Dricka ketchup?

Vill inte bli tjatig, men gnäller lite iallafall.

Är så trött på att vara halvdöv.

Huvudet blir trött av pipet, suset och trycket.

Men de andra tycker ibland att det har varit

lite underhållande pga min "dövhet".

Häromkvällen när jag stod och lagade mat

kom yngste sonen och undrade:

"Kan jag dricka ketchup till maten?"

Jag rynkade på pannan och sade:

"VA?"

(min standardkommentar den senaste veckan)

Han upprepade vad han sagt och halvskrek

i mitt öra:

"Är det ost och skinka i maten?"

På tyska blev "käse und schinken"

i mina öron "ketchup trinken"

Jaja, huvudsaken är att alla andra har kul.

Mindre kul är även vädret.

Snö och -11 grader idag.

Våren har jag tagit in i form av ett par

vita violer som jag planterat i en gammal

såsskål, inköpt för typ 50 cent.

Ha en skön helg!

Kram

Prata skit bakom min rygg

Om någon skulle ha behovav att prata skit om mig 

- bokstavligen talat - bakom min rygg 

utan att jag märker det,

är det just nu ett utmärkt tillfälle.

Jag är nämligen fortfarande halvdöv.

Idag sade jag fel och menade att jag är

halvdöd,

men det var jag förra veckan.

Har tydligen inte bara hörproblem, utan även

en del talstörningar.

 Vad som även stör mig just nu...när vi ända

talar om störningar,

är att det snöade hela dagen igår.

Blommorna jag planterade i strålande vårväder

förra veckan är helt insnöade.

Alltså är det inte bara jag som är lite insnöad.

Men en tusensköna vägrade försvinna.

Den kikade fram under snön hela tiden.

Fan den som ger sig, liksom.

Kram

Veckans Aslan

Du vill blogga?

Glöm det!

Din laptop är numera en naptop...

(Det här var nog för sprutan han fick hos veterinären imorse.)

Först tappade jag bort minnet....

....sen tappade jag hörseln.

Ja, det är ungefär vad som har hänt sen sist.

I mina försök att skapa ett inlägg med bilder, gick inte

allt som det skulle bara för att jag hade :

- hittat en ersättning för den trasiga datorn

- hittat ersättning för det icke samarbetsvilliga minneskortet

- laddat upp Mr. Canon

- hittat ett trick för att kunna skriva å igen!!

Nä, det vore för enkelt.

Nu tappade jag även bort minnet.

Eftersom jag inte använder min egen dator, 

sparar jag alla bilder i ett externt minne.

Nu drabbades jag dock av "Fru-Venus-syndromet"

(ni som känner Fru Venus vet...)

Jag hade lagt minnet på ett mycket "bra ställe."... 

 Bara hon inte glömmer att mata mig...

Som var så bra att jag själv inte kunde komma ihåg det!

Ingen fara, någonstans ligger det och jag hittar det

nog förr eller senare på ett superbra ställe.

Just som solen kom och jag började samla krafter 

efter den mycket aggressiva influensan, kom nästa slag:

Dubbelsidig öroninflammation.

Förutom att jag har ont i öron och huvud,

att det susar, brusar och piper i hela huvudet

så har jag även blivit halvdöv.

Det har sina fördelar.

(Jag hör inte maken snarka, t ex...)

Men för omgivningen är det rätt jobbigt att

formligen halvskrika mig i örat för att jag ska

fatta vad de säger.

Fast man kan säga att det flyter på rätt bra iallafall

.....ur örat.

Kram

Sjukstuga

Det här blir sista inlägget...

utan bild!

Lovar.

Har inte orkat/hunnit ta tag i fotograferandet

eftersom mitt hem har förvandlats till en sjukstuga.

Att inte bli smittad av de andra, som alla hostade

runtomkring mig, vore ett mediciniskt under.

Jag är sedan tisdagseftermiddagen inget under längre.

*host*

Min status ändrades snabbt.

Sysselsättningen som sjuksköterska

är numera "sjuk sköterska"

Men jag hade en fin upplevelse häromdagen.

Jag var till en blomaffär och skulle betala

4-5 blommor samt lite deko...

