De va de de

Jag undrar fortfarande när vi har jul. För den liksom försvann lika snabbt som den kom. Och var tog 2011 vägen?
Nyårskrönikorna fyller både bloggar, tv-program och tidningar. Vill ju inte vara sämre så jag kör mitt eget lilla "minns ni året som gick" i kortfattad form.
Hur man nu ska förkorta 365 dagar i ett inlägg.

Januari

Ni som följt min blogg ett tag, följde även med på både vandringar, söndagskalas och spadagar. De som var med sitter säkerligen med ett litet leende på läpparna...minns ni? Visst hade vi kul!
Annars fördrev jag tiden med att skotta snö och vårda en nyopererad make (knät...).

Februari


Under de sega vinterveckorna förgyllde jag tiden med att försöka koppla ihop östtyska ungarkarlar med singelbloggerskor. Intresset var begränsat. Vet inte varför...han ser väl jättesnäll ut...typ.

Mars


I mars var det karneval i Tyskland och alla fick pippi. Nu höll jag på att skriva pippa, men vid närmare eftertanke är det väl även många som fick göra det under karnevalsveckan. Själv föll jag i gropen och funderade på att sluta blogga.

April


Mellan njurstensbehandlingarna fördrev maken sjukskrivningen med att bygga en damm.
Han har en viss hatkärlek till alla former av stenar, men de i njurarna kunde han inte bygga något med.

Maj


Rabatterna fylldes av blommor i alla färger och vi åt de första egna smultronen. Under maj hade vi nog den egentliga sommaren.

Juni


Nya rabatter anlades och jag försökte smygköpa blommor. Ibland gick det, ibland upptäcktes det. Att fylla bagaget med blommor är inget bra sätt att smyga på...

Juli


Sommaren var regnig och första sommarlovsdagen var vi tvungna att ringa efter ambulans till yngste sonen som fick ett häftigt kruppanfall.
Fruktträden gav otroliga skörder detta år och vi fick både körsbär och äpplen till skänks av folk i byn. Ni vet...allt det goda...*blink*

Augusti


Jag och barnen tillbringade ett par dagar i Sverige. Ett par stavar och en bok förändrade mitt synsätt lite. Jag insåg att jag är den enda som kan förbättra mitt liv - ingen annan.

September


Jag tjatade om positivt tänkande tills andra ville vrida om nacken på mig. Men tack vare det var hösten mindre deppig än annars.

Oktober


Jag valde att ta nya vägar, både under mina promenader och i mitt handlande. Nya och gamla kontakter togs upp under hösten. Ett regelbundet motionerande blev till en god vana som jag vill hålla fast vid.

November


Vissa mornar borde man stanna i sängen. Men jag försökte att inte bli irriterad, varken över spillt kaffe eller bilar med skönhetsfel.

December


Bloggtorkan höll ett hårt grepp om mig och dessutom var jag fullt sysselsatt med förberedelser och annat. Lite pyssel bland annat. Gissa hur många som trott att jag köpt ett träd...

De va de de.
Ett helt år har gått.
Om jag har nyårslöften?
Japp!
Jag ska fortsätta att tänka mer på mig själv!
(där ingår det att inte börja röka och att fortsätta motionera)

Tack till alla som följt mig under 2011! Tack för alla fina kommentarer! Tack för mails och bloggträffar. Tack för att ni finns!
På återseende i januari 2012! Då hoppas jag att min bloggtorka är botad och att jag kommer tillbaka med nya tag.

Gott nytt år!
Eller som tyskarna säger:
Guten Rutsch!
(Gott nytt år säger de först efter tolvslaget!)

Massor av nyårskramar!

God fortsättning

Jag hoppas att ni har haft en fin julafton och att resten av julhelgen förblir lugn och stämningsfull.
Själv har jag tillbringat dagen i mysbyxor och bara slappat.
Imorgon kommer tyska släkten och det blir fullt hus.


Jag har för tillfället har jag inte möjlighet att använda en väl fungerande dator. Tackar för alla hälsningar och ber om ursäkt om jag inte svarar under julhelgen.


