Snyft och snörvel

Man ska inte skryta för mycket om solsken och

20 grader!

Nu har vi ungefär samma temperaturer som

under hela vintern igen. Visserligen ett par plusgrader,

men kroppen säger att det är "kallt som fan".

*snyft*

Ett besök i stadsparken under söndagen

resulterade i en febrig son som dock har insikt

"I framtiden ska jag höra på dig mamma,

när du säger att jag ska ta på mig mer kläder..."

Jag bad honom att få det skriftligt,

men tydligen har febern orsakat en lätt

skrivkramp för ännu har jag inte sett röken

av hans skriftliga erkännande.

;-)

Här har våren egentligen hunnit lång

och därför fixade jag en ny rabatt förra veckan

där ranunkel, styvmorsvioler och hyacinter

lyser upp tillvaron lite.

När solen skiner kliar det formligen i

mina fingrar och jag måste pilla lite i jorden.

Nu kliar det även i näsan.

Problemet är att jag inte vet om det

är pollenallergi eller en förkylning

som är orsaken.

Tänker stanna inne och dricka te idag,

oavsett vilket.

*snörvel*

Ha en fin vecka!

Kram

Flytthjälp ?

 I förra inlägget undrade man i en kommentar

om Stadt Blankenberg inte vore en ort

jag skulle kunna bosätta mig i.

Jojomensan,

tanken kom faktiskt under besöket där,

att det vore fint att bo där när alla barn

äntligen har flyttat hemifrån.

Det finns ju flera positiva grunder.

Ett av dem vore det här huset som nyligen

var till uthyrning.

Förutom att hyran var lite för hög för min

ekonomiska situation.

Men fint är det.

För att inte tala om vinterdekroationerna!

Och vem skulle inte vilja bo vid en sån här

mysig bakgata?

Och ja, gräset var faktiskt redan väldigt grönt

fast det bara var i början av mars!

Och nu till andra anledningen.

Min kärlek till de kattpissluktande

kyrkogårdsplantorna.

Buxbom.

På tyska heter det "Buxbaum".

Baum betyder träd och här såg

jag varför det heter så.

Det är faktiskt ett Buxbomsträd som hänger

över stadsmuren!!

Aldrig tidigare har jag sett ett större exemplar.

En annan anledning till att flytta dit är att de har

utomhusserveringar - eller kallar vi det "Biergarten"

för de som vill ta en öl - där man kan sitta ute

redan i mars!

Jag dricker inte öl,

vilket kanske är lite dumt när man bor i 

ett land som har en Biergarten i varje liten ort.

Men man kan ju faktiskt ta en kopp kaffe

och en våffla med varma körsbär och grädde.

Mmmmm, det var gott!

Alltså, vem kommer och hjälper mig att

släpa flyttkartonger om sisådär 8-10 år?

Kram

PS. Alla kartongbärare kan välja mellan en öl eller en våffla

när vi tar en paus! 

Staden Blankenberg

Nu ska jag visa lite mer bilder från orten

jag besökte förra helgen.

Stadt Blankenburg

Denna lilla stad, som inte ens är stor nog

att kallas stad, har anor från 1100-talet.

Svenskarna var inblandade ett tag och därefter

förföll borgen till en ruin (alltså avslutar vi forskningen där)

*host*

Idag är staden fylld med gamla korsvirkeshus.

Jag älskar denna stil och blev helt lyrisk när

jag i flera timmar kunde vandra gata upp och

gata ner - och det mer än en gång - och

beundra det ena huset efter det andra.

Den som inte ville vandra tog cykeln

eller motorcykeln. Vägen dit är en väldigt

populär motorcykelsträcka och jag mötte nog

fler tvåhjulare än bilar.

Inte bara korsvirkeshusen var fina,

utan även alla fina skyltar i gammal stil.

Här hade man tagit över temat "riddarborg".

Ett tak i denna form med olikfärgade takpannor

är väldigt ovanligt och väldigt vackert.

För att inte tala om skylten!

Haus Sonnenschein - Hus solsken

Ett passande namn denna underbara dag i mars.

Våren hade kommit och jag kunde gå i t-shirt en stund.

Jag förälskade mig i Stadt Blankenberg

och lovade mig själv att komma tillbaka

senast när löven slagit ut.

Vilket inte kan dröja länge....

Tro det eller ej, men detta är faktiskt ett

DAGHEM!

Många husägare smyckade sina hus med blommor

och annat deko.

