Jag hatar....

...strumpor!!
skrek min 7-åring när jag försökte tvinga på honom ett par imorse.

Sedan han var fakir (och lade sig på glasskärvor och spikmatta!!) i skolans cirkus i somras, har han gått barfota så mycket som möjligt. Regniga dagar inget undantag!
När han kommer hem från skolan sliter han av sig skor och strumpor och njuter av att känna gräs och grus under fötterna.

Detta är taget för en vecka sen, när jag hittade min son i skogen bakom kompisens hus. Nej, tydligen gör det inte ont med barr under fötterna...





Mamma, det HÄR gillar jag!! Inga strumpor och skor!

Det är detta min son hellre gör än att sitta inne med trista läxor. Jag kan förstå honom och är glad för varje minut barnen vistas utomhus. Igår gjorde vi faktiskt läxorna utomhus och det gick både bättre och fortare än häromdagen.

I lördags hade vi svärmor och svägerska med familj på besök. Svägerskan hade packat in sina barn i tjock tröja och väst.
Gissa om de spärrade upp ögonen när 7-åringen kom runt hörnet, iklädd endast jeans!!
Jag försökte förklara för dem att han alltid är barfota och ännu inte har blivit sjuk! Han är nog härdad vid det här laget. De satt hela tiden och kollade med en orolig blick på min son medan jag försökte le och förmedla känslan att det är ok för mig att han är barfota.
För det är det. Fötterna är INTE kalla!!


Snacka om att de spärrade upp ögonen när grannkillen plötsligt kom springandes iklädd endast kortbyxor!!! Jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte skratta när jag såg svärmors haka flyga i knät!

Killarnas kommentar är bara "Coola killar känner ingen smärta..."

En liten cool kille skulle man vara...*ler*
Ha en fin dag!
Kram

Livet är...

...ingen dans på rosor!
kära barn.

Efter att i TRE timmar ha suttit, diskuterat, instuerat, pauserat, argumenterat, gestikulerat med barnens läxor - gav jag upp! Ett par rader med finskrivning (ja, de har börjat med det nu...) fick lämnas tomma. Matten och lite tyska var iallafall färdigt.


Mina stora tonårssöner har problem med att koncentrera sig vid skolarbetet, 7-åringen följer deras spår. De behöver längre tid än andra. Hänger inte med i det tyska skoltempot.
Hur det blir med dottern som går i första klass vet jag ännu inte. Vi hoppas att hon som tjej klarar av det hela lite bättre.
Den tyska skolan ställer krav redan från första klass. De har två läxor om dagen! Tyska och matte.
Så här ser deras läxböcker ut:




Det gäller att ha bra fantasi när man försöker lista ut vad alla förkortningar och färgmarkeringar betyder. Ibland är man tvungen att ringa andra mammor och höra efter vad de har för läxor egentligen.

En smärre chock fick jag när jag öppnade förstaklassarnas läsebok. Jag minns ju min egen i Sverige under 70-talet. Där började vi med enstaka bokstäver som vi sen byggde ord med...
Mor är rar och Far ror
hörde till de första meningar vi läste.

Detta är dotterns läsebok!!


Första sidan!!!!!!!
Var är "mor är rar"???
Hur kan de ha en läsebok med mycket text när ungarna inte ens lärt sig alla bokstäver??? De har ju precis börjat!
Jag fattar absolut INGENTING!

Men det är mycket jag inte fattar. Jag vet bara att livet inte är en dans på rosor, mer en foxtrot på kaktusar...

Kram

Var sjutton...

...tar tiden vägen??

Förra veckan blev mitt äldsta barn 17 år!!
Ett alldeles utmärkt tillfälle att ha ett "ljuvligt bakinlägg"! *blink*


Gick han inte på dagis nyligen? Lärde han sig inte cykla förra sommaren?

Det är lite svårt för en 25-åring att ha en 17-åring som barn. Ja, jag måste ha varit väldigt ung när jag blev mamma...
Ni som tillhör 40+ skaran vet vad jag pratar om...*ler*


Idag måste jag "se upp" till min son. Han är snart ett halvt huvud längre än mig.
Kan ett barn växa 3 centimeter under en natt??
Bara undrar liksom...


Tycker mina barn att jag är gammal?
Bara undrar liksom....


