktiskt sova till halv nio på juldagen!
Inte nog med det...
Yngste sonen kom med kaffe på sängen...som maken hade kokat!
Ja, han kunde ju inte bära upp den själv, är lite svårt med kryckor uppför trappan.


Under eftermiddagen tog jag en juldagspromenad. Solen tittade fram och bjöd på ett underbart vinterlandskap.


Jag insåg även varför det varit..eller är?..kaos på vägarna. Under snölagret var det ett halv centimeter tjockt islager!! Vi hade nämligen regn här dagen före julafton, som sen frös till under natten.
Kanske ska tillägga att dubbdäck är förbjudet här i Tyskland!

Jag gick väldigt försiktigt. Tanken på att även jag trillar och skadar mig....
I skogen följde jag rådjurens spår.


Nu vet jag varför de alltid står här uppe. Denna utsikt finner man om man kliver upp ända till toppen på berget "bakom" vårt hus.


Om man har tur ser man även rådjuren stå här och spana. Den som följer med mig på en promenad en sommarkväll kan jag nästan garantera detta.
Förra sommaren tog vi barnen med på en kvällspromenad och såg rådjur FEM gånger under samma runda som jag tog idag.
Undrar ibland vad de tänker när de ser oss människor...
"Kolla där, en människa!! Nu har jag sett FEM människor idag! Wow!"

Vem vet...?


Vårt hus skymtar man vid träden uppe i vänstra kanten

Juldagen var det lite lugnare med matlagningen. Det blev rester. Hur många av er äter rester på juldagen...??
Annandag jul blir det roulader. Dem har jag redan gjort färdigt och de måste jag bara värma upp.
Där blir det garanterat inga rester över!

Nu har vi lov fram till den 10:e januari. Börjar fundera på vad man ska sysselsätta sig med fram tills dess. Börjar redan nu känna av en viss rastlöshet.


Vad fördriver ni lovet med?

Ha en skön annandag jul!
Kram

Min julafton

Midnatt råder, tyst det är i husen, tyyyyst iiiiiii huuuuuuseeen...alla sova...

...alla utom min man!

Kl. 05:57:23
"Elle...?"
Tilltalad person behåller ögonen stängda.

Kl. 05:57:29
"Eeeelleee...??"
Tilltalad person stönar fram ett
"Mmmmmm"
Maken:
"Jag kan inte sova...kan du sätta på kaffe...??"
Tilltalad person undrar var tusan den där stekpannan tog vägen...har dock ett varmt hjärta...det är ju julafton...hasar mig ner för trappan och sätter på en kanna kaffe.


Kl. 06:03.37
Kaffet är klart. Maken kommer hoppandes på sina kryckor, genom hallen, mot ytterdörren.
Inga extra förmåner till sjuklingar eller rörelsebehindrade. Den som vill röka får snällt göra det utomhus!!
*moahahahah*

Kl. 06:04.22
Dotter kommer ner för trappan. Kikar in mot granen, böjer sig ner och kollar noga under den. Konstaterar besviket:
"Inga paket!?"

Kl.06:04:56
Trött säger jag till dottern:
"Gå och lägg dig, jag ska bara låsa ut pappa!"

Kl. 06:05:03
Dottern går upp för trappan, stannar till, vänder sig om och frågar oroligt:
"Mamma...ska du verkligen låsa ut pappa??"
"Naturligtvis...inte.. mitt barn" *hånler lite*


Kl. 12:22:56
Undertecknad har städat de ytor som ska användas för julfirandet (kök och vardagsrum)
Sängen är obäddad, men ska ju användas om ett par timmar igen - so what.
Skinkan är ännu inte färdig, men den smakar väl varm också...?
Kan jag göra köttbullar av den säkerligen stinkande färsen från igår eller hinner jag tina upp det som ligger i frysen?

Kl 12.34:29
Börjar baka pepparkakor.
De julkakor jag gjorde för två veckor sen är uppätna och affärerna är sedan 2-3 veckor länsade på allt som påminner om pepparkakor. Det är väl nackdelen när man börjar sälja dem redan i september...
Bättre sent än aldrig...eller??
Eller ska vi ändra det till "bättre aldrig än sent?"
Nej, vi får rykande varma pepparkakor idag!!


Kl. 14:22:12
Pepparkakorna är färdiga och delvis uppätna. Flertalet kaffegäster kom spontant och önskade god jul. Den siste gästen norpade en rykande het pepparkaka från plåten innan han försvann med ett leende över hela ansiktet.
De var tydligen goda.


Kl. 14:59:01
Skinkan är i ugnen.
En blick på klockan avslöjar att halva Sveriges befolkning nu samlas framför tv:n.
Tysk tv visar Emil i Lönneboda (som här heter Michel...?!). Det närmaste svensk jul vi kan komma idag.

