Morgonrunda

Idag var en sån där morgon när man tar ett djupt andetag

för att riktigt suga in allt det vackra och bara vara tacksam.

Tacksam för att jag är frisk, att solen skiner, över att bo mitt i naturen.

Tacksam över att ha TID att gå, just som solen stiger och dimman

fortfarande sveper genom dalarna.

Och hela världen är min....

Frosten täckte delvis gräs och blad, mina fingrar var kalla innan

vi fått upp ångan och jag önskade att jag hade tagit på mig lite

mer kläder. Tänkte på hur varmt och skönt det varit under täcket.

 Men det var snabbt glömt...

Det var helt vindstilla och vartefter solen steg blev det varmare.

Det får gärna vara höst - om det är så här.

Dessutom känner man sig väldigt nöjd med sig själv efter en 

morgonrunda.

Väl hemkommen njöt jag lite av de blommor som fortfarande

visar sig från sin bästa sida. 

Nu ska jag ut i trädgården och höstrensa lite.

Ha en fin vecka!

Kram

En liten söndagspromenad

Efter ett par regniga dagar var det skönt att äntligen kunna ta 

sig ut. Det börjar liksom krypa i mig om jag inte varit ute

och rört mig på ett par dagar. 

 Eftersom maken var på väg till jobbet och alla barnen

träffade kompisar, tog jag Mr Canon med mig som sällskap.

Mr Canon är en schysst typ som gärna följer med mig överallt.

Han säger inte emot och ytterst sällan klagar han över att han är

trött eller att "batterina börjar ta slut".

Dessutom har han en objektiv mening om det mesta.

Idag hade vi turen att träffa på ett par ytterst sociala

och nyfikna skönheter. Vi blev ståendes vid hästhagen

en lång stund och tog med oss 98 bilder hem.

Nu blev inte alla bra naturligtvis, men det är

fördelen med digitalkameror - man kan sortera

bort det man inte behöver.

Är det bra så här...?

Precis som i vardagen, där det ibland kan vara bra att

sortera bland gamla saker och göra sig av med det man 

inte använt på länge. Visst är det en slags befrielse med

ett nystädat hus eller en nysorterad garderob.

Jag har en del papper att sortera - som vanligt - men det är skönt

när man klarat av det och kan ägna sig åt roligare saker.

Mysa lite med mamma i höstsolen är skönt...

När jag blir stor ska jag bli ännu vackrare!

Nu har barnens höstlov börjat, så jag hoppas

på fler soliga dagar under oktober.

Jag har lovat dottern att dansa Zumba med

henne varje dag under lovet.

Ojojojo, vad har jag gett mig in på?

Undrar om jag får liv i mina stela leder....

Kram

Det här var bara början

 Äntligen har jag blivit bearbetat örngotten och

spetsarna som jag hade turen att hitta på ett

loppisbesök nyligen. Det är nästan så att jag

är lite stolt över att faktiskt ha gjort dem själva.

Jag menar JAG har sytt det....

Jag som aldrig lyckades få upp undertråden

under lektionerna i syslöjd.

JAG!

Det randiga tyget är från ikea - resten är fynd.

Nu hänger den gardinen i min tvättstuga.

Av det andra örngottet blev det en liten 

köksgardin. Den gick lite fortare att sy och jag

fick bara sprätta upp en gång tycker att det blev

en söt liten avskärmningsdel för att slippa se

grannens hus, som ligger lite "över" oss.

Jag tror att tanten som virkade bordyren säkert

skulle bli glad om hon visste att vi beundrar

hennes verk varje dag.

Av en kunnig kvinna fick jag reda på att den

undre spetsen inte alls är virkad, vilket jag trodde.

Den är knypplad. Men det gör det hela nästan

bättre, eller?

Vågar knappt tala om att jag gav endast 2 Euro

per meter för den spetsen.

Men det var inte allt. Det här var nog bara

början, för nu har jag även sytt kuddfodral och

har en del andra små projekt på gång.

Att jag även hittat en fin tygaffär gör det hela

inte sämre.

Hösten kan komma!

Jag har Fröken Husquarna som sällskap

under regniga dagar.

Vad fördriver du tiden med under dåligt väder?

Kram

Feltippat

Ibland när man har det bråttom vid

tangentbordet, kan det bli lite fel.

Som nyss, när jag satt och skrev till en kompis

om lite nya idéer jag funderar på att förverkligen

Jag skulle skriva "jag är feg"

men istället höll det på att bli "jag är feT"

Ok, det kanske inte hade blivit helt fel det heller....