Damen i kassan menade:

"Det blir 4,09 Euro"

"Oj, vad billigt!" sade jag.

"Ja, jag gör mitt bästa" sade damen i kassan.

Jag fiskade fram 4,10 Euro.

Tyckte att jag gott kunde ge henne 1 cent i dricks.

Kände mir riktigt givmild.

Plötsligt kommer hon med en hel kundvagn

full med ännu mer blommor och dekoartiklar.

Det visade sig vara mina saker det med!!

Wow! En hel vagn full med fina saker!!

Jag var helt överlycklig...

....tills väckarklockan ringde.

Kram

Ena problemet följer det andra

Är det inte det ena är det det andra.

I ett försök att lösa mitt bildproblem i bloggen

laddade jag ner Google Chrome i laptopen

jag skriver pa (problemet med ringen är inte löst)

Det gick!

"Ladda-ner-bild-knappen" fungerade!!

Tjohooo, tänkte jag och tog fram kameran

för att ta ett par nya foton. Solen sken och 

det var ett perfekt ljus för en perfekt bild.

Stoppade in minneskortet i kameran och ville

trycka av, när Mr. Canon menade att han 

inte alls kände igen det minneskort som han

sammarbetat med i evigheter.

Han vägrade alla försök till ett nytt samarbete.

Lite irriterad fumlade jag igenom mina gömmor

och lyckades hitta ett annat minneskort.

Hurra! Hurra!!

Det accepterades även av Mr. Canon.

Jippiiii!

Men...när jag tryckte pa utlösaren hände inget.

Kollade Mr. Canons bildskärm, som sade:

"Ladda batteriet...."

Det är nog inte meningen att jag ska

göra inlägg ibloggen, har jag en känsla av.

Ha en fin vecka!

Kram

Sagan utan ringen eller kvalificerat skitsnack utan bilder

Vet inte varför, men jag kan inte ladda ner bilder.

Det händer helt enkelt inget.

Dessutom har jag inget....hm...hur förklarar

man vad man inte har när man inte kan skriva det?

Bokstaven a med en ring över.

Det som är mellan z och ä i alfabetet.

Funkar inte.

Bra förutsättningar för att blogga.

Tack för de fina kommentarerna om Aslan

i förra inlägget.

Kul att ni ser det som ansvarsfullt att ta en vuxen

katt ur ett djurhem.

Nackdelen är att man missar "babygullandet"

Men han är gullig fast han är stor.

Det enda problemet vi har (haft?) med Aslan

är att han lämnat sin "hög" bredvid kattpottan.

Det var mindre kul.

Men hellre bredvid än i sängen eller soffan.

Jag läste mig till att katter är lite egna ibland

och faktiskt behöver tv...2 toaletter!!

(bokstaven med ring saknades igen...grrr)

Sagt och gjort. Jag köpte en toalett till lilla gubben

och efter en timma behagade han tacka för den

genom att fint lägga högen i pottan.

Gissa om jag blev glad.

Tills nästa dag när jag hittade "högen"

pa (sorry saknar ringen) golvet igen...

Blir lite skitsnack idag.

Häromdagen ertappade jag Aslan just som

han försökte gräva en grop i klinkersgolvet.

Sen hukade han sig...

Jag formligen slängde honom i pottan för att

visa honom tillrätta.

Han klev ur igen och hukade sig över klinkersen.

Jag ställde honom i pottan.

Lite irriterat klev han ur.

Jag lyfte i honom i pottan.

Med en "fan-vad-du-är-taskig-grimas" stod

han sen irriterad och formligen sket sig i brallan

Fast brallan var nu pottan.

Jag tror han börjar fatta nu.

Imorse hade han snällt använt pottan.

Jag hoppas att baby är "torr" nu...

Kram

I'm back!

Tack för ni som undrat var jag tagit vägen.

Datorn dog.

Sen visade ersättningen - den pensionerade datorn

tydliga demenstecken.

Jag hann duscha, äta frukost och fylla diskmaskinen

medan den startade....

och sen gick det plötsligt inte att ladda bilder till bloggen

vilket ledde till en akut bloggtorka.

