Jag är osäker!

Det gäller att vara ute i god tid, tänkte jag

och hade inte ens hunnit kliva på planet när

maken ringde och meddelade att han var

hemma igen.

Det tog en liten stund innan jag hade hunnit

lokalisera mig i den enorma flyghallen, lämnat

ifrån mig bagaget och checkat in...läget.

Till slut hamnade vi vid säkerhetskontrollen.

Varför känner man sig som en brottsling

när man går genom pipmojängen vid säkerhetskontrollen?

Vi var tvungna att ta av oss allt som var långärmat,

samt sjal och väska. Säkerhetsmannen hade dock 

vänligheten att låta mig behålla min tunika på 

FAST den var långärmad.

Tack för det!

Jag hade ett par leggings utan fickor,

inga smycken (förutom ringen som jag hoppas

är äkta guld....) och var helsäker på att kunna

gå igenom utan problem. Alla andra kunde det.

Men hos mig PEP det!!!

Sen fick jag ta av mig ännu mer,

fast bara stövlarna.

Men ursäkta, inte visste jag att jag inte får

medföra knivar, saxar, pistoler och dynamit

i mina stövar - som är så trånga redan att

jag knappt får upp dragkedjan.

Naturligtvis är jag en efterlyst brottsling

som har med sig sin 8-åriga dotter på planet!

Eller så bär jag billigt gjorda stövlar.

F-n ta Deichmann!

Vattenflaskan med kvarvarande 19 ml vatten

fick jag lämna i soptunnan.

Istället blev vi på planet erbjudna att köpa dricka

"till en liten peng"

Jag drog på stort och bjöd dottern på en 

apelsinsaft. Jag undrar nu bara hur mycket

"svindyrt" hade varit - efter som SAS tycker

att "en liten peng" är 

6 Euro 

för två ynka safter - som dessutom smakade 

sk....urrilt.

Men med tanke på att SAS hotade med att

gå i konkurs bara ett par dagar innan min avfärd,

fick jag väl vara glad för att nu kunna bidra till

att deras ekonomiska situation förbättras lite.

Jag sköljde ner min irritation med saften

och var glad över att allt hade gått så bra hittills...

Fortsättning följer.

Kram

Jag har nu minskat bilderna till 800 pixel och hoppas att det funkar nu med bloggandet!

Sluta eller börja om?

Glad i hågen kom jag hem med både bilder

och textmaterial från min lilla Sverigetripp.

Nu kan jag plötsligt inte ladda ner bilder,

eftersom jag tydligen fyllt mitt bildarkiv till 100%.

Samtidigt hör jag från andra att de har samma

problem.

Är det inte konstigt att detta drabbar så

många samtidigt?

Nu ska jag fundera på om det blir

en ny blogg under nytt namn eller om

jag helt enkelt slutar blogga.

:-(

Kram

Mer tips till jul...

Tack för allt stöd, vad gäller förra inlägget.

Nu kan ju maken inte annat än att fatta piken.

Ni är bäst!

"Läser han din blogg?" undrade någon.

Jag vet inte om han kanske smygläser den ibland, men jag ska 

nog följa tipset och "av en slump" öppna smyckesinlägget på hans

laptop. För lite svenska kan han ju. Om inte kan han ju kolla på bilderna.

Bredvid smyckesutställningen stod en annan kreativ kvinna och visade

upp saker hon hade sytt. Allt från väskor till....

"Oj, vilken käck liten klänning i 20-talsstil"

sade jag och började nästan dansa lite framför

dockan. Hade man haft ett par kilo mindre och

varit lite mer rörlig i lederna, hade det varit en

perfekt dansklänning, tänkte jag 

"Det är ingen klänning, det är ett förkläde..."

upplyste hon mig om.

"...jag tycker att man kan vara fin även i köket"

Vad rätt hon har!

Alltså maken, vill du ha en snygg fruga i köket....

Kram

Smyckesutställning

Under söndagen gjorde jag en liten utflykt med

dottern till en smyckesutställning som jag hade

blivit inbjuden till. 