Jag minns när jag var i min sons ålder och min mamma i min ålder. (Ja, vi var båda 24 när vi fick första barnet). Min mamma sade då:
"Även fast jag är över 40 så känner jag mig som 25 innuti"
Jaja, tänkte jag lite halvt ointresserat, kan väl hända.
Men jag fattade nog inte riktigt vad hon menade. För jag såg ju bara utsidan.
Idag vet jag vad hon menade!


Man börjar få lite panik, för jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor...
Jo, det vet jag väl delvis. Men för vissa saker är det försent och för andra omöjligt p g a "familjetekniska skäl". Att vara hemmafru hörde egentligen inte till mina drömyrken. Men, man har lite tid att slänga ihop en tårta iallafall! Alltid glädjer det någon!


OBS! Luta inte huvudet för nära skärmen! Dregglet kan orsaka tekniska störningar i tangentbordet!!

JA! Den var lika god som den ser ut! Jag gjorde en mindre färgglad variant den här gången. Det var ju en ung man som fyllde år, inget litet barn!
Säkerligen fattar han inte heller när jag säger att "även fast jag är över 40 känner jag mig som 25 innuti..."

Tack för alla fina kommentarer! Jag tror nästan att jag slog personligt rekord igår! Kul att så många hittat hit! Det är ett trevligt gäng som kommer och hälsar på här! Ni förgyller alla min dag!
Jag har även ett par nya följare, vilket glädjer mig!
Jag själv sätter mig aldrig som följare, vilket inte betyder att jag inte följer bloggar. Jag fattar helt enkelt inte hur man gör...*blink*
Jag följer er ändå, och ibland önskar vissa bloggare att jag aldrig hade hittat dem!! *fniss*
(tycker att *fniss* låter fjantigt, men använder detta uttryck ändå! ;P )

Till de som i förra inlägget hade lite problem med höger och vänster, eller har släktingar som har det, kan jag avslöja ett trick som vi brukar säga till ungarna:

HÖGER hand är den hand där tummen sitter till vänster!!

Ha en skön tisdag!
Kram

The right side...

Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer!
Helgen var fullspäckad med födelsedagar (= tårtinlägg...) och vedhuggning, sonen blockerade min dator dygnet runt och makens tastatur skrev bara konstiga bokstäver...vilket ledde till att jag inte ens kunde skriva min pinkod, eftersom bokstäverna blev fel! *grrrrrr*
Snacka om motgångar!!

Inte nog med det - jag kunde ej heller svara på era kommentarer eller kommentera i era bloggar. Vet inte om jag är den enda som hade problem med det i helgen?
Fel nr 503...som vanligt! Jag hoppas att funkar nu igen!

Jag ska försöka ta igen det i dagarna!! Bara så att ni vet att jag inte har glömt er och att jag även glädjer mig att nya bloggar har hittat hit! Tänk att jag vann ett par följare istället för att förlora ett par!! Ärlighet varar nog längst trots allt, eller? *ler*

Jag tänkte att jag ju har visat min sämsta sida...tvättrummet FÖRE renoveringen. Samt kanske retat upp en del proffsbloggerskor...sorry....
så idag tänkte jag visa mig från min bästa sida

Men...vilken sida är bäst?
Höger eller vänster?

Jag valde min vänstra sida...eller är det den högra?


(denna bild är tagen mitt i natten, därav påsarna under ögonen...*ler*)

Ja det är lite problematiskt det där med höger och vänster. (Nu pratar vi INTE politik!!) Inte bara barn, utan även vuxna har problem med det. Här lär man sig vid körkortsundervisningen att "höger före vänster" kör genom en korsning. Lite problematiskt bara när man inte kan hålla reda på vad som är vad...PANG!

Min dotter har just blivit 6 år och började nu i första klass. Häromdagen kom hon hem med ett snöre bundet runt vänstra handleden. Jag undrade vad det nu var...och hade Madonnas sekt, med det röda snöret runt handleden i bakhuvudet...

Min dotter lyfte vänstra handen och sade:


"Det här snöret har Frau B. bundit fast, så att jag ska veta att det här är högra handen!!"

Ok...lilla vän, nu ska mamma förklara dig det är med höger och vänster...

Antagligen har Frau B. har stått framme vid svarta tavlan och höjt sin högra hand och barnen har höjt sin vänstra...jag vet inte.
(Kanske ska tillägga att barnen inte tilltalar sina lärare med förnamn här i Tyskland. Det är antingen Frau X eller Herr X som gäller!)