Ta hand om er!
Kram

En vit jul....

...kommer det nog inte att bli, säger man i radion.
Trots intensivt snöfall och kaos på vägarna under tisdagsmorgonen.
Vi bor i bergiga områden och det var en utmaning för varje bilförare. Dubbdäck är ju förbjudna här i Tyskland...
Flera vägar i närheten var spärrade av lastbilar som blev ståendes i branta backar.
Bra när man - som jag - känner till små genvägar. Det är kul att slira omkring i kurvorna lite - så länge det är planerade slirningar för nöjes skull.

Det är förbjudet att prata i mobilen när man kör bil. Har inte hört att det är förbjudet att fotografera....

Julafton närmar sig med stormsteg men jag försöker att behålla lugnet.
De mjuka paketen är fixade! Idag och imorgon köper jag de hårda.
Vadå sent ute?
Det är ju bara den 21:a idag!! Jag är ovanligt tidigt ute - för att vara jag.
Kanske hinner jag skriva nåt julkort också idag...*harkel*

Men i år är jag inte värst med julplaneringen!!
Häromdagen sade jag till maken:
"Du, ska vi ta och fixa julgran den här veckan?"
"Mmmmm"
"Kanske senast på torsdag när du är ledig?"
"Mmmmm....annars kan vi fixa det i helgen..."
"Helgen? Julafton är i helgen! På lördag!!!
"Mmmm"

Kanske ska tillägga att han satt djupt koncentrerad vid datorn när "samtalet" pågick. Jag hoppas för hans skull att han var inne på
www.köp-bästa-julklappen-till-frun.de eller så.

Hörde i radion (lyssnar mycket på radio tror jag) att en försäljare berättade om hur män kom in i sista minuten för att fixa julklapp till frun. En av dem sade:
"Ge mig vad som helst för 100 Euro!! Det spelar ingen roll vad, för hon byter det iallafall...."
Jag tar gärna emot den där 100-lappen direkt. Vill ju bespara maken besväret med att köra in till en affär i stan. Ett presentkort till ikea vore ok det med. Finns att köpa på posten!


I år tänkte vi (alltså jag tänkte) köpa en grann gran av grannen till svågern. Ett exemplar från trakten (vi är miljömedvetna i år!) och inte en danskimporterad som legat och torkat i flera veckor och förlorar den gröna färgen lagom till julafton. Talar av erfarenhet.



Har du fixat allt inför jul?

Kram

Ups!

Igår morse stod jag fortfarande i joggingdressen (man verkar proffsigare när man bär en sån i skogen) som aldrig kom till användning p g a ösregn, när maken ringde från jobbet.
"Jag kommer hem tidigare" sade han "det ösregnar och dessutom har jag ont som f-n i ryggen...måste till läkare."
Ajaj, tänker jag - förhoppningsvis inte tredje diskbråcksoperationen på intågande - för när han frivilligt uppsöker läkare är han redan halvdöd, typ.
"Men då måste du skynda dig hem, för läkarna stänger oftast vid lunch på fredagar"upplyser jag honom om
*tystnad*
"Det är måndag..." upplyser maken mig om.
*tystnad*
"Ups! Ja...just det...måndag...hur kunde jag...varför trodde jag..."
Hur kan man hoppa över en hel vecka? Nu hade jag en hel vecka framför mig! Det hade varit så skönt med två helger på raken. Kan man verkligen vara så trött?
Nån som påminner mig när det är dan före julafton? Eller väcker mig lagom till påsk?


Detalj av adventsstaksdekorationen - det blev mossa & co!

Imorse tog jag åter på mig joggingdressen. Alltid imponerar det någon i bageriet en regnig och stormig tisdagsmorgon. De kan ju gärna tro att jag joggar varje morgon.
Tisdagar är D-dagen. Jag och grannfrun D. tar en runda med stavarna varje tisdagmorgon.
Idag ringde D. och sade ifrån. Vädret är för dåligt, menade hon.