En annan sak är när man råkar sätta in

mellanrum för tidigt eller försent.

Då kan det snabbt bli

"ha ens kön helg"

Vilket kan leda till en viss förvirring.

Hur ofta har jag inte tippat bokstäver lite

tvärtom och kommit fram till rena rama motsatsen:

"Grattis på dödelsedagen"

På tal om födelsedag, så firade vi i lördags

äldste sonen, som blev 19.

Tänk, om tio år är vi jämngamla! 

Vad brukar du skriva för fel...??

Ha ens...en skön vecka!!

Kram

Inköpsrunda

Efter att ha gjort flera försök till att få liv i 

tvättmaskinen igen, samt handtvättat en omgång

med kläder, insåg jag att även jag har mina gränser.

Idag körde jag ner till byns elaffär och valde

ut en ny tvättmaskin. Jag ville ha en enkel och 

billig variant utan finesser.

"Den här maskinen är billig, men visar inte 

hur lång tvättid det är kvar"

menade försäljaren

"Jag måste inte veta hur lång tid det är kvar"

menade jag och tillade att jag har annat att göra

än att springa och kolla hur lång tid det är kvar.

När det är färdigt, är det färdigt!

Skillnaden mellan den billiga och märkesmaskinen

bredvid var inte jättestor - förutom 50 Euro i pris.

Fronten skulle man rent teoretiskt kunna byta ut

mot märkesmaskinens" menade försäljaren.

"Det spelar ingen roll hur fronten ser ut, jag vill

inte gifta mig med den, bara ställa den i tvättrummet"

Därmed förstod försäljaren att han inte behövde

försöka övertyga mig med fler försäljningsknep.

Tur att Mr. Grey är stor i käften, så att jag hade

plats att ta med maskinen direkt. Gissa om jag

har en stor tvätthög som väntar.... 

Vädret är fint, så förhoppningsvis torkar det

snabbt mellan tvättarna.

Idag passade jag även på att plantera de

blommor som jag igår hittade vid en utförsäljning.

De var så billiga - 50% rabatt på ett redan bra pris

 - att de nästan hoppade in i bagaget av sig själva.

Solhattar kan jag nog inte få nog av. Ännu en

ny färg - rosa med ett lätt skimmer av grönt.

Inte illa när man sen kan dela plantan och 

sprida ut den på flera ställen.

Så sparar man dubbelt!

Ha en skön helg!

Kram

Lite vått

Helgen var ju fin, men den nya veckan har varit

seg som tusan. Kanske är det vädret som gör

det. Temperaturerna har snabbt sjunkit och det

är grått och vått ute.

Vått blev det även inne,

när jag öppnade luckan till tvättmaskinen.

Pumpen har antagligen dragit sin sista suck,

så nu blir det till att antingen ta fram den gamla

tvättbrädan - eller köpa en ny maskin.

Jag beundrar kvinnorna från "förr" som varken

hade tvättmaskin, diskmaskin eller andra hjälpmedel

i hushållet. Fast jag tror inte att de var mindre 

lyckliga för det.

Jag skulle bli lite lyckligare om solen kunde

komma tillbaka och om tvättmaskinen

plötsligt - liksom katter - hade mer än ett liv.

Vad skulle göra dig lyckligare idag?

Kram

En lyckad söndag

Tänk att vakna en tidig höstmorgon,

till en blå himmel, solsken (något annat vore ju

konstigt till en blå himmel) och angenäma temperaturer.

Tänk att kunna sitta och avnjuta morgonkaffet

utomhus, i kortbyxor och t-shirt och bara njuta.

Det var vad jag gjorde under söndagsmorgonen.

Jag riktigt sög i mig varenda grad på termometern,

varenda lilla ljumma vindpust, gladde mig över 

fjärilar och bin och gick omkring med ett nöjt leende.

Det gällde att suga i sig alla känslor och intryck

nu, för det här var nog den sista varma helgen

för i år. En av de sista iallafall.

Vi hade upp till 29 grader under söndagen...

Jag passade även på att besöka en loppis i grannstaden.

Ofta finns det inget vettigt att hitta på tyska loppisar.

Allt känns så brunt och mörkt och murrigt.

Men igår hade jag tur och hittade en tant som 

sålde dukar, sängkläder och spetsar!