Det finns ju även en viss risk inom sjukvården att det blir fel med höger och vänster. Jag menar, om en läkare får reda på att det vänstra (eller högra...??) benet ska amputeras....
ajajaj...där gäller det verkligen att inte tappa huvudet!

Särskilt i England...
"The left leg is the right one?"
"Right!"
och efter amputationen...
"The right leg is left!"

Eeeeh, nu blev jag själv snurrig där...men ni vet vad jag menar...right?


Ha en skön start på veckan!!!
Kram

Oproffsigt inlägg!

Vad var nu detta? undrar kanske vissa av er efter det förra inlägget.

Så KORT?
Har Elle blivit sjuk...handen i gips kanske?

Nej, allt ok, så VITT jag vet, men....

Jag har funderat på detta tidigare, ett visst "fenomen"...
och igår uttryckte Git (med bloggen Ljuvligt Lantligt) mina tankar i ord.

Ja, jag blev "inspirerad" av Git att göra ett "proffsinlägg".

En "proffsbloggerska" behöver bara sätta in ett par bilder på en (vit) vas eller en (vit) nymålad stol och skriva 2-3 meningar om det.
Nu till fenomenet! Denna blogg får sen flera hundra, kanske flera tusen besökare OM DAGEN!!!
Lika många besökare inom ett par minuter, som jag under en hel DAG!

Ja, hur gör de?

Jag vet inte, men jag upptäckte att detta är ingenting för mig...
Gissa om jag hade problem med att fatta mig KORT i förra inlägget!!! *ler*
Alltså tänker jag fortsätta med mina långa knasiga inlägg. Antingen tycker man om det och kommer tillbaka. Eller så förvrider man ögonen, skakar på huvudet och lämnar bloggen.
Take it or leave it!

Om jag sen har 20, 200 eller 2000 besökare om dagen....det spelar nog ingen roll.
Det viktiga för mig är NI som kommer tillbaka igen!
Att läsa era kommentarer är som att få besök hemma.
Att läsa era bloggar är som att göra en kort rundresa till Sverige hos goda vänner!
I ♥ you!!

Git, jag sammanfattar detta tema nu och säger bara:
Bättre en fågel i handen än tio i skogen!!
Hänger du med i mina tankebanor?

Våra bloggar är små, men det är nog bra så.

Någon som har en fin välbesökt blogg är Therese (Huset vid ån). En jätterar tjej som tar sig tid till sina besökare och har båda fötterna kvar på jorden.
Igår fick hon ett par fina gummistövlar hemskickade. Kolla in dem HÄR!

Ett par timmar senare var jag till mataffären med min väninna och plötsligt stod de där, MINA gummistövlar.


Jag tänkte, att till mig skickar man säkerligen inga gummistövlar och köpte med mig dem hem. Nu kan jag äntligen promenera utan att få våta fötter.


Min dotter (som är skotokigt...vilket jag inte är...) drog in andan, spärrade upp ögonen och sade helt övervältigad (heter det så på svenska..??Nä, va?)
"Men mamma..vilka fina ridstövlar du har!!!"
Jag förklarade att det var gummistövlar, helt vanliga gummistövlar.
Utan att släppa blicken från dem svarade hon:
"Jaja...men du kan ha dem på dig när vi rider!!"
Ja...kan jag väl...det var ju bara 20 år sen jag satt på en häst...måste jag hitta en häst nu?
Antagligen..om dottern får bestämma. Den får vi väl parkera i garaget då...??



Ha en sköööön helg!
Kram

PS.Mina inlägg ska inte uppfattas som kritiska eller fulla av avundsjuka. Jag besöker ju själv "proffsbloggar" ibland och uppskattar deras inspirerande bilder. Men jag besöker även "konstiga", personliga, vitsiga, pyssliga och bloggar utan röd tråd - de är också inspirerande!

Vit orkidé!!

Hej kära bloggerskor!

Igår sken solen och himlen var blå så VITT ögat kunde se. Jag tog en snabb tur (i min mans VITA Golf) till plantskolan och där hittade jag den här fina VITA orkidén med en passande VIT kruka till. Jag ställde den i mitt nya fina, VITA tvättrum!



Nu ska jag göra en nyttig soppa full med VITAminer, till det en flaska mineralvatten - helst av märket VITTel. Det gäller ju att hålla sig VITal!
Jogga fattar jag inte VITsen med, då blir jag ju som skåningarna säger:
Helt sVITT!