Dessutom har jag haft fullt upp med tillökning i familjen.

Efter jul gav maken äntligen med sig och menade att EN katt vore ok.

Jag och barnen var inte sena att direkt uppsöka ett djurhem för att

leta efter den nya familjemedlemmen. Vi blev visade ett par katter

som uppfyllde mina kriterier:

- inte rädd för barn

- ingen svart katt (för att undvika förväxling med grannkatter)

Barnen och jag lekte och klappade en handfull katter, men kunde

inte bestämma oss för EN katt som ALLA tyckte om bäst.

Just som jag ville köra hem igen för att tänka över de lämpliga

kandidaterna, vinkade djursköterskan oss till ett lagerrum och

viskade hemlighetsfullt:

"Kom och kolla...jag har en väldigt speciellt katt här...den har

just lämnats in"

Sen öppnade hon transportburen och den här lille krabaten

tittade nyfiket omkring sig.

En blick i hans ögon och vi reserverade honom!

Det var liksom ödet, kändes det som. Det var meningen

att vi skulle adoptera honom...

"Ni kan ge honom ett namn" menade hon till barnen.

"Aslan" sade de utan att fundera.

(Aslan är ett lejon ur filmen "narnia")

I 2 veckor fick vi vänta, för att de fd ägarna skulle ha chansen

att hitta honom. Under tiden blev han kastrerad, vaccinerad

och fick ett chip.

Gissa om spänningen var stor när vi fick hämta hem honom.

När jag ställde ner transportburen hemma i hallen började

han spinna högt. Jag tog det som ett bra tecken.

Snabbt följde han rutinerna här hemma.

När det är läggdags följer han först med barnen

till badrummet och väntar medan de borstar

tänderna. Sen somnar han oftast vid yngste

sonens fötter och kliver upp när väckarklockan

ringer. Numera blir det kattfrukost INNAN

konservöppnaren kan koka kaffe.

Gissa vem som är mest poppis hos oss

just nu...

Tipps 1: Smeknamn "Baby"

Tipps 2: Det är inte jag...

Kram

:-(

Datorer är bra...

när de fungerar.

:-(

Julig vårblomma

Äntligen lite egentid!

Under tisdagen blev det ett helt hälsoprogram.

Först joggade jag av mig lite frust,

sen jobbade jag lite svart  extra i tre timmar,

innan jag tog en timmas promenad med en

väninna, för sen avsluta dagen med

ett besök i badhuset med barnen.

Gissa om jag hade träningsvärk

MEN

var helnöjd med mig själv!

Till på köpet blev jag full med energi

och mådde bra som tusan.

Synd bara att den där känslan inte

håller i sig hela tiden.

Nu går vi mot kallare tider igen,

vintern är på väg. Vi har inte haft sol sen....

jag minns inte längre hur solen ser ut.

Hur jag än försöker att ignorera dimman

och regnet, märker jag att behovet av

lite ljus nu ökat drastiskt.

Med andra ord, jag står på kanten till den

där j-a gropen och försöker att hålla balansen

så att jag inte trillar ner.

Julen slängde jag ut direkt efter nyår i hopp om

att våren kanske skulle känna sig välkommen.

Planen gick i stöpet.

Det enda juliga jag har kvar är en hyazint.

Fast här i Tyskland är det en vårblomma,

så kom igen solen, var är du?

Känner du dig lika seg?

Kram

Tillbaka i vardagen

Lovet är slut och jag lever fortfarande!!

Om nu bara dimman ville ge sig också!

Vi har haft regn och dimma mest hela jullovet.

För en liten stund efter jul tittade solen fram

en liten stund innan den försvann bakom berget.

Det här var det sista jag såg av den.

Lägg märke till molnens form.

Att jag inte fått ett nervsammanbrott under lovet

är ett under. Inte nog med att barnen var gnälliga

och uttråkade, de var givmilda med diverse

kommentarer också:

"Mamma, det har du glömt - för att du är så gammal"

Bara det är grund nog att bryta ihop...

Men nu sparar jag pengar - en unge mindre som

får veckopeng! ;)

Ha en skön start på vardagen!

Kram