Äntligen hittade jag precis det jag länge letat efter!!!

Min tanke var att sy om ett örngott till en köksgardin.

Örngotten i Tyskland är ju 80 x 80 cm.

Är lätt att man förväxlar det med täcket....

Jag fick örngotten, spetsen och ett par gamla

söta förkläden för ett hyfsat pris. 

Tanten berättade att hon sytt örngotten i skolan

som ung flicka och att hon även virkat spetsen

på dem själv.

Plötsligt fick jag lite dåligt samvete vid tanken 

på att jag hade tänkt sätta saxen i hennes arbete

och göra gardiner av det.

Hur många timmar har hon suttit och virkat

på dessa mycket fina spetsar?

Samvetet blev inte bättre av att hon nämnde

att hon nu började göra sig av med allt, för

att hon hade parkinson och skulle börja en

behandling som kostade 200 Euro.

Men vid närmare eftertanke är det väl bättre

att de hänger i mitt fönster och alla kan se

hennes arbete varje dag - än att de ligger i 

ett skåp och blir bortglömda.

Även barnen fyndade - ja, mamma fick ju betala.

Till slut var plånboken tom och jag kunde

inte ens pruta ner ett par zinkkrukor till 1 Euro.

För det var ungefär vad jag hade kvar när jag 

lämnade marknaden.

Krukorna fick jag ändå - goda vänner betalade

dem - och dagen var perfekt!

Ha en skön start på veckan!

Kram 

Förhållande med brevbäraren

Sedan minst två veckor hör jag

"Den nya ikea-katalogen är där..."

på den tyska radioreklamen.

Naturligtvis med en knasig svensk brytning.

Lika länge har jag väntat på att katalogen ska

dimpa ner även i min brevlåda. Som varje år.

Rent personligen tycker jag att man först och

främst skulle skicka ut den till alla svenska

medborgare som är bosatta i Tyskland.

Sen till alla Familymedlemmar.

och sen till resten.

Men icke.

Igår när brevbäraren kom, sade jag

"Hörredudu, får vi ingen ikeakatalog eller?"

Ja inte riktigt så, men ungefär.

Han informerade mig då om att det fanns

två-tre distrikt som INTE får katalogen och

att vi naturligtvis tillhörde ett av dessa.

:-(

gjorde jag

och undrade om han inte kunde fixa fram en

katalog till mig...i stil med "den trillade ner från

lastbilen och jag hittade den"

Brevbäraren svarade att det låg ett par kataloger

på postkontoret och att han skulle ta med en till

mig. 

Han höll vad han lovade!!!

Det är inte bra om man har ett förhållande 

MED brevbäraren.

Men ett bra förhållande TILL brevbäraren

kan löna sig.

Iallfall om man är en svenska som längtar

efter årets höjdpunkt i brevlådan.

Ha en skön fredag!

Kram

Ny favorit

Äntligen är helgens firande avklarad.

Det är bara att konstatera att släkten är värst.

Makens släkt iallafall.

Min är naturligtvis liiite trevligare och enklare

att ha med att göra. 

Typ.

Vissa vuxna kan inte ens vara vuxna för ett

fadderbarns skull.

Typ.

Andra försöker vara så vuxna att det bara blir

stressigt och jobbigt.

Typ.

Om de nu kommer överhuvudtaget...

Typ.

För att kortfatta det hela:

Det är trevligt när besök kommer, 

men ännu trevligare när de åker hem.

Att jag hade besök, hindrade mig inte från att

ta fram Mr. Canon. Det var inte bara barnen som

blev fotade - även mina nya favoriter i rabatten.

Vad glad jag blev när jag hittade "Solhatt" i flera

 olika färger. Jag är ju egentligen inte mycket för gult

vad gäller blommor, men där fick även ett par

gula Solhattar följa med i bagaget.

Ja, för Mr. Grey är en duktig kille som faktiskt

redan hittar helt själv till plantskolan!

Solhatt är inget man behöver på huvudet längre.

Även fast helgen bjöd på ett underbart väder, är det bara att

konstatera att hösten faktiskt är här. Liksom tillhörande förkylning.

Jag ska inte börja fundera på om Solhatten nur är en sommar- eller

höstblomma. Då får pappa bara dåligt samvete för att han var dålig

på att informera mig om det där med blommor och bin.

Så, om jag skulle ta och gräva ner de sista två solhattarna nu...

På tal om släkt, så är jag glad över att fler och

fler i min släkt följer mig per internet nuförtiden!