Önskar er alla en skön fredagseftermiddag!

Kram

PS:Tror du besökartalet ökar nu Git?? *blink*
Eller var inlägget för långt igen...?? Eller för VIT(sigt)?? *ler*

PS.PS. Ni som känner mig vet att ni ska ta det här inlägget med en nypa salt (vitt naturligtvis!! *ler*)...för ni fattade väl VITsen hoppas jag?!!

PS.PS.PS. Har jag redan nämnt att jag älskar bloggar med VITT??
Men även bloggar med VITs!!

PS.PS.PS.PS. Börjar bli lite mycket PS. nu va?

Jag ångrar redan....

att jag skriver detta inlägg idag!

Inte själva inlägget, men innehållet.
Jag sitter här ångestfylld, beredd att visa det jag absolut fasar för att erkänna:
Jag är inte perfekt!!

Ok, det var väl inte svårt att erkänna, för ingen är perfekt, alla har vi våra fel.
Men det jag snart kommer att visa är värre än värst. Det är utan tvekan att jag tvekar! Risken finns att jag förlorar alla mina följare efter detta...


Jag mjukar upp inlägget med att tala om att detta var ett väldigt lyckat köp. Decilitermåttet från det svenska möbelhuset är det absolut bästa jag kunde ha köpt! En perfekt tvättmedelsskopa!!!

Det har ju blivit en del inlägg om mitt (ok, vååårt...) senaste projekt tvättrummet. Jag har visat er bilder av ett perfekt tvättrum med världens underbaraste utsikt och Tysklands längsta arbetsbänk.
Igår kom sen frågan som jag hoppats att ingen skulle ställa:

Men Elle, VAR är FÖRE-bilderna...????

*svälj*
Eeeeeeeh, vadå förebilder? Det är väl oviktigt i detta sammanhang, eller...?
Nej...?....inte...?...aha, dem vill ni alltså också se....*kallsvettas*
Aha...
Nej...jag tror inte att ni vill SE detta egentligen. Tro mig. Kanske högst för att ringa runt till halva släkten, informera grannar och arbetskamrater, busschaufförer och snabbköpskassörskor om att
"Jag har minsann sett den värsta slarvmajan i hela världen - kolla in hennes blogg, vet jag, helt katastrofaaaaaalt att man kan bo så överhuvudtaaaaaaget!!! Tänk så skulle JAG minsann inte ha det hemma!

Nu kommer de absolut mest fruktansvärda förebilder som någonsin visats i bloggvärldens historia.
VARNING:Känsliga personer bör inte kolla vidare. De med hjärtproblem bör omgående lämna bloggen eller informera en läkare. Överkänsliga personer rekommenderas nu en valium eller ett besök hos närmsta psykolog.
Det som kommer kan ha svåra följder, leda till sömnsvårigheter eller framkalla ångestanfall hos "perfekta-vita-hem-med-ljuvliga-bakinlägg-bloggerskor" *blink*

Ok, Frida, du ville inte ha det annat...

Varsågoda...min FÖRE-bild....*ångestattack*


Rummet som gud glömde....och som Elle gömde...

Tack och lov att jag kan visa denna EFTER-bild!!!


Tvättrummet var tidigare ett utrymme för allt som inte hade plats någon annanstans. Inte bara tvätt, utan även tomflaskor, potatis, påsar, byggmaterial, trädgårdssaker, städgrejor...osv. I fönstret placerades alla hopplösa blommor, ni som följt mig vet att jag kallade det här för "straffrummet". Ok, nu vet ni kanske varför...*ler*

Det var rummet där man slängde in allt och snabbt stängde dörren efter sig!!!
Idag är dörren för det mesta öppen...*ler*


Min dotters lärarinna sade nyligen:"Barnen behöver inte sudda bort sina fel, det räcker om de inser att det inte är bra och gör det rätt istället!"
Jag tycker att min dotter har en klok lärarinna och följer hennes uttalande:
Det var det absolut värsta rummet i huset, vi förnekar inte allt stök, men nu har vi insett felet och gjort det bättre!

