onsdag 9 februari 2011

Anmäld!

Så var det avklarat!
Nu är den anmäld!

Bilen alltså.

Makens bil gav liksom upp igår...vilken tur att det inte var jag som körde!!
Alltså är vi tvungna att anmäla "min" bil, som väntat hela vintern.

Men att anmäla en bil i Tyskland är ingen femminutersgrej.
Nej, man måste ha tid och tålamod.

Följande dokument måste man ha:

- Bilregistreringsbevis
- Besiktningsbevis
- Avgasundersökningsbevis


Förutom detta hade jag per internet förbokat vilket registreringsnummer jag önskar.
Mitt gamla var som tur ledigt och jag kunde därför ta med mina gamla


- Registreringsskyltar

samt

- Bokningsbeviset till registreringsnumret

För att kunna bevisa att jag är jag måste jag även ta med id-kort.
Jag kan leva i Tyskland, föda barn här, jobba här och välja om jag vill dö här. Men jag får efter närmare 20 år fortfarande inget legitimationskort. Därför släpar jag (som utlänning) även med mig mitt

- Pass

Men eftersom man in passet inte kan se var i Tyskland jag bor, vilket man kan se på legitimationen, kör jag först in till "lilla stadens" rådhus och hämtar (eller köper för 6 Euro...) en

- Meldebescheinigung (ett A4 med mina adressuppgifter, samt stämpel)

Sen måste jag ha en försäkring till bilen. Förr fick man en "Doppelkarte" av sin försäkringsman. Men numera har de blivit lite flexiblare. Alltså ringer jag upp mitt försäkringskontor och får ett

- EVB-Nummer

Nästa vecka kommer "vår" försäkringsman hem till oss och fixar anmälningen till försäkringen.


Så, nu var pappersarbetet avklarat. Med pappershögen och nummerskyltarna under armen kör jag in till "stora stadens" Strassenverkehrsamt.
Tar en nummerlapp och väntar.
Jag kan tala om att jag har slitit många minuter på deras stolar under årens lopp, men idag gick det rätt snabbt. När mitt nummer blir "utropat" går jag till en av tolv medarbetare. Hon knappar in mina uppgifter och vill även se mitt medhavda

- Bankkort

för att bilskatten ska kunnas dras direkt från kontot

Sen går jag till kassan och betalar med mina medhavda

- Pengar

Eftersom jag hade önskeregistreringsnummer och även behöver ett nytt registreringsbevis för att det andra var fullt...går hela kalaset på 42,20 Euro!!

I och med att jag valt mitt gamla registreringsnummer för 10,20 Euro, sparar jag kostnaden för att nya skyltar.
Det första 1-3 bokstäverna i ett registreringsnummer kan man inte välja, eftersom det är beteckningen för staden man tillhör.
De nästa två bokstäverna använder man mest som initialer, i mitt fall ER
Sen brukar de flesta välja födelsedag eller födelseår. Här visar jag väl tydligt vilken årgång jag tillhör...*ler*


Ler lite mot kassörskan (hon gör ju bara sitt jobb...) och sätter mig och väntar igen.
Sen blir mitt nummer utropat igen och jag får lite klistermärken på skyltarna, samt det nya registreringsbeviset.

Nu är den anmäld!
Nu kan jag köra min bil!

Men visst bor jag i ett supermodernt land va?

Kram

11 kommentarer:

  1. Vilken härlig byråkrati ;D Hur löser man detta om man arbetar heltid? Tar semester?
    Himla finskylt har du i alla fall!
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  2. Hej Elle! Nu har jag varit dålig på att blogga igen, tiden räcker helt enkelt inte till. Jag trodde Sverige var ett byråkratiskt land, men det här låter ju inte vettigt. Skönt du har tillgång till bil nu iallafall. Här skiner solen, och när maken kommer från jobbet får det bli en promenix. Håller på med bokföring så hjärnan går i kors...ler.
    Kram Pia

    SvaraRadera
  3. Jösses, jag skulle fundera på att cykla!! Alla skyltar på Åland börjar med ÅL, vi har ÅLX och så tre siffror då. Varför får du inget leg? solig skrivar ;-) kram!

    SvaraRadera
  4. Oj vad komplicerat, men du får ju ett önskeregistreringsnummer iaf;-) Här saknar jag de gamla reg numrena, då man kunde se varifrån vårt avlånga land bilarna och kanske även de som satt inuti kom ifrån.

    Ha en fin dag!
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  5. Varför kom jag att tänka på FK?

    SvaraRadera
  6. Så smidigt det lät!!!
    Ska du inte ta reda på hur smidigt det kan vara att få ett leg oxå? Eller är det helt omöjligt?
    Kul för bilen att få komma ut på vägarna igen iaf :)
    Kramen

    SvaraRadera
  7. Hrm, lite invecklat! Så UNG du är!

    SvaraRadera
  8. Oj så komplicerat ungefär i stil med att börja träna i Brasilien om du vill kolla SassaBrassarna bland bloggar under min lupp

    Vilken tur i otuen att ni har ännu en bil

    Ingela i Åhus

    SvaraRadera
  9. Hmf!! Du kommer nog aldrig bli utsedd som reklam-ambassadör för Tyskland....!!! *asg*

    Knepigt land, onekligen!!

    Mvh
    Frida

    SvaraRadera
  10. Trodde aldrig att det var sådana komplicerade procedurer i Tyskland! Här i Grekland är ju sånt ganska vanligt, man ska gå hit och dit med sina papper innan man får någonting utfört...tycker ändå att det blivit lättare här de senaste åren.

    En positiv grej med det hela är ju att det känns dubbelt så skönt när det är avklarat!

    SvaraRadera