Nu sitter jag här i min joggingdress och vet inte om jag ska blogga i högt tempo eller ta mig ut i den där j-a stormen för att imponera träden i skogen med min dress...

Kram


PS. Ha en trevlig Luciadag! Här i Tyskland firas Lucia inte - tyvärr.

Hälften kvar!

Halva kalendern kvar till jul!
konstaterade 9-åringen och upplyste oss om att 12 luckor var öppnade och 12+12=24.
Så tänker barn - och vem räknade inte i luckor till julafton som barn?
Sista luckan var mest spännande, för där bara måste något väldigt speciellt dölja sig. För det mesta var det inget spännande. Inget oväntat iallafall. Kanske hade man placerat kalendern framför en stark lampa och redan klurat ut med röntgeneffekt vad som dolde sig bakom luckorna. Kan ha varit det.


Själv räknar jag lite mer vuxet och konstaterar: Två!
Om två veckor är julen avklarad! Pust!

Ännu är julklappsinköpen inte avklarade. Måste ju ha något att göra nästa vecka, tänkte jag. Om man väntar in i sista minuten med julklapparna blir det mer spännande.
Spännande om man får tag i allt eller om hyllorna i affärerna är tomma...

Den här veckan börjar med ösregn. Joggingdressen som jag glad i hågen slängde på mig i morse (Gud vad jag ljuger, jag var trött som f-n, kroppen värkte och jag vill helst av allt lägga mig och sova igen), kan jag byta ut mot regnjacka. Lite duggregn hade inte hindrat mig, men nu ÖSER det ner. Ingen snö i sikte. Julstämningen vill inte riktigt infinna sig.


Värmeljusen är beredda för insats!

Gör tappra försök att hitta julkänslan genom att tända ljus varje kväll. Idag tänder jag dem även under dagen.
Ute är det grått och mörkt. Inne spelar radion "Last Christmas" och "All I want for christmas is you". Om och om igen.

Nä, jag är fortfarande inte övertygad om att det är halva kalendern kvar.

Ha en bra start på veckan!
Kram

Sett i tysk tv - del 2

Oj, jag kom just på att jag glömde att nämna i förra inlägget att Carmen och Robert även har en liten stuga i Kitzbühl. Om de skulle få för sig att ta lite skidsemester.

Tyvärr fick bara en liten del av huset plats på bilden...

Ibland gör de även små utflykter med barnen på eftermiddagarna. Hyr ett par hästar en stund t ex.
Visst har Carmen en alldeles exellent förmåga att hitta de rätta kläderna till alla tillfällen. Att jag aldrig tänkt på att jag kan ha en vit sommarklänning och vita high heels när jag sticker och rider med barnen....


Carmen har lika många skor som jag har kvalser på huvudkudden. Att kalla det för skotick vore inte det rätta ordet. Det är mer ett skomissbrukande. Det kan även jämföras med att använda pappersnäsdukar istället för de gamla hederliga av tyg.

Nyligen bodde familjen Geiss på annan ort för ett par dagar. I en av de lyxvillor som Robert byggt för att sälja vidare...är hans hobby liksom - att bygga hus.
Carmen packade upp skorna och raddade upp dem i ett hörn av sovrummet. Jag räknade och fick det till 20-25 skor...
Robert kommer in i sovrummet, ser skoraden och undrar varför hon packat ner så många skor - eftersom han lovat henne att de skulle till stan och köpa nya.
"Men det är väl inte mycket skor...tycker du att det är mycket skor för en kvinna?"försöker Carmen försvara sig "Jag vet ju aldrig vilka skor jag kan behöva"
(Det värsta är att hon antagligen menar allvar...)
"Nääääää..." säger Robert och himlar med ögonen "...det är inte aaaalls många skor!! Låt oss snabbt köra in till stan och köpa minst fem par till....eftersom vi stannar här i hela TRE DAGAR!!..."

Jag kan nog räkna mina skor på mina fingrar. Om man inte räknar med stövlarna.
Hur många skor har du?