Eftersom jag är tokig i buxbom,

trivdes jag bra här.

I nästa inlägg blir det mer buxbom,

men inte av den sorten ni är vana att se.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

Vårtecken!

Här har vi för tillfället vår!

Därför gäller det att utnyttja vädret och vistas

så mycket som möjligt utomhus.

Sedan jag i december blev inbjuden till en julmiddag

i en ort som jag aldrig varit till tidigare,

har jag längtat efter att få återvända dit

med kameran. Jag har bara väntat på just 

solen och värmen.

Söndagen var en perfekt dag,

tyckte jag - och en massa tyskar.

Det kanske var lite naivt av mig att tro

att bara jag tyckte att det var fint där.

Hursomhelst....jag hittade massor av vårtecken,

bland annat den här fina fjärilen som satt

och poserade på en nästan utblommad vide.

Jag var inte den enda som sprang omkring med kamera

och när jag lämnat fjärilen kom en man och tog över objektet.

Hans sällskap, en mycket uppstylad ung dam,

glömde han.

Hon satt där tålmodigt och väntade på att

få agera modell istället för de där j-a fjärilarna.

(Jag tror att det var det hon tänkte)

Jag gick vidare och stötte på en Ringelblomma!

Inte illa för att vara i början av mars.

Men klimatet och läget är nog lite bättre än hemma

bland bergen hos mig.

Och ni kan inte tro var jag hittade denna örtträdgård. 

Lägg märke till att mannen fortfarande fotograferar fjärilar

(längst till höger) medan kvinnan väntar otåligt...

Den var placerad uppe på en ruin, längst till vänster

om tornet!!

Utsikten var helt fantastisk, men känslan går inte att fånga

med kameran. Denna gamla borg samt tillhörande lilla stad

har nu blivit ett nytt utflyktsmål för mig. Hit ska jag tillbaka

när det blivit lite grönare ute.

I nästa inlägg visar jag bilder från staden,

som bara den är värd ett besök.

Nämde jag att det var 20 grader...?

Ok, idag är det inte riktigt lika varmt.

Bara 19.

Ha en fin vecka!

Kram

Karneval !!!

Här i Tyskland inleddes karnevalssäsongen

redan i november.

Den 11/11 klockan 11:11 för att vara exakt.

Nu i veckan är det karnevalsvecka och 

barnen har haft en långhelg.

I alla orter med självaktning...

eller ett karnevalsgarde iallafall...

har man haft karnevalståg.

Så även i en grannby under söndagen.

Med umpa-bumpa inleddes det färgglada

tåget, där varje grupp hade de mest varierande

kostymer. Det här är bara ett litet urval.

Trots det kalla vädret, såg vi både regnbågar

och fjärilar.

Vackra feer...

Och till den frusna publiken längst gatorna,

delade man ut...

...kallar vi det helt enkelt 

"uppvärmande injektioner"

För de som inte tycker om sprutor

fanns det även "medicin" i flaska.

Jag måste väl inte tillägga att stämningen var "god"...?

De flesta slängde även godis och annat 

till publiken. Vi hade en hel påse med gott med

oss hem.

Detta är byns karnevalsgarde

Varje karnevalsgarde har sen sin egen

prins och prinsessa.

När prinsessan såg mig med kameran,

drog hon prinsen till sig och sen poserade de,

bara för mig.

Visst är de fina.

Lägg märke till fasanfjädrarna i hatten!

Sen försvann prinsen och prinsessan

i solnedgången.

Eller iallafall nedför gatan.

Vad ungen gjorde uppe i den höga vagnen

vet jag inte, men han verkade ha sitt

eget skyddsnät med sig iallafall.

Karnevalen kallas även för

"den femte årstiden"

och jag tror jag vet nu varför den gör det.

Ha en fin vecka!

Kram

Livskraft

Nu i februari månad, när vintertröttheten,

hopplösheten, ovissheten och olusten lägger

sig som en negativ dimma över omgivningarna

gäller det att inte ge upp hoppet

om att det

snart

blir

BRA

igen!

Våren är på väg!

När jag igår låg nedbäddad i sängen

med en släng av magsjukan,

hörde jag genom det kippade fönstret

hur V-fåglarna flög över huset.

Ni vet...fåglarna som flyger i V-form,

V...som i vår!

Mellan husvägg och stenar har ett par

krokusar visat sin livskraft.

Nu är det på gång.

Snart kommer solen, värmen,

glädjen och hoppet tillbaka

till oss!