Kl. 15:12:02
Köttfärsen verkar ok, det blir nystekta köttbullar idag!

Kl.15:25:55
Plötsligt dyker en väninna upp, snacka om överraskningseffekt. Lämnar en påse med godis och en present till mig (två fina löpare). Det var helt oväntat och fick mig att nästan blir rörd till tårar. Det är just dessa gester, som kommer fr n hjärtat och inte av plikt som man blir glad av.
Lite dåligt samvete fick jag samtidigt, för att jag varit dålig på att höra av mig till henne. Hennes telefonnummer i julkortet hon gav mig, ändrar nog på den saken.*skäms*


17:04:02
Alla är mätta! *rap* (Ursäkta...)
Det blev julskinkeimitation, potatis, ägg, köttbullar, prinskorvsimitation, osv...

Nu ska jag även avslöja vad TYSKARNA äter på julafton...
Många väljer att njuta av en gås eller roulader. Även kanin verkar vara populärt. Men den allra vanligaste "maträtten"...ja om man nu kan kalla det maträtt...är....
...jag skäms nästan för att säga det....

Kokt korv med potatissallad! (allt färdigt i burk om man önskar)

Jag provade den varianten förra julen, för att jag hade stått och bakat hela dagen till "tjocka släkten" och inte orkade laga riktig mat.
Men jag lovar, det var första och sista gången!
I år bojkotterade vi tyska släkten och hade därför mer tid till matlagningen.

17:35:05
Nu till frågan...vem kommer på julafton - tomten?
Nej.


Hos oss - JA
Men hos de flesta tyskar kommer "das Christkind" (kristusbarnet)
Jag vet dock inte hur en nyfödd klarar av att dela ut julklappar....*blink*

Normalt tar vi en promenad efter maten och när vi kommer tillbaka har tomten varit där och lagt klapparna under granen.
I år gick det där med promenaden inte, eftersom min man är knäskadad och det var rätt halt ute.Våran tomte passade dock på att lägga klapparna under granen medan barnen var sysselsatta i ett annat rum.

20:05:29
Vi ska nu håva i oss lite glass, slänga oss i soffan och bara ta det lugnt framför tv:n.

23:46:54
Midnatt råder...tyst det är i huset!

Hoppas att ni hade en skön julafton!!
♥♥♥GOD JUL!♥♥♥

Kramar

Syster Elle anmäler sig till tjänst

Ja - jag lever!
Nej - det har inte varit en bra vecka.


Måndag morgon skjutsade jag barnen till skolan i tjock nysnö, oröjda vägar, is och halka. Körde sen vidare direkt in till stan, med den knäskadade maken bredvid mig.
Han hade tid för operation.
Färden dit var ett rent snökaoshelvete, för att inte tala om det smärtplågade resesällskapet.
Det tog oss dubbelt så lång tid att komma in till stan. Till på köpet var trottoaren utanför inte fri, vilket gjorde transporten av karlslo...min make svårare än den redan var. Försök att promenera över snövallar och isiga trottoarer med kryckor och trasigt knä. Är man inte redan skadad, så blir man det hos läkaren!
Läkaren och sköterskorna var dock helt underbara, trevliga och hjälpsamma. Men mitt förslag om att behålla maken där ett par dagar ville de inte acceptera. Så jag fick snällt hämta upp honom igen och köra...slira...hem igen.
Min körstil fick kritik, men jag bet mig i tungan och teg - för jag visste att det var smärtor och narkos som fick patienten att säga saker han egentligen inte menade.
För jag och "vita hajen" är en bra kombination som kommer fram (nästan) överallt!

Jag vågar knappt tala om vad som rörde sig i min hjärna under bilfärden...allt från "öppna bildörren och knuffa ut karlskrället i en snövall?" till "om jag råkar ha en stekpanna i bilen, tror kriminalpolisen på en hushållsolycka?"


Men ursäkta så jäkla mycket att jag bad till gud igår att det skulle snöa två decimeter och att vägarna skulle bli bulliga av islagret när du kommer med ditt aoa-aoa-ben!
En lagom bitsk blick fick honom sen vid hemkomsten att inse att det fanns grund till att ursäkta sig för onödiga kommentarer.
Han kunde ju även skylla på minnesluckor p g a narkosen...
Gäller ju att hålla sig på god fot med den som sen sköter om en!
Syster Elle anmäler sig till tjänst.

Han hade sen smärtor på ställen som inte alls var inblandade i operationen och undrade om jag hade passat på att avreagera mig på honom innan han vaknade ur narkosen.
Jag valde att bara rycka på axlarna och skaka frågande på huvudet med en oskyldig min.


En rörelsehindrad make, fyra ungar, hushåll, julfester i skolan, läxor, julbak, julgransinköp, städning, julklappshandling, matlagning, hålla-handen-oj-vad-det-är-synd-om-dig-som-har-det-långtråkigt, tvätt, strykning, snöskottning....

måste jag tillägga att jag stupat i säng varenda kväll?