Så, dags för en liten utmaning igen...vem vågar visa sitt värsta rum? Eller hörnan bakom dörren som gud glömde? Källaren? Vinden? Fullstoppat förråd? Dammtussar under sängen (har jag dock inte just nu!!! *ler*), skitiga strumpor under soffan?
Glöm inte...ingen är perfekt!! Vem vågar lämna det perfekta Blogglandia för en liten stund?
Hur ser det ut hemma hos er när kameran inte är framme...??? *ler*

Kram

Det är ju "bara"....

ett tvättrum!!!


Den kommentaren hör jag inte längre här hemma! Mina gubbar (maken och 15-åringen) säger stolt:
"Och...VEM var det som BYGGDE det??"
För de är nog minst lika stolta som jag över resultatet. Men mitt svar blir då:
"VEM var det som PLANERADE det??"


De som inte tillhör kategorin "bloggande inredningsnördar" fattar inte varför man dekorerar ett tvättrum. Ni fattar väl, va?
Den här synen mötte mig nyss, morgonsolen dränker mitt favorit rum i ljus och värme. Ännu en fin dag, idag ska det bli upp till 25 grader hos oss!!
Sensommar, förhöst, jag vet inte - bara helt underbart varmt!!


Mornarna är nästan magiska, i dalarna lägger sig dimman som en tunn, tunn slöja. Kan man annat än njuta av stunden när man vaknar till detta?


Jag måste återigen konstatera att jag kan vara tacksam över att bo i denna underbara omgivning! Mina barn växer upp mellan äng och skog och kan andas frisk luft! Det är jag tacksam för!

Vi har även möjligheten att röra oss i naturen. Min favoritsysselsättning är att ta en promenad med min väninna och hennes hundar. Om vi har tur, ser vi ett par rådjur skutta fram över ängarna. Sen ställer de sig och kollar nyfiket på oss.
Kanske rådjuren tänker:
"Wow, kolla där Rudolf...människor! Vi kan verkligen vara lyckliga som bor här och kan se människor gå genom skogen!!"

Tror ni inte att de tänker så? Jag är säker på att de gör det! *ler*


Det här ska jag upprepa i eftermiddag...*ler*

På fredag ska det regna, så idag vistas vi utomhus och tankar sol!!

Önskar er alla en fin dag!
Kram

En migrants vandringar

Min man, stackarn, var ju inte bara tvungen att jobba med tvättrummet i söndags...
Nej, frugan hade naturligtvis hittat en tavelhylla på det svenska möbelhuset och den ville hon också ha uppsatt så snabbt som möjligt.


Jag har länge funderat på att sätta upp en liten hylla i hallen. Där ville jag ställa ett gammalt foto som följt mig genom hela min barndom.
När jag nu ställde upp bilden - som förresten föreställer en viss bloggerska och hennes lillebror, taget under det ljuva 70-talets början - läste jag texten på t-shirten...


From Eskilstuna

Ja, där är jag född.
Jag kom då på ett ord som man under ett barnprogram tog upp häromdagen.

Migrant

Betydelsen av migrant är "vandrare".
Jag är nog en migrant...en vandrare! Och när jag tänker efter är min släkt migranter. För vi har "vandrat" genom årens lopp.


Lilla jag, ett par år innan vandringen började...

Mina förfäder var nog tyskar, för vi har tyska efternamn i släkten både på pappas och mammas sida. Det är dock nästan omöjligt att göra släktforskning.
Mina far- och morföräldrar (och antagligen deras föräldrar) var dock födda i Estland. Min farfars familj bytte till ett estniskt efternamn, för att undvika de problem som ett tyskklingande namn förde med sig.

Under kriget flydde mina far-och morföräldrar från Estland till Sverige och hamnade i Eskilstuna. Jag tror att estländarna faktiskt var de första flyktingar som Sverige hade, men jag är inte säker.
Jag minns att min farfar berättade att han hade försökt fly två gånger, men att han blev stoppad av tyskarna vid det första försöket.
Där satt jag, och kände mig lite dum, eftersom jag idag är gift med en tysk och bor i Tyskland. Men vad kan dagens tyska ungdom för vad som hände under kriget?


Fotot är taget utanför vår sommarstuga vid Hjälmaren - där jag tillbringade många fina dagar under min barndom

Estländarna kring Eskilstunatrakten höll ihop och mina föräldrars familjer umgicks. Sen gick det som det gick och en fin vårdag i april 1969 kom en liten tös kom till världen, följd av två pojkar.
En av dem sitter här på muren med mig.

