Kannskrälle

Vissa helger kan bli rätt långa. Tyskarna kör ju fortfarande med söndagsstängt, vilket innebär att affärerna var stängda i fredags, igår och idag.
Gissa om mataffären var fullproppad i lördags...

Därför beslöt jag mig för att gå på loppis. Är egentligen inte så förtjust i gamla tyska prydnadssaker. Men ett och annat undantag finns.
Som denna kanna.


Den stod i en kartong helt ensam utan tillhörande servis. Liksom ropade på mig.
Ni känner säkert igen den där situationen, när saker ropar på er.
Jag lyfte den ur kartongen, vände mig mot försäljerskan och undrade
"Was soll der kosten?"
Funderade på vad man skulle kunna pruta ner den till....
Kvinnan slängde en kort blick på kannan och sade utan att tveka:


"En Euro!" (fast på tyska naturligtvis!)

Jag fick anstränga mig för att inte tappa hakan på asfalten under mig och svarade
"Jag tar den" med ett vänligt och oberört leende.

Typ, "var-glad-att-du-äntligen-blir-av-med-det-gamla-kannskrället"
Som om jag gjorde henne en tjänst!

Försäljerskan slog t o m in det i tidningspapper och lade det i en påse.
Jag tror att förpackningsmaterialet var dyrare än kannan och skämdes nästan för att bara ge henne en Euro.
Men hon verkade jätteglad.

Antagligen tänkte hon
"Äntligen-blev-jag-av-med-det-gamla-kannskrället *moahahaha*"

Kram