Det är en kvinna jag känner som gör smycken 

själv av bland annat pärlor och koraller i

 olika färger och former.

Jag slutade bära både smycken och klocka när

barnen var små. Men nu är de större och har

egentligen ingen anledning att dra sönder örhängen

och halsband. Dessutom har jag hittat någon

som gör vackra smycken som även jag faller för.

Nu vet jag varför maken valde att stanna hemma

och "plocka undan lite i garaget".....

Kära make....

...det är...

....snart julafton.....

Kram

Smycken: Petra Beyer

Förvirrad och lycklig

Hur gör man två lågstadiebarn lyckliga?

Man lovar att åka till badhuset efter skolan, tillsammans

med kompisen P och hans mamma.

Därför gick mina barn gärna till skolan idag.

Men under förmiddag ringde plötsligt telefonen.

Jag såg att det var skolans telefonnummer på displayen.

Ojoj, nu är någon magsjuk, tänkte jag.

Hundar kan man göra lyckliga med en promenad

Det är 10-åringen som ringer.

"Mamma?"

 "Jaaa..." *vem annars*

"Mamma...jag är lite förvirrad...."
*ok, då är vi två*

"......vem ska hämta mig efter skolan?"

"Jag!"

"Och vem hämtar P?"

"Jag hämtar er och P:s mamma hämtar P, sen kör

vi tillsammans till badhuset"

"Ok" säger 10-åringen lättad

"Hej så länge" säger jag och vill avsluta samtalet

"Ja, hej....och mamma...glöm inte att packa

ner våra badsaker!"

Snacka om förglädje!

Kram

Slut på bloggtorkan?

 Snacka om bloggtorka!

Men man hinner även med en hel del under tiden

Som t ex ett litet födelsedagsfirande för yngste

sonen som blev hela 10 år.

Så nu tycker han att han kan vara uppe hur länge som helst på kvällen

eftersom han faktiskt är 10!!

Eftersom maken hade ledigt i en hel vecka, hotade jag med sexstrejk

motiverade jag honom till att hänga upp gardinstängerna som jag köpte

 på ikea för massor av veckor sen nyligen.

Fyjäklar vad snabbt han fick upp dem! ;))

Nu hoppas vi bara på att snart kunna köpa nya soffor, för att bli av

med den intensiva 90-talslooken i svart.

Sen tyckte maken att vi kanske skulle ta och köpa ett par gardiner

till matplatsen också....

Till vänster - Mr. Berdux!

Eftersom dimman både ute och i mitt huvud så sakteliga börjar lätta,

ska jag denna vecka försöka komma igång med att slipa av och måla

om diverse möbler. Bland annat brudkistan på bilden.

Idag var jag inne i stan på "Erikshjälpen" och sprang då på en

hylla som jag letat efter i 2-3 år. Tillsammans med tre böcker

betalade jag endast 5 Euro för hela kalaset!

Jag kommer naturligtvis att bli vit.

Jag tror att det är ett bra tecken...

Ha en skön vecka!

Kram

Seg svacka

Usch vad segt allt känns!

Jag har hamnat i en riktig svacka.

Inte konstigt kanske, när det här är vad man möts av varje dag...

Ok, det här var inne i Köln för nån vecka sen,

där jag drog på mig en liten förkylning.

Men hemma på landet är det inte mycket bättre.

En aning grönare kanske - om man nu kan urskilja något

mellan dimma och regn.

Det enda roliga och färgglada jag upptäckte inne i Köln var

den här trappan inne på stationen.

Förstora bilden!!

Det är rätt taskigt att locka trötta och höstdeppiga

pendlare med den här reklamen tycker jag.

Anledningen till att trappan var så tom, var

antagligen att alla stod i kö vid kiosken för att

köpa choklad....

Själv hoppas jag att solen snart kommer tillbaka,

så att jag kommer ur min vill-gå-i-ide-feeling.

Ha en fortsatt skön vecka!