Kram

Sett i tv

Det finns tv-program i tysk tv som jag bara inte kan låta bli att se. Som reality-serien om familjen Geiss.


Det här är Carmen och Robert Geiss. Eller "Rååååbäääärt" som Fru Geiss varannan minut ropar, med ett skånskinspirerat uttal.
Robert är grundaren till klädmärket "Uncle Sam", vars rättigheter han sålde som 30-åring och "pensionerade" sig . Sedan 18 år bor familjen Geiss nu i ett penthouse i Monte Carlo. Helgerna tillbringar man i det "lilla" lanthuset vid Saint Tropez.


Till och från, iallafall minst en gång i veckan, gör man en familjeutflykt till yachten och leker där med de små leksakerna. Så som man gör när man leker med barnen i vatten.


Ett av Roberts största bekymmer, när han ligger och funderar i hängmattan på morgonen, är vilken av bilarna han ska välja.
Hmmmmm. Bentleyn? Rollsen? Nej, en Hummer är nog bäst för inköpet av mat till ena dotterns födelsedagskalas!!


"Vi försöker att ge barnen en normal uppväxt" säger Carmen. Trippar sen iväg på sina highheels, det nyfriserade håret (naturligtvis av frisören...) och silikonkulorna inkämda i en tight t-shirt, för att hämta barnen i privatskolan vid hamnen i Monte Carlo. Eftersom de är sena tar de helikoptern till lilla lanthuset, på ett par hundra kvadratmeter. Hon vill komma i tid till födelsedagsförberedelserna och det hade tagit för lång tid med bilen.
Vilken tur att den 31:a barnflickan i följd griper henne under armarna ibland. Det hade ju verkligen varit stressigt annars.


Det lilla barnkalaset kostar bara 10-20.000 (EURO!!) att organisera. Temat denna gång är Avatar. Andra dotterns födelsedagskalas såg ut som om Johhny Depp och hans piratvänner hade kapat sommarstället. Naturligtvis hade man bjudit in en tv-kock, som tog hand om maten. Ni vet, så som vi alla andra mammor gör när vi uppfostrar våra barn "normalt".

Vilket tema hade ditt senaste barnkalas?
Men du hade väl ett tema...?

Kram

Tyska tomten kommer!

Idag är det Nikolaus-dagen i Tyskland.
Nikolaus är den tyska motsvaringen till "tomten".

Många barn ställer fram sina nyputsade skor innan de lägger sig och på Nikolausdagsmorgonen är de fyllda med godis eller små presenter.
Många familjer får även besök av Nicolaus under kvällen. Barnen måste snällt rabbla upp en dikt eller sjunga lite, så får de ett paket.
De dumma barnen får smisk.
Fast hur snälla eller dumma de än varit, klarar de små liven av att få paket!

På julafton är det "das Christkind" (Kristusbarnet)som beskänker barnen.
Oftast lämnar barnen ett rum och när de kommer tillbaka har "christkind" varit där och lämnat presenter.
Vi själva kör med en mixad variant av svensk och tysk jul.
Nikolaus lämnar choklad i skorna på Nikolausdagen och tomten kommer och lämnar julklappar under granen medan vi efter julmaten tar en "fisrunda" runt kvarteret .

Mina skor var (som vanligt...*suck*) tomma imorse. Däremot var överraskningseffekten och glädjen stor när jag upptäckte att jag vunnit en hörbok i en utlottning hos Pockethexan.


Tycker du om att läsa, ska du kolla in här!

Förra året låg snön redan tjock den här dagen. I år har vi fortfarande gröna gräsmattor. Men snön kommer....det tvekar jag inte på!

Ha en fin dag!
Kram

April, april, jag lurar dig i december!

Det är inte bara 1:a april som man kan luras lite. Jag har upptäckt att det går alldeles utmärkta att göra det även den 1:a december! Fast det var inte ens min avsikt att luras - jag ville egentligen bara julpyssla lite.