Men jag lever!
Och jag hoppas att jag kan ta igen det jag missat i blogglandiga!
Tack för att ni varit och tittat till min blogg under min frånvaro! *ler*

Kram

Petra var på besök

Jag hör ofta historier om män som ligger inför döden bara termometern visar 37,5 eller tror att armen måste amputeras för att de har en sticka i fingret.

Detta har jag ingen erfarenhet av. Jag är nog gift med ett "undantag". (Vet dock inte om det är en fördel eller en nackdel...)
Maken fnyser lite åt dessa män (arbetskollegor...) och traskar även med häftig influensa och hög feber till arbetet.
Nu kanske jag ska tillägga att han är grävmaskinist och jobbar utomhus i alla väder.


Inte ens ett diskbråck fick honom att stanna hemma. Han slängde i sig ena smärtstillande tabletten efter den andra och fortsatte gräva.
Tills den dag då tabletterna tog slut och han hade blod i urinet. Då tyckte läkarna att det var dags för operation. Ett halvår senare satt han på grävmaskinen igen och ett halvår efter det låg han åter på operationsbordet...för att sen efter ännu ett halvår börja jobba igen.


Skulle han ha blivit rullstolsbunden efter operationen hade inte ens det hindrat honom från att fortsätta som grävmaskinist
"Lyft in mig i grävmaskinen på morgonen och hämta mig igen på kvällen, men tro inte att jag slutar jobba som grävmaskinist!!"var hans mening.
Nu hade han turen att "bara" en lilltå tappade känseln. Den gången.

Men hur tålig och stark man än är, fattar jag inte varför man inte skrev ut smärtstillande medel hos läkaren i tisdags. Receptet han fick med sig hem visade sig vara trombose-sprutor. Jag köpte ett par av de "starkare" av de svaga receptfria tabletterna - men de hjälpte inte långt.
Igår ringde han därför till sin läkare och undrade om han inte kunde få smärttabletter?
Jovisst, det kunde han.
Grannkillen var snäll och körde ett par mil in till stan och kom hem UTAN recept.
Läkaren hade stuckit till ett nödfall och glömt skriva receptet först.
Inget recept - inga tabletter.

Kan du vara snäll och dö en annan dag? typ


Imorse ringde min man upp igen för att höra om vi kunde hämta tabletterna idag??
"Eeeeh, läkaren är inte där idag och han hade inte skrivit recept..." svarade sköterskan
"Jaha...så det betyder att jag ska ha ont hela helgen?" menade min man lätt irriterad
Sköterskan letade efter nån lapp, som hon sen tydligen hittade, för grannen som för andra gången kört in till stan - kom hem med receptet!! Haleluja!

Vad de dock glömde var de lugnande tabletterna....
till MIG!!
Vet ni hur ansträngande en rörelsehindrad arbetsnarkoman kan vara!!!?!!

Här i Tyskland har det snöat rejält...och mer är på väg.
Tänk att de döper alla oväder...den här gången var det Petra som svepte över Tyskland. Jag hade kunnat vara utan hennes besök, för gissa vem som fick skotta snö imorse?
Eftersom vägen ännu inte var röjd beslöt vi att barnen fick stanna hemma idag. Här är det föräldrarna som själva kan bestämma om skolvägen är säker eller inte.

Önskar er en skön fredagkväll!
Kram

Sjukskriven make

Hmmmm...
tänkte nog maken i förrgår...
VAD kan jag göra för att de kommande veckorna kunna stanna hemma och gå min fru på nerverna från morgon till kväll...?
*funderar*
Jaaaaaa, nu vet jag! Jag kan halka lite på isen, förvrida knäet tills det knakar, slänga mig på marken och lägga mig och skrika av smärta - som en skalbagge på rygg - och kissa lite med ögonen tills någon ringer en ambulans!!!

Så ungefär måste min man ha tänkt när han mitt i renoveringen av dotterns rum ringer och säger:
"Jag kommer hem, jag har skadat mitt knä..."
Men eftersom han inte har lust att tillbringa hela dagen på ett överfyllt sjukhus i en främmande ort, skickar han iväg ambulansen och sätter sig i bilen och kör hem själv. Ja, det var ju "bara" NIO MIL!!


Efter det blev han skjutsad av sin bror och ingen av oss fattade hur han hade klarat av hemfärden från jobbet själv.
Nu väntar vi på tid för operation...antagligen måndag.
Särskilt vänligt av läkarna att skicka hem honom utan smärtstillande medel.




Wow, vad skönt att slippa bli väckt klockan fem på morgonen...tänkte jag när vi sen lade oss på kvällen.
Med betoning på tänkte...
för nästa morgon klockan fem väcktes jag av makens förtvivlade röst som sade:
"Kan du göra kaffe...jag kan inte sova..."