*zzzzzzzzzzzz*

Språklektion

 Att tyska

 inte är mitt modersmål

 och att det smyger in sig en hel del

språkförbristningar både i tyskan och svenskan

 är både jag och min familj medvetna om. Särskilt när jag är

 bland främmande människor eller känner mig stressad,

 händer det att jag "tappar" ord eller förvrider

grammatiken himla mycket litegrann.

 Imorse var det frukosten...eller vad man nu ska

kalla dessa färglada ringar som mer ser ut som något man hittar

i Panduros pysselkatalog. Vi var lite sena och frågade dottern på

tyska om hon också ville ha "de där färgade ringarna".

Då väcks plötsligt "lilla lärarinnan" i henne och hon upplyser mig om att:

"Det heter "Kååårn fleeeeejks" 

på tyska om du inte visste det!!"

Själva ordet "Cornflakes" uttalade hon med en amerikansk

accent som jag inte ens visste att hon kunde.

Så nu vet ni.

Det heter "Cornflakes" på tyska!

Imorgon blir det "bananmilkshake".

Milkschejk är också tyska - bara så att ni fattat det!

Kram

Förlorad tid

Under söndagseftermiddagen var 9-årige sonen hos en kompis.

Halv fyra ringer telefonen. Kompisens mamma undrar:

"Har du redan varit här? Jag somnade till på soffan."

"Näää, jag skulle ju komma vid fyratiden. Klockan är bara halv fyra!"

"Nej" menade hon bestämt "den är half FEM!"

"Nej" svarade jag lika säkert "klockan är bara halv FYRA"

"Nej, halv fem" menade hon fortfarande.

"Vi har vintertid nu och därför är klockan bara halv FYRA!"

upplyste jag henne om

"Oj...men i min kalender står det att man ska ställa om dem först idag?"

"Jo...idag...mellan 2 och 3 på morgonen"

Det finns folk som är värre än jag....

I morse gladde jag mig över en lugn måndag i lugn och ro.

Men strax efter halv tio ringde 9-åringen från skolan och 

undrade om jag kunde hämta hem dem. Värmen fungerade inte

(igen...) i skolan.

Men vad tusan...de har ju jackor!!!

;-)))

Kram

Vinterrabatt

Tanken på att jag för exakt en vecka sen

satt på balkongen och drack mitt morgonkaffe

iklädd endast kortbyxor och t-shirt,

känns lite främmande när man idag ser ut

genom fönstret.

Ett frostvitt landskap inbäddat i morgondimma

var den syn som mötte mig idag.

En temperaturskillnad på 25 grader inom

en vecka! 

Jag tror att jag är allergisk mot detta väder.

Jag bara nyser och nyser....

Men ok....lite vackert är det trots allt.

Ha en skön söndag!

Kram

En tyst minut

Med tanke på farmors födelsedag satt jag och

funderade lite på hur det var när jag var liten.

Farmor blev alltid glad när vi barnbarn kom

och det blev kram- och pusskalas för hela köret.

Det blir det förresten fortfarande när man

kommer som vuxen.

Jag vet inte om man får, men jag KAN fotografera

och köra bil samtidigt...tror att jag t o m tuggade

tuggummi också medan jag gjorde det ;))

Jag minns en händelse under 80-talet,

under en bildärd med familjen på väg till

farmor och farfars sommarstuga. Radion var

på och de berättade på nyheterna att man

skulle ha en tyst minut för någon viktig person

som hade avlidit. Min yngste bror, som måste

ha varit i 4-årsåldern undrade:

"Vad är en tyst minut??"

Vi som var lite större försökte på ett barnvänligt

sätt förklara att man hade en tyst minut för

att visa att man tyckt om den personen.

Lillebror blev tyst och funderade lite.

 Sen sade han lite bekymrat:

"Nu när vi kommer till farmor ska hon bara

pussas och kramas......

"....kan hon inte ta en tyst minut istället?"

Idag tror jag inte att brorsan har något emot

att bli kramad längre.

Kram på er allihop! ♥