Under tonåren flyttade vi ner till Skåne och jag gick på gymnasium i Lund. När det sen var dags att fundera på vad man ville bli när man är stor, ville jag jobba som flygvärdinna. För att ha chanser inom detta yrke behövde jag ännu ett språk.

Det är nu som frågan "hur tusan hamnade du i Tyskland?" besvaras:
Jag kom ner till Tyskland som au-pair och ville bo hos en tysk familj i ett år för att lära mig tyska!
Ok...det blev lite mer än ett år...och flygvärdinna blev jag inte heller - det kom en karlslok och fyra snorungar ivägen!*ler*

I slutet av 90-talet bodde jag, maken och de två äldsta barnen i Sverige under 2,5 år (ja, de två yngsta var ju inte födda ännu...). Min man lärde sig snabbt en hyfsad svenska och mina pojkar kunde flytande skånska.
Snacka om blandning - tysk accent, sörmländsk dialekt och skånska i en och samma familj! *ler*

Av "yrkestekniska skäl" ville min man år 2000 flytta tillbaka till Tyskland. Och där bor vi nu igen sedan 10 år.
För två år sen uppfyllde vi äntligen vår (ok min...) dröm med mycket blod, svett och tårar och flyttade in i ett eget hus.
Slut på lägenhetsbyten, för jag har aldrig bott längre än fyra år på ett och samma ställe.
Av mina far- och morföräldrar har jag idag bara farmor kvar. Hon slutade vandra och har bott i en och samma lägenhet i Eskilstuna sedan 50-talet!!!!


Nu är jag rädd för att mina barn fortsätter vandringen och att dottern en dag säger:
"Mamma, jag åker till USA som au-pair i ett år...."

Den dagen den sorgen....

Tack för alla fina kommentarer om mitt tvättrum. Min man växte en halv decimeter av allt beröm! *ler*

Kram

PS. Bilden flög i golvet p g a korsdrag och glaset gick sönder....
Vad synd...nu måste jag köra till ikea snart igen och köpa en ny ram...*blink*

Inget annat val

Jag valde igår...
att min man skulle montera fast arbetsskivan! *ler*
Där hade min man inget annat val än att få tyst på kärringen (mig...) genom att ta tag i saken.
Efter en massa skruvande och mätande och sågande var den äntligen på plats!!
Min efterlängtade 3,64 meter långa arbetsplats...



Vilken tur för mig att den snyggaste kranen var den billigaste...!!

Gissa vem som springer in i tvättrummet stup i kvarten, ler, suckar och bara är glad?? Jag nästan vill slita av ungarna kläderna för minsta lilla fläck, bara för att ha en grund att sätta på tvättmaskinen!!

Jag vill inte gärna skryta, men vem har en sån utsikt från sin tvättstuga??
Här kommer det att vara en glädje att stå och vika tvätt!


Nu saknas "bara" gardiner, blommor och andra "viktiga" saker....

De flesta tyska kvinnor har tvättmaskinen i källaren. Det hade jag också i många år innan vi byggde huset. Vid planeringen var viktigt för mig att tvättrummet ligger i entreplan, vilket ju inte är vanligt här. Jag har ju fyra barn och det blir ett par maskiner i veckan. Att springa upp och ner i källaren var jag trött på.
Att jag absolut ville ha en YTTERDÖRR till tvättrummet kunde min man inte fatta. Med lite tjat gav han äntligen efter (är tydligen enda sättet att slippa mitt tjat...*ler*). Det är mellan "månadens rabatt" och rosrabatten som den dörren ligger (eller står..?)


Jag bara älskar buxbomshäckar!!!

Rosorna blommar fortfarande fint utanför och en liten lavendelblomma har smugit sig upp för att göra sällskap.



Nu ber jag ER om tips och synpunkter!!
Jag måste behandla den massiva bokskivan, men har inte riktigt bestämt mig för med vad.
Egentligen ville jag ha den rätt ljus, som den är i dagens läge.
Nu undrar jag...hur mörk blir en bokskiva med tiden? Är det som med furu att den gulnar?

Ska jag behandla den med tunn vit lasyr?
Eller kanske vaxa den i samma färg som dörren? (antiklook)

Vad tycker ni skulle bli snyggt? Vad har ni för erfarenheter av detta material??
Är tacksam för alla tips!



Här skiner solen idag och jag ska ut och plantera tulpanlökar nu!!
Ha en fin start på veckan!