Ha en skön start på veckan!

Kram

Schwubediwupp

Men var tar tiden vägen?

Inte ens naturen hänger med i svängarna.

Nu börjar vårblommorna igen...eller redan...

att blomma.

Jag hänger inte heller med riktigt i tiden.

Tänk att jag med 4...fan jävlar 29 redan har fyra "stora" barn.

För exakt åtta år sen föddes dottern.

Jag minns det som igår - fast då ville man helst

glömma det. Hela natten hade jag haft värkar,

men det kom liksom inte riktigt igång ändå.

Barnmorskan skickade ner mig till sjukhusets

cafeteria för att äta en stadig frukost och "samla

krafter" inför det som komma skulle.

Lite skillnad var det inför äldste sonens förlossning

ett par år tidigare, där jag inte ens fick dricka vatten.

Hursomhelst, efter frukosten satte man "värkdropp" på mig med

kommentaren "Antingen ser vi hur barnet reagerar på värkarna

eller så sätts det hela igång"

Gissa vilket....

O M G

När det blev lite för mycket att det goda, tänkte jag att det nog

var en bra idé att bara stänga av det där droppet och köra hem igen.

Det var när jag kunde MINNAS hur j-a ont det hade gjort vid de

tre tidigare förlossningarna. Det var då jag kom ihåg hur jag hade

sagt "ALDRIG MER!!!"

Men det var liksom försent att minnas det då.

Vilken BIologisk ålder har den här krabaten?

Sen gick det snabbt som ett bilrally.

Enda skillnaden var att det inte gick från 0 till 100 km/timmen på

tio sekunder. Snarare från 1 till 10 cm på 1,5 timma.

(Ni som fött, vet vad jag menar)

När jag efter typ en timmas dropp menade att

"Jag måste snart börja krysta"

sade barnmorskan

"Jaja, ta det lugnt..."

VAF**!!!!

Jag hade fött tre barn innan och visste väl när jag ville krysta

och påpekade ännu en gång att jag faktiskt menade allvar.

Jag glömmer aldrig minen på läkarens ansikte när hon till

slut undersökte mig, tappade hakan och sade:

"Oj, huvudet sitter redan vid utgången"

Jamen hallå, vad var det jag sade!!!!

Sen gick det snabbt.

Schwubediwupp...typ...och tösen var där.

Sedan dess har jag hållit mig till

"aldrig mer"

Kram

Autobahnfärd

Onsdagens färd till makens arbetsplats lite söderut,

gick bättre än förväntat. Att det ena vägarbetet efter det andra
leder till en liten försening - är något man måste räkna
med när man kör på Autobahn.
Jag var även tvungen att stanna redan vid första macken.

Så himla typiskt för mig att dricka kaffe innan en bilfärd.....

En typisk autobahnfärd - bakom en lastbil genom ett "Baustelle"

Jag kunde sen lättad fortsätta min färd med Mr. Grey.

Som sällskap hade vi Frau Becker med oss. Hon är

rätt bra på att hitta vägen. Maken hade ju föreslagit

att jag skulle linda sladden runt henne och lägga henne

med ansiktet nedåt. Men jag lindade bara sladden runt

för att undvika kontaktproblem. Fast hon verkade lite

sur på mig ändå, för hon sade inte ett knyst på en hel

timma. Maken hade haft rätt...det var typ "rakt fram"

hela vägen. Ibland tittade jag till Frau Becker,för att se
om hon var ok, där hon låg och teg bredvid mig.
 Till slut började hon kommunicera med

mig. Men när hon för fjärde eller femte gången hade

sagt:

"Håll till vänster och fortsätt att följa 45:an"

började jag undra om hon kanske drev med mig.

Vem vet om man kör runt, runt i en ring liksom...

Traktorer har inget på Autobahn att söka. Men ingen har sagt något om "över"...

Mr. Grey hade bra flyt han med. Det var ju vår

första autobahnfärd tillsammans. 

Vid ett tillfälle kom det en liten stöddig ung

kille i sin ännu stöddigare och tuffa bil.

Han liksom sniffade Mr. Grey i häcken och 

tyckte att vi skulle skynda oss med att köra

om alla bilar, så att han skulle kunna köra om oss

med sin superduperbil.

 Det gjorde vi.

 Mr. Grey svävade fram i 180 och den tuffa bilen

 blev plötsligt väldigt liten...
i backspegeln.

Kram