Schwubediwupp

Men var tar tiden vägen?

Inte ens naturen hänger med i svängarna.

Nu börjar vårblommorna igen...eller redan...

att blomma.

Jag hänger inte heller med riktigt i tiden.

Tänk att jag med 4...fan jävlar 29 redan har fyra "stora" barn.

För exakt åtta år sen föddes dottern.

Jag minns det som igår - fast då ville man helst

glömma det. Hela natten hade jag haft värkar,

men det kom liksom inte riktigt igång ändå.

Barnmorskan skickade ner mig till sjukhusets

cafeteria för att äta en stadig frukost och "samla

krafter" inför det som komma skulle.

Lite skillnad var det inför äldste sonens förlossning

ett par år tidigare, där jag inte ens fick dricka vatten.

Hursomhelst, efter frukosten satte man "värkdropp" på mig med

kommentaren "Antingen ser vi hur barnet reagerar på värkarna

eller så sätts det hela igång"

Gissa vilket....

O M G

När det blev lite för mycket att det goda, tänkte jag att det nog

var en bra idé att bara stänga av det där droppet och köra hem igen.

Det var när jag kunde MINNAS hur j-a ont det hade gjort vid de

tre tidigare förlossningarna. Det var då jag kom ihåg hur jag hade

sagt "ALDRIG MER!!!"

Men det var liksom försent att minnas det då.

Vilken BIologisk ålder har den här krabaten?

Sen gick det snabbt som ett bilrally.

Enda skillnaden var att det inte gick från 0 till 100 km/timmen på

tio sekunder. Snarare från 1 till 10 cm på 1,5 timma.

(Ni som fött, vet vad jag menar)

När jag efter typ en timmas dropp menade att

"Jag måste snart börja krysta"

sade barnmorskan

"Jaja, ta det lugnt..."

VAF**!!!!

Jag hade fött tre barn innan och visste väl när jag ville krysta

och påpekade ännu en gång att jag faktiskt menade allvar.

Jag glömmer aldrig minen på läkarens ansikte när hon till

slut undersökte mig, tappade hakan och sade:

"Oj, huvudet sitter redan vid utgången"

Jamen hallå, vad var det jag sade!!!!

Sen gick det snabbt.

Schwubediwupp...typ...och tösen var där.

Sedan dess har jag hållit mig till

"aldrig mer"

Kram