*grrrrr*
Måste jag beskriva min reaktion?


Imorse valde han att snällt somna om...

Men jag har iallafall lyckats få färdigt prinsessans rum. Nu saknas bara lite bilder, gardiner, krokar och annat tjafs - men det får vänta. Jag måste ju ha något att göra i mellandagarna också! *blink*

Kram

Dottern målar...och målar

Igår fortsatte mitt renoveringsmarathon.
Äntligen...sista rummet - för i år iallafall!

Prinsessan blandade sig med det enkla arbetarfolket och visade intresse.
Jo, det finns hopp om att hon ärvt mammas inredningsintresse.
"Jag vill också måla!"


Hon är lite sjuk, därav den konstiga arbetsklädseln (pyjamas).
Nej, det finns inte arbetskläder i rosa - ännu. Kanske vore något att satsa
på? Fram med symaskinen!?

"Oj..."


"Men kära barn, det gör inget att du kladdat lite på den vita färgen som mamma målade igår kväll innan mamma stoppade foten i målarhinken. Det gör ingenting..."
*sväljer ner ilskan och ler krampaktigt*

Dottern har redan tidigare visat målartalenter, men på ett annat sätt.
Den här bilden hittade jag när vi röjde rent det fd kontoret...


...på väggen!!!
Ett helt konstverk hade hon skapat under skrivbordet!!


Inte lätt att skylla på någon annan när man signerar sina konstverk...*fniss*

Men även där var jag tvungen att svälja och vänligt men bestämt säga att man INTE får måla på väggarna. I bakhuvudet hade jag nämligen ett svagt minne av att min bror (och jag...) som barn hade skapat liknande konstverk på väggen i sommarstugan...

Kram

Svart blir vitt

Jag kände igår att...
möblera om och måla är ungefär som att föda barn!
Man kommer till det där stadiet, mitt i värkarna
(och gissa om min kropp värkte igår kväll!)
när man säger:
"Nej, jag vill inte mer, nu räcker det, jag lägger av nu"
Visst har ni väl legat på förlossningssängen och sagt detta?
"Jag vill inte mer, jag kör hem nu!"

Men när man står där i ett stökigt rum (hus...) med penseln i handen....
kartonger, leksaker och säckar fulla med viktiga och oviktiga saker utspridda i hela huset...(och då menar jag HELA huset!)...ja då är det inte lätt att säga
"jag lägger av nu".
Nej, man måste slutföra det man påbörjat - ingen återvändo!

Vet inte vem som kom på idén med att börja möblera om två veckor innan jul?
Finns det inga pepparkakshus att baka? Ett par julklappar att slå in?
En gran att klä eller lite snö att skotta??



Sonens "pysselhörna" dekorerad med dinos

Vet ej heller vem som trodde att den billig färgen för 6 Euro skulle täcka lika bra som den dyra för 36 Euro. Ok, den täcker väl förr eller senare...senast vid femte eller sjätte lagret, typ.


Dottern sov på en madrass i 8-åringens rum, eftersom hennes säng är lite...ja stökig (se nedan)

Vet ej heller varför jag igår kväll - iklädd rena mysbyxor - tänkte
"äh, jag målar bara kanterna lite så har jag mindre jobb imorgon"
Jodå. Det gick väl rätt bra.
Men sen stod jag där med penslarna i handen och skulle trycka fast locket. Hade ingen bra kraft i EN hand, så jag tryckte fast locket med en FOT istället....

Synd bara att locket gav efter lite....
Men nu vet jag hur man får svarta strumpor att bli vita! Inget dyrt tvättmedel.
Nej, vit färg för 6 Euro - räcker säkert till hela familjens strumpor!
Garanterat helvitt!

När jag stod där...ena foten i varm färg (rätt behaglig känsla faktiskt...) kom jag på den där gamla låten man hörde som barn:
"Han hade foten i en pooootta och kunde inte komma loss"
Fast i mitt fall var det en hink med färg. Säkerligen bättre än en potta!


Läxläsningshörna...(haha, trodde du va, mamma?)

Ska erkänna att jag svor lite medan jag tvättade av mysbyxor och fötter.
Men så kom jag på att om jag hade sett någon annan göra samma sak, hade jag säkert fått ett skrattanfall...
Ja...då kom det ett fånigt leende och jag var tvungen att småskratta lite över mitt missöde. Är man klantig så är man och det kan inte färghinken rå för!

Nu till sista rummet...prinsessans....


..som i skrivande stund ser ut så här...*suck*

Om jag imorgon kan transportera min stela kropp till datorn, blir det ett inlägg om det då.
Jag tror att min 88-åriga (blev det rätt nu pappa?) farmor säkert är minst lika rörlig som jag idag!
(nån som sett min rollator?)

Kram