En migrants vandringar

Min man, stackarn, var ju inte bara tvungen att jobba med tvättrummet i söndags...
Nej, frugan hade naturligtvis hittat en tavelhylla på det svenska möbelhuset och den ville hon också ha uppsatt så snabbt som möjligt.


Jag har länge funderat på att sätta upp en liten hylla i hallen. Där ville jag ställa ett gammalt foto som följt mig genom hela min barndom.
När jag nu ställde upp bilden - som förresten föreställer en viss bloggerska och hennes lillebror, taget under det ljuva 70-talets början - läste jag texten på t-shirten...


From Eskilstuna

Ja, där är jag född.
Jag kom då på ett ord som man under ett barnprogram tog upp häromdagen.

Migrant

Betydelsen av migrant är "vandrare".
Jag är nog en migrant...en vandrare! Och när jag tänker efter är min släkt migranter. För vi har "vandrat" genom årens lopp.


Lilla jag, ett par år innan vandringen började...

Mina förfäder var nog tyskar, för vi har tyska efternamn i släkten både på pappas och mammas sida. Det är dock nästan omöjligt att göra släktforskning.
Mina far- och morföräldrar (och antagligen deras föräldrar) var dock födda i Estland. Min farfars familj bytte till ett estniskt efternamn, för att undvika de problem som ett tyskklingande namn förde med sig.

Under kriget flydde mina far-och morföräldrar från Estland till Sverige och hamnade i Eskilstuna. Jag tror att estländarna faktiskt var de första flyktingar som Sverige hade, men jag är inte säker.
Jag minns att min farfar berättade att han hade försökt fly två gånger, men att han blev stoppad av tyskarna vid det första försöket.
Där satt jag, och kände mig lite dum, eftersom jag idag är gift med en tysk och bor i Tyskland. Men vad kan dagens tyska ungdom för vad som hände under kriget?


Fotot är taget utanför vår sommarstuga vid Hjälmaren - där jag tillbringade många fina dagar under min barndom

Estländarna kring Eskilstunatrakten höll ihop och mina föräldrars familjer umgicks. Sen gick det som det gick och en fin vårdag i april 1969 kom en liten tös kom till världen, följd av två pojkar.
En av dem sitter här på muren med mig.

Under tonåren flyttade vi ner till Skåne och jag gick på gymnasium i Lund. När det sen var dags att fundera på vad man ville bli när man är stor, ville jag jobba som flygvärdinna. För att ha chanser inom detta yrke behövde jag ännu ett språk.

Det är nu som frågan "hur tusan hamnade du i Tyskland?" besvaras:
Jag kom ner till Tyskland som au-pair och ville bo hos en tysk familj i ett år för att lära mig tyska!
Ok...det blev lite mer än ett år...och flygvärdinna blev jag inte heller - det kom en karlslok och fyra snorungar ivägen!*ler*

I slutet av 90-talet bodde jag, maken och de två äldsta barnen i Sverige under 2,5 år (ja, de två yngsta var ju inte födda ännu...). Min man lärde sig snabbt en hyfsad svenska och mina pojkar kunde flytande skånska.
Snacka om blandning - tysk accent, sörmländsk dialekt och skånska i en och samma familj! *ler*

Av "yrkestekniska skäl" ville min man år 2000 flytta tillbaka till Tyskland. Och där bor vi nu igen sedan 10 år.
För två år sen uppfyllde vi äntligen vår (ok min...) dröm med mycket blod, svett och tårar och flyttade in i ett eget hus.
Slut på lägenhetsbyten, för jag har aldrig bott längre än fyra år på ett och samma ställe.
Av mina far- och morföräldrar har jag idag bara farmor kvar. Hon slutade vandra och har bott i en och samma lägenhet i Eskilstuna sedan 50-talet!!!!


Nu är jag rädd för att mina barn fortsätter vandringen och att dottern en dag säger:
"Mamma, jag åker till USA som au-pair i ett år...."

Den dagen den sorgen....

Tack för alla fina kommentarer om mitt tvättrum. Min man växte en halv decimeter av allt beröm! *ler*

Kram

PS. Bilden flög i golvet p g a korsdrag och glaset gick sönder....
Vad synd...nu måste jag köra till ikea snart igen och köpa en ny ram...*blink*