Julafton

Det otroliga inträffar varje jul.

Först är man stressad, men den 24:e har man

klarat av nästan allt som man hoppats på.

Efter frukost bakade vi de första och sista

pepparkakorna för i år.

Tredje kaffegästen idag är på intågande och

sen blir det kvällsmat och julklappsöppning.

Vi tjuvstartade nyss och var och en fick

välja ut ETT paket.

Kan bara tala om att äldste sonens nyfikenhet

fick honom att välja det tråkigaste paketet

och lilla dotterns paket saknade batterier....

*hur kunde jag glömma....*

Kul att affärerna öppnar först på torsdag igen.

Tills dess får vi leta batterier i fjärrkontroller

och andra tekniska apparater.

God Jul

önskar

Ett speciellt julkort

Dagen innan jullovet hade barnen gudstjänst i byns 

kyrka. Barnen gick till fots från skolan och eftersom

det fortfarande inte var riktigt ljust ute, hade många

ficklampa med sig.

När barnen sen kom hem, berättade dottern att hon

i kyrkan hade lyst upp pianistens noter med sin ficklampa

så att hon skulle se bättre. Sen ville pianisten ge dottern

lite godis som tack, men dottern hade sagt att det var ok.

Dagen efter stod plötsligt någon utanför vårt hus.

Jag öppnade dörren och såg att det var kyrkans pianist

som stod där. 

"Är det här E. bor?" undrade hon

"Jaaa" svarade jag

"Som jag har letat efter erat hus, prästen förklarade

vart det låg - men jag körde fel först"

Inte lätt att hitta till oss, det är inget nytt - men för

en äldre dam är det nog ännu svårare.

"Säg att tomten har varit här" sade hon och sträckte

fram en papperspåse.

Jag tackade och sade att dottern skulle bli ännu gladare

om hon fick reda på från vem det var.

Det blev hon.

Påsen var packad med småsaker och godis.

"Oj, vad mycket saker..." sade dottern

"...EN sak hade ju räckt"

Igår låg det ett julkort i brevlådan med en okänd handstil.

Jag öppnade det och läste:

"Kära Familjen X,

Vad glad jag var att jag äntligen hade hittat det rätta huset!

Jag ville bara - inbundet i många goda önskningar för

de kommande högtidsdagarna - säga att ni har en väldigt

charmig dotter! E. är en mycket snäll och älskvärd flicka -

Allt gott för henne och hela Er familj!"

Det är vid såna tillfällen man glömmer allt gnäll och tjafs,

stökiga rum, skolproblem och trotsfaser.

Det är då man känner att man kanske har lyckats

rätt bra med uppfostran trots allt....

Kram

Ändrade planer

Jaha, så gick världen dock inte under igår....

Jag som tänkte att det ju skulle vara skönt att slippa all stress med

julklappar, bakning och mat. Varför lägga ut pengar på en massa

julklappar när världen ändå ska gå under....liksom...?

Alltså blir det ändrade planer.

22:a december och jag beger mig - som varje år - in till stan

i sista minuten för att se om de andra har lämnat något kvar

i hyllorna. Sen får jag kämpa mig upp för stegen och hämta ner

pyntet från vinden, för att fixa granen som i flera dagar stått....numera

 ligger...och väntar på att få stå grön och grann i stugan.

Ok, grön är den....

Lussebullarna jag bakade förra helgen, är så gott som uppätna,

borbjudna eller bortskänkta redan.

Men vaf**, helgen söndagen är ju lång!!

Det fixar sig!

Att julafton blir grön och inte vit är nu definitivt.

De har lovat 10-11 grader PLUS!

Så, dags att köra in till stan.

Jag är lugn...typ.

Kram

Helt jäkla operfekt!

Jag har aldrig påstått att jag är perfekt.

Sitter här den 19:e december och har inte ens köpt HÄLFTEN av

de juklappar jag tänkt...borde...måste...förväntas köpa.

Julkorten ligger fortfarande i hallen och väntar på att jag ska köra

in till stan (helst när posten inte har lunchstängt) för att ställa mig

i en 398 meter lång kö för att köpa ett par ynka frimärken.

