Häromveckan lät jag ett par tulpaner stå kvar,
fast de egentligen var utblommade.
För på något sätt var de fortfarande vackra.
"Skönheten ligger i betraktarens öga"
brukar tyskarna säga.
Fast på tyska naturligtvis, för de kämpar
fortfarande med att uttala "köttbullar" rätt
när de vill äta på ikea.
Vem bestämmer vad som är vackert?
Vem har rätt att säga vad som är fint eller fult?
Vad är rätt och fel?
Vem är dum och vem är snäll?
"Hur uppfattar du mig som människa?"
undrade en vän till mig häromdagen.
Det fick mig att själv börja undra hur man
uppfattar mig som människa.
Inte bara utseendemässigt, även min
personlighet och mitt beteende.
Jag vill inte bli omtyckt eller mindre omtyckt
på grund av mitt utseende.
Jag vill att man ser min insida.
När jag gick i skolan kände jag mig som en
lite grå mus, som inte gjorde mycket väsen
av sig eller hörde till de "populära" och tuffa
tjejerna.
Jag tyckte nog att jag var ointressant och tråkig.
Det var min egen uppfattning.
Som vuxen läser jag nu en kommentar av en
gammal klasskamrat i Facebook:
Elle - jag minns att din lillebror hette J och att
du var den mysiga tjejen från norr.
(I skåne är sörmland "norr")
Mysig?
Inte grå och långtråkig?
Nu börjar man verkligen undra hur man
blir sedd av de människor man har haft
och har omkring sig.
Hur tror du att folk uppfattar dig?
och
Tycker du att de utblommade tulpanerna
är vackra eller borde slängas...?
Kramar från ett lite pudersnöigt Tyskland