Maken undrade häromdagen var jag hade fått tag i trädet - och gav mig en undrande blick som mer tydde på att han egentligen undrade var jag hade fått pengarna ifrån till ett så dyrt träd.
Gissa om hans blick utbyttes i förvåning när jag sade att det var jag själv som hade pysslat ihop "trädet" med mossa och pinnar.


Även barnen trodde att det var ett litet träd! *haha*


Lägg märke till det stämningsfulla julvädret...


Idén till trädet fick jag i bloggen "The Shed". En blogg ni bara måste besöka! Jag gjorde en egen variant av "mossträden". Blev riktigt fint tycker jag och nästan alla som har sett det tror att det verkligen är ett litet träd. Den klarade t o m nattens regn och storm - vilket bara kan tyda på att det är kvalitet, made by Elle, vi talar om här! *blink*

Ett par ynka Euro för kulor i byggmarknaden - resten hittade jag i skogen eller hemma. Billigare kan ett "dyrt träd" ju inte bli...

Ha en skön vecka!
Kram

Svenska bullar i tyska kök

Advent, Advent, ein Lichtlein brennt
erst eins
dann zwei
dann drei
dann vier
und wenn das fünfte Lichtlein brennt
dann hast du Weihnachten verpennt

Advent, advent ett ljus brinner
först ett
sen två
sen tre
sen fyra
och när det femte ljuset brinner
har du försovit julen

Nåja, riktigt rimmar gör det inte på svenska. Men det är en juldikt som ändrats lite.
Något annat som ändras är jultraditioner. Eller vi blandar lite. Tar av det vi tycker är bäst från de tyska och svenska traditionerna.
För att öka min egen julstämning bakar jag varje år lussebullar och pepparkakor. De tyska släktingarna uppskattar det och jag blev tillfrågad nyligen när jag ska baka igen.
Därför passade jag på att göra en deg hemma hos svägerskan igår (är alltid roligare att skita ner andras kök...) för att sen lära barnens tyska kusiner att baka lussebullar. Mina barn kunde redan vridtekniken, medan den ena kusinen utvecklade sin egen teknik...


En tvåårings version av lussebullsbakande

Syftet var att barnen skulle ha det kul - och det hade de. Förutom ena kusinen som satt och kollade lite misstroget på spektaklet och roade sig med att kasta deg på golvet. Men det var ju inte mitt golv - so who cares!? *moahaha*
Bullarna är nästan uppätna, så det blir väl mer bakande innan jul.
Ha en skön andra advent!

Kram

Släng er i väggen - Nintendo & Co!

Nu är det bara 23 dagar kvar!!
Fler som inte fattar ännu att det är december? D-e-c-e-m-b-e-r...!!!

Börjar bli dags att fundera på julklappar.
Varje år tänker jag att "i år ska jag fixa klapparna redan i november".
Varje år springer jag och svettas i affärerna den 22:a december. Vid ett tillfälle sprang jag faktiskt fortfarande på julaftonsförmiddagen...

Men vad köper man till barn som bor i ett hav av lego eller har fler barbiedockor än underbyxor? (Fler underbyxor kanske?)
Och vad önskar sig ett par stora tonårskillar? Säkerligen inga leksaksbilar - mer de som drivs av bensin.

Mina pojkar har stora intressen. Med ena foten mot arbetslivet börjar min 16-åring att spara eget förtjänade pengar till att köpa sin egna riktiga lilla grävmaskin. Jag tvekar inte till att han med 18 både har köpt den och tjänar egna pengar med den. Han vet vad han vill bli.
Även 9-åringen fick i helgen prova på att styra pappas grävmaskin lite.


Ha! Nintendo är för nybörjare. Det här är leksaker för riktiga killar!

Övning ger färdighet - sonen klarade första övningen galant och huset bakom grävmaskinen står kvar! Maken var ju smart nog att ta första lektionen hemma hos sin bror...ifall...


Sandlådan har ersatts av farbrors trädgård...

Mina barn (inklusive dottern som extraknäcker som bondmora) kommer att få arbetsbyxor i julklapp!
Och de kommer att bli glada över det! *förvrider ögonen*

Vet du vad du ska ge bort i julklapp?

Kram