Jag valde...

...att inte välja!

Som utlandssvensk har man ju möjligheten att postvälja. Jag har dock aldrig gjort det. Jag vet knappt vad som händer i Sverige och överlåter väljandet till er som bor där och även kan följa politikernas vallöften - som de väl iallafall inte kan hålla...??


Jag har aldrig valt...ja, så är det. I mitt 41-åriga liv har jag inte en enda gång valt. Jag har ju bott i utlandet i stort sett hela mitt vuxna liv.
Som "utlänning" får jag inte ens välja i Tyskland.
Jag har bott här i 19 år, är gift med en tysk och har fött fyra barn i Tyskland - men jag får inte välja.
Jag skulle kunna välja att ansöka om tyskt medborgarskap. Men sorry, den enda fördelen jag personligen skulle ha - förutom att välja regering här - vore att jag äntligen skulle få ett legitimationskort!

Nej, jag har inget legitimationskort! Jag är tvungen att visa mitt pass om jag vill legitimera mig. Körkort gäller inte som legitimation här, inte den gamla varianten iallafall.


När vi bodde i Sverige under 2,5 år i slutet av 90-talet, fick min man genast både uppehållstillstånd, personnummer och legitimationskort - fast han var tysk medborgare. I Tyskland är det lite annorlunda.

Det där med uppehållstillstånd försvann för mig när Sverige gick med i EU. Nuförtiden är jag "geduldet" - vilket torrt kan översättas till...
(usch...nu står det still i huvudet...kan inte komma på det svenska ordet...)
Geduld betyder tålamod...jag tyder det alltså till att man har tålamod (!?!) med mig när jag bor här...*ler*
Om de bara visste...!!!


Att vara utlandssvensk "för alltid" är lite knepigt - rent känlomässigt.
I mitt ♥ är jag svensk - i resten av mitt liv!
Men jag lär mina barn ett främmande språk, för det är naturligt för mig att prata tyska.

När jag är i Tyskland, känner jag mig inte riktigt hemma i hjärtat, för jag är ju SVENSK!!! Även fast jag är accepterad och har bra kontakt med min omgiving.

När jag är i Sverige känner jag mig inte heller riktigt hemma längre. För jag kommer dit som en slags turist!
Jag har inget eget att komma till, utan måste våldgästa nån kär familjemedlem med min stora familj. Jag kör en utländsk bil, pratar tyska med mina barn och har en resväska i bagaget.
Var jag än befinner mig är jag inte hemma...fast jag är hemma.


Varje gång man kommer till Sverige har nya vägar byggts, nya hus eller bostadsområden, pengarna känns konstiga att betala med, priserna måste räknas om, kändisarna på tv är främlingar, musiken är ny, släktingarna har vuxit ett par centimeter - antingen på höjden eller bredden, allt är FRÄMMANDE!!!

Nej...det är inte alltid lätt att vara utlandssvensk!
och
Ja...jag har hemlängtan!
Kram