Julgranen är "beställd" av sonen, som sedan helgen lovat att sticka

ut i skogen och hugga en. Kanske jag hinner få den till helgen.

Kanske inte.

Nu har även yngste sonen gått och blivit hostig, vilket innebär att jag

kan börja dagen med att köra till barnläkaren.

Men det fixar sig nog. Det har ju funkat alla år hittills

och affärerna har faktiskt öppet även på julafton.

Jag har pratat med flera personer som på julaftonsmorgonen ska

ta sig in till stan för att äta frukost...och sitta och titta på alla som

fortfarande springer omkring och stressar.

Jag ska vinka till dem då...

Fast jag har bakat iallafall. Ett lager med lussebullar som borde

räcka till annandagen.

Fast jag har aldrig sagt att jag är perfekt....

Så här ser det ut hemma i köket när jag är i farten!

Bullarna blev goda iallafall.

Kram

Jul på burk

Varje år före jul, lagom till advent, hamnar

jag i en liten svacka.

Det är när jag längtar hem till det svenska

julfirandet - men istället stannar i Tyskland

av ekonomiska-praktiska-jobbtekniska skäl.

Inget julbord här inte.

Vet ni vad minst en tredjedel av tyska folket

äter till julafton?

Kokt korv (ur burk) och potatissallad

(ur plastbytta även det om man inte orkar göra en egen)

Det dröjde ett tag innan jag visste det.

Det var när en granne flyttade in i hus strax

innan jul som hon sade:

"...och till julafton öppnar vi en burk korv,

lite potatissallad till det och sen tar vi det bara lugnt"

Och jag tänkte:

"Men stackars ni...."

Sen läste jag någonstans

att detta är helt normalt!!!

För tyska förhållanden alltså.

Och vad äter de andra?

Jo, de lagar t ex anka.

Kalle Anka, fast på tallriken

istället för i (dum)burken.

Själv ska jag göra en av familjens

älsklingsrätter:

Kalvsroulader med potatis och

vit sås med kålrabbi.

Mmmmmmmm

Vi provad förresten den där tyska

varianten med korv och potatissallad

ett år, där vi ville vara lite bekväma.

En gång och aldrig mer!!!!

Vad äter ni på julafton?

Kram

Lite degig dag

Idag har jag stått nästan hela dagen i köket

och bakat lussebullar i olika former och varianter.

Förutom de normala har jag även gjort ett

par med mandelmassa-apelsinfyllning.

Dessutom blev det ett par med kanelbullefyllning

eftersom man saknade kanelbullar vid förra

bakningen...

Tur för mig att jag har mycket arbetsyta i mitt

kök. Men till slut blev det lite trångt med alla

bullfulla plåtar som låg på jäsning.

"Nej, nu får vi börja grädda dem i ugnen,

jag har snart ingen plats mer i köket"

menade jag.

Yngste sonen svarade snabbt:

"Men vi kan nalla av av degen...så

har du plats!"

 

Nänä, inget nallande här inte.

(förutom degklumpen han åt i smyg)

Jag passade på att göra dubbelt recept

och har nu fryst in det mesta i hopp om

att det ska räcka till julen....

Ha en skön adventssöndag!

Kram 

Vi komma och vi stanna?

I förra inlägget använde jag ordet

"Pepparkaksgubbar" när jag beskrev

försäljarna av svenska souvenierer.

Innan någon tror något annat,

vill jag bara förklara att detta naturligtvis

var ironiskt uttryckt - pga den diskussion

som numera belastar Sverige.

Pepparkaksgubbar eller inte.

Jag har varken som barn eller vuxen  förknippat

pepparkaksgubbar med människor med annan

hudfärg än min. Peppargubbar är dessutom inget

negativt. De är goda och omtyckta av svenska folket

Inte är det väl då som utlänning negativ att - om man

nu mot förmodan skulle bli det - förknippas med 

pepparkakor?

Eftersom jag själv är utlänning i ett annat land

 kan jag säga som så:

När jag kommer till ett nytt land, lär jag mig

deras språk, följer deras lagar och accepterar

deras gamla traditioner.

