Glädjen är kort

Väl hemkommen från gårdagens bilanmälning monterade vi...ok maken...fast skyltarna och sen dags för första färden!
Ungarna skulle hämtas i skolan och jag glädjer mig nu över att äntligen köra "min" egna bil....i ungefär 200 meter...
Ok, en dieselmotor är väl inte direkt tyst och att köra med vinterdäck innebär en viss minimal störfaktor i form av ett dovt bakgrundsljud. Men nu körde jag ju med helt vanliga vinterdäck och inte nån enorm traktor med tio centimeter djup profil.
För ungefär så lät det, tyckte jag.
Inte för att jag har kört traktor, men jag kan tänka mig att det låter så.


Av erfarenhet vet jag att maken bara kommer skaka på huvudet om jag nämner att "något stämmer inte med bilen"...
Väl hemkommen får jag dock reda på att "hjullagren" är trasiga.
Vad göra?
In till stora staden igen för att köpa nya hjullager!
Kostnadsfaktor: *suck*
Samtidigt köper maken de delar som var trasig i hans bil.
Kostnadsfaktor: *stön*

Min plånbok är gjord av lök-läder. När jag öppnar den får jag tårar i ögonen!

Imorse körde jag till skolan med en bil som var definitivt tystare än igår - trots dieselmotor!

Ett tag tvekade jag på om jag med min 20-åriga körvana verkligen var för korkad för att få in växeln ordentligt. Men tydligen fungerar den inte riktigt som den ska heller, när bilen är kall.
Men det är inga problem! Jag kan nog vänja mig vid att växla direkt från ettan till trean...
Speciellt effektivt är det när jag kör upp för bergen...
då låter jag definitivt som en gammal puttrande traktor!


Tulpaner och bilar har EN gemensam nämnare: Glädjen är kort!

Tyckte även att det lät som om avgasröret skramlade till vid ett litet gupp, men nej, det nämner vi inte för maken. Bankkontot är länsat och nerverna ligger ute vid fingertopparna på oss, vad gäller trasiga bildelar.

En kvinnas lösning på detta problem: Sätt på radion! Då hör man inte alla konstiga ljud!
Ok...vilken av knapparna var det nu...?

Ha en bra dag och kör försiktigt!
Kram