Efter att ha legat nedbäddad

i ett dygn, kan jag äntligen börja

äta igen och känner hur kraften

kommer tillbaka även hos mig.

Ha en skön helg!

Kram

Yrkesbyte

 Allt förändras med tiden.

Jag och min käre följeslagare Mr. Grey

förlorade i torsdags stamkunderna i vår

framgångsrika taxi-mamma-firma.

Nåja, uppdrag fanns det gott om,

men den ekonomiska sidan var

det illa ställt med.

Men sedan i torsdags,

när 18-åringen klarade körkortet

*hurra!!!*

har jag inte behövt köra en meter

med mina stora söner!!!

Mr Grey tar en välbehövd semester

Nu har jag ju gott om tid...typ...

och därför tänkte jag att jag skulle

byta yrke.

Jag har ju i tidigare inlägg gjort antydningar

till att satsa på ett nytt jobb.

Det har jag nu gjort och sedan IDAG

kan jag säga hej till min nya chef....

...varje gång jag ser mig själv

i spegeln!

Japp, jag har öppnat eget!

Den som känner mig, vet att

jag inte kan lämna en mataffär

utan en tidning.

Och att jag bor i Tyskland.

Älskar vackra foton.

Vill jobba hemma pga barnen

samt

gärna skriver....

Till alla ni,

som genom åren  stöttat och uppmanat

mig till att börja skriva på heltid:

Tack, tack, tack!

Om man nu kombinerar alla

förutsättningar och intressen,

skulle man kunna starta en liten agenur,

som hjälper svenska fotografer

att få reportage översatta och sålda 

i tyska tidningar.

Och eftersom man kan det,

gör jag det!

Y E S   I   C A N !!!

Kram

När (n)åt fattas

Jag vet inte om någon lagt märke till att

(n)åt har fattats i mina inlägg de senaste

månaderna.

Att jag kanske har uttryckt mig lite

stelt och konstigt i mina inlägg.

Just för att (n)åt fattades.

Min laptop krånglade lite med mig.

Nackdelen när man skriver svenska

med en tysk laptop är nämligen 

att den 

saknar 

bokstaven

å

Vad vore "vårtecken" utan å?

Man kan visserligen trixa till ett å

genom att trycka Alt+0229

men plötsligt gick det inte längre.

Nu hade jag vett att googla mig fram

till en lösning. Det tog mig typ en minut

och sen var problemet löst!

En Fn Lock tangent var orsaken.

Visste inte ens om att den existerade.

Men någon hade tryckt den....

Vad som även fattas är

gamla bloggvänner

som nu slutat blogga.

Vi var ett härligt gäng "förr".

Det känns tomt,

men jag fortsätter ett tag till.

Nu en liten utmaning till er:

Försök att skriva ett inlägg

utan att använda ett enda 

å!

Lycka till....

Kram

Sanningen

Jag är hemskt skadeglad ledsen över att 

behöva tala om sanningen för er.

Nej, vi har ingen snö här.

Ja, det är 8 plusgrader.

Ja, solen skiner.

Och gräset är grönare...*host*...ursäkta...

Jag tog en liten söndagsrunda i hopp om

att hitta lite lugn och ro.

Jojomensan, om det är lugn och ro

att dela det tyska landskapet med

594 parkerade bilar

4057 promenadglada familjer

och

957 skuttande hundar

kan man kalla det lugnt....

Jag tror aldrig jag sett maken till

promenadtäthet.

Ängarna är ju verkligen stora,

men utan att överdriva sprang det

folk och hundar i stort sett överallt.

Och de som inte ville trängas,

valde luftballongen som färdmedel.

Här är det inte ovanligt att se

luftballonger,

förutom i februari kanske.

Kram

Peppar, peppar....

Det händer ibland att solen skiner.

;)))

Och när den gör det, kan det hända

att jag blir tvungen att snabbt ta ett foto

 av en vardagsrumshylla,

 för att inte glömma

känslan

För vem vet när den kommer tillbaka...typ.

Solen lyste kort upp mitt

höstlovsfavoritfoto

där dottern vandrar i en

varm saltsjö i Spanien.

I samma sjö gjordes ett av mina

"yes-I-can-foton"

Foton för att peppa upp mig själv

och minnas att...

YES

I

CAN

För den som mer eller mindre

kan vandra över vatten

kan väl klara av

det mesta?

Vad peppar upp dig?

Kram