Men samtidigt försöker jag att behålla

mitt eget språk, sköta mig och inte vara

våldsam och kriminell i ett land som jag har

möjlighet att leva i - och jag vårdar

mina egna traditioner i mitt hem.

Så i helgen ska jag baka både lussebullar

och pepparkakor!

Kram

OBS! Bilden är tagen ur internet 

Lite skitsnack

Jag måste säga att jag är lite förvånad över era

reaktioner i förra inlägget.

Tycker ni verkligen att svenskar är sura och trista?

Men kom ner till Tyskland och träffa lite stressade

och frustrerade tyskar som höjer rösten lite

när allt inte funkar som det ska på omedelbumsen.

Något som förvånade mig väldigt medan jag

besökte Stockholms 398 souvenirbutiker,

var att inhavarna av dessa alla var pepparkakor

starkt pigmenterade män, som spelade musik

från andra delar av världen.

I en hörde jag  tex bosnisk musik strömma

ur högtalarna. Jag har mina svärföräldrar där,

så det var välkända toner.

I en annan blev musikvalet lite för mycket

för mina känsliga trumhinnor och jag 

lämnade butiken snabbare än jag kommit

in i den. Det var i den butiken jag insåg att

inte en enda svensk sålde svenska souvenierer.

Varför?

När jag och Fru Venus stod med dottern i just

en sådan butik, började dottern plötsligt hoppa

lite oroligt bredvid mig och sade nervöst:

"Jag måste på toa!"

Ni som har barn vet att, när de hoppar lite

nervöst betyder det NU!!!

Så var även fallet och jag frågade mannen

i kassan om de kanske hade en toalett?

"Neeej..." började han och pekade sen ut

till höger på gatan utanför och fortsatte:

"...men om du fortsätter på den här gatan

ungefär 400 meter...."

400 meter???

Inte tusan skulle vi hinna med ett halvt

maratonlopp med ett barn som redan hoppar!!

"Det är lilla tjejen som ska gå..."

försökte vi lite bedjande

"Ok, men gå in i lagret. Där är en toalett.

Den är inte fin....gammal och så...."

sade försäljaren och skämdes lite.

Men vi var tacksamma över att

överhuvudtaget få låna en toalett.

Det var verkligen nödfall....

Där kommer jag även in till en av

kommentarerna i förra inlägget, där

Margareta undrade:

"Men vad tycker du om våra toaletter?"

Margareta, det är svårt att svara på den 

frågan, eftersom jag inte har sett dina toaletter...

Fast de andra i Stockholm/Sverige skulle

faktiskt kunna vara lite roligare.

Där är nog faktiskt Tyskland lite före.

Bara som exempel kan jag säga att t ex 

Kölns station har granit och automatiska 

vattenkranar på sina toaletter.

De flesta bensinmackar på längst Autobahn

har väldigt vårdade och helautomatiska toaletter.

Det är bara att vifta framför sensorerna för

spolning, vatten och pappershanddukar.

Det enda man behöver göra själv är att trycka....

upp dörren.

Ha en skön helg!

Kram

Svenskar är ABSOLUT

Man brukar ju lära sig en massa nytt under varje resa man gör.

Upptäcka saker man aldrig tänkt på innan

eller inse att vissar fördomar inte alls stämmer.

Vad jag insåg under min Sverigevistelse var att:

Svenskar är ABSOLUT....

...heltrevliga, vänliga, hjälpsamma, roliga, 

humorfulla, varma och gästvänliga.

Absolut inte så kalla och inåtvända som alla tror att det svenska

folket är till sättet. Jag har sällan blivit så vänligt bemött som hos

de svenska kassörskorna, 

biljettförsäljarna, 

busschaufförerna

(även om han pratade som valium i upplösningsfasen), 

tanten i tunnelbanan som lät dottern åka gratis,

 gubbarna på gatan som skrattandes

pekade vägen till det som jag hade framför näsan, 

killen som satt och sjöng i tunnelbanan 

och tjejen som dansade till, 

killen i hotellreceptionen som fixade gratis äpplen och chips,

killen på McDonalds som öppnade handikapptoan gratis

så att dottern inte skulle behöva gå själv, 

 bloggvänner, kusiner, föräldrar, brorsan samt övrig släktingar.

