Det är dags igen...

Idag gjorde jag något jag sällan gör.
Jag skjutsade ungarna till skolan och sen gick jag och lade mig igen.
Bara så.
Drog täcket över huvudet...eller över näsan iallafall...och somnade!
Efter en timma ringde väckarklockan, för jag ville "bara" ligga i en timma.
Men jordens dragningskraft hade ett enormt inflytande på mina ögonlock, som drogs ner igen....*zzzzzzzzzzzz*

Jag vaknade igen med ett ryck, av ett flygplan som mullrade förbi. Slängde mig på klockan - hjälp! det är strax dags att hämta dottern i skolan!!!

Ni känner igen känslan av att vakna med ett ryck och vara stressad?
Med vingliga och svaga ben, ännu halvsovandes, skyndade jag mig ner för trappan.
I vardagsrummet såg jag att klockan inte alls var så mycket som jag trodde.
(klockan där är lite större...)
Ögonen hade spelat ett spratt med mig. Men man kan ändå inte sova bort halva dagen.
Man måste ju hinna blogga också!*ler*


Idag gör jag ett litet "minitårtinlägg".
Den som följt min blogg ett tag minns säkerligen mina tårtkalas.
En av de flitigaste besökarna var Caja. Hennes bordsskick kunde man ifrågsätta, men det var alltid lika kul när hon kom. Jag behövde ej heller oroa mig för vad jag skulle göra med eventuella rester dagen efter...*blink*
Nu är Caja tillbaka (...hoppas jag) efter en välbehövd bloggpaus.
Det vill jag fira, med ett litet tårtkalas. Alla är hjärligt välkomna!
Alltså, slå dig ner och ta dig en bit!


*pst, grädden står i kylen!*

Morgonen var grå och kall, men nu börjar solen titta fram. Kanske finns det hopp om att jag vaknar till nu!
Ha en fin dag! ♥