Ni förgyllde alla min Sverigeresa och ni är ABSOLUT BÄST!

Kram

Sova på hotell

Efter lördagens födelsedagsfirande gick vi hem

genom stan. Vi tjejer passade även på att äta

lite innan läggdags och köpte en korv med

bröd passade även på att bjuda min pappa på

kvällsmat, eftersom han fixade sovplats till oss.

Det var lite konstigt att ta in på hotell, där man

så ofta som barn kört förbi. Jag visste fortfarande

var Buttericks hade legat. Där låg nu en begravnings-

firma. Snacka om kontraster i lokalerna.

Tvärs över gatan låg en vacker kontorsbyggnad,

där min mamma faktiskt jobbade när jag var liten.

Det är sällan man ser röda tak där jag bor, så

jag blev lite turist igen.

Att bo på hotell är något vi bara gjort en gång innan med barnen,

men dottern förevigade möjligheten att ligga i sängen och se på

tv samtidigt.

När dottern var nästan två och yngste sonen tre, bodde vi på

hotell för första gången med barnen. Yngste sonen gick runt i rummet

och kollade sen undrade han:

"Var är köket?"

Att bo på hotell är ju absolut en lyxgrej för en hemmafru som mig.

Tänk att sätta sig vid ett dukat frukostbord och sen bara lämna

disken till någon annan.

Inte tusan behöver jag något kök!

Jag upptäckte även att mina pojkar därhemma tror att de bor

på Hotel (Mamma).

Den här skylten hade lika gärna kunnat hänga hemma hos oss.

Handduk på golvet

betyder att du vill ha byte

Nu vet jag varför ni alltid slänger  handdukarna  på golvet

 - era bortskämda jävlar!!

Nackdelen med hotellet:

Jag var tvungen att checka ut nästa morgon...

Kram

Turist hemma

Lördag lunch anlände jag och dottern till Eskilstuna station.

I Eskilstuna föddes jag och tillbringade min barndom.

Pappa mötte upp och sen tog vi en promenad genom stan till

lokalen där vi skulle fira farmors 90-årsdag.

Det gav mig möjlighet att leka lite turist "hemma" och njuta

av den gamla vackra delen av Eskilstuna. 

Det konstiga med att träffa sina släktingar efter fem år, är att det

nästan känns som om det var igår man klev ut genom dörren

och nu kommer tillbaka igen. 

Farmor - som blev överraskad - blev lite våt i ögonen när hon

såg att vi alla kommit (delvis) långväga för att fira med henne.

Min ena farbror och hans familj hade fixat ihop en buffet.

Bland annat fanns det köttbullar till barnen.

Jag tyckte att jag ju faktiskt är barn och barnbarn i detta 

sammanhang och provade ett par.

"Mmmmm" vad goda de var.

När jag sen gick till buffén för att sno till mig fler hämta påfyllning,

stod min farbror just vid bordet.

"Köttbullarna är jättegoda! Är det du som har gjort dem?!" undrade jag

Min farbror fnissade till lite och sade:

"Nej, de är köpta. Vi hade tänkt göra egna, men tiden räckte inte till"

"Oj, vad synd" tyckte jag "annars hade jag gärna haft receptet"

*och retade mit otroligt på att jag hade blivit lurad*

Dottern lärde min kusin och hennes sambo lite tyska

och de lärde henne ett par ord svenska.

Och sjöng gjorde de tillsammans.

Innan farmor försvann hem, vågade dottern sjunga

"Ja, må hon leva" på tyska - näsan själv.

Nu hoppas jag att det inte dröjer fem år till innan 

jag kommer till Eskilstuna igen.

Kanske bästa kompisen P. även behagar att inte 

åka till Indien just den helgen jag då kommer.... ;)))

Ha en fin vecka!

Kram