I'm back!

Här är jag igen!!

Hemkommen från Sverige. Eller är det Sverige som är hemma och Tyskland som är "borta"?
Det känns verkligen konstigt att vara turist i sitt eget hemland. För det blir man nästan som utlandssvensk.
Jag är fortfarande lite trött och mörbultad efter bussresan.
Hur den gick?
Jo...
om du föreställer dig att du sitter på en hård köksstol tillsammans med en blandning av folk från alla kontinenter. Vissa har inte duschat och efterlämnar en svag odör à la byggnadsarbetare. Andra väljer att inta alkoholhaltiga drycker. Många äter innan resans avfärd en årsranson av vitlök och svettas ut den med hela kroppen.
Iallafall mannen som satt bredvid mig under halva resan. Men ursäkta, utan att bli fördomsfull, är det inte så att vitlöken liksom pressas ut genom porerna hos vissa? De behöver ingen hudkräm, för vitlökens eteriska olja lägger sig som en tunn hinna över deras hy...
Jag var glad över att barnen genast somnade. Själv satt jag och "nickade till"...ja bokstavligen föll huvudet hit och dit när jag somnade. Jag var rädd för att dåsa till rejält och sen vakna på en vitlöksdoftande axel...hua!! Även tanken på att somna till och kanske sitta där med öppen mun och eventuellt dregla lite ur mungipan...vem vet?
Eller..tänk om jag sitter där och smygfiser medan jag sover!!! Fast å andra sidan hade man nog inte märkt det bland vitlöksångorna...

Nej, den natten sov jag knappt!
Inte nog med dofterna som blandade sig i bussen, där hör man även saker. Allt från tio olika språk till snarkningar, prat och musik. På ditresan satt en afrikansk kvinna bredvid mig och bad en bön i närmare en kvart. Min dotter undrade högt varför hon lade huvudet på sitsen hela tiden?
Ja, man möter en hel del kulturer under en enkel resa mellan Sverige och Tyskland.

Så, undrar ni kanske nu, VAD upplevde du under din Sverigevistelse?
Jo, för det första - det svenska lugnet!!
Jag och barnen njöt av ett par timmar på stranden. De lekte med vad de hittade, stenar, snäckor, maneter, osv. Jag andades, kopplade av och fotade. Och njöt!


Hit skulle jag kunna flytta...om jag hade haft ett par miljoner för mycket, vill säga!

Jag följde även med min mamma till hennes målarkurs och slängde ihop en liten tavla, inspirera av det vi hade upplevt. Det var skönt att äntligen kunna hålla i en pensel igen. Säkerligen var det närmare 20 år sen sist.


Pris: 7.500.000 SEK (så att jag kan köpa mig en av de där lägenheterna vid havet...)


Detta vore då barnens nya lekplats...utanför lägenheten!

Jag fick även tillfälle att äntligen träffa en "internetkompis" som jag sedan länge haft mailkontakt med. Vad konstigt det var att se varann "på riktigt". Vi var lika nervösa båda två och ingen av oss hade vågat ringa - trots att vi hade varandras telefonnummer. Dumt, för när vi väl träffades var det som om vi känt varann hur länge som helst.
Hennes son fyllde år och önskade sig en "läskig tårta". Jag erbjöd mig att baka den och funderade på hur man skulle kunna göra en tårta läskig?
Det här kom jag fram till:



Vore kanske något för halloween? Allt utom spindlarna går att äta...om man nu känner för det. Måste medge att jag blev rätt äcklad själv medan jag kladdade ner maskarna.
Födelsedagsbarnet verkade rätt nöjd och min son vill nu ha en tårta med spindlar när han fyller nästa månad.

Jag lärde även känna två nya familjemedlemmar. Mina bröder fick båda barn i början av året.


De har redan en cool attityd och passar bra in i släkten. Det är kul när man kan umgås och skratta tillsammans med bröderna igen. Inte bara är jag rätt lik min ena bror vad gäller "barnuppfostran". Vi lade märke till att även barnen hade stora likheter. Inte visste jag att min "barfota-son" har en likasinnad kusin i Sverige. Även han drar av sig strumpor och skor om han kan.
Eller hans lillebror, som är lika stor i käften som min dotter.
Vi hann ju knappt komma hem till dem, så började denne rätt talföre 6-åring att diskutera med mig om vem som hade känt hans pappa/min bror längst.
"Du har inte bott här på länge, så jag känner honom längre" menade han
"Nej, jag och din pappa bodde i samma hus i nästan 18 år när vi var unga - så JAG känner honom längre än du!" Förklarade jag vuxet för honom.
Men inte lät han sig imponeras av mitt svar. Var meningen att han skulle ha sista ordet och konstaterade:
"Men när du DÖR (uttalat på bred skånska!)...då känner JAG honom längre!"



Överlever man denna tårta?

Jag berättade detta för min pappa när vi träffades. Han i sin tur sade till min brorson att först måste ju han dö, för han är ju mycket äldre.
"Aha...när dör du då?....om ett år?...eller tre?"

Jag bara varnar er för att ge er in i diskussioner med min släkt! *ler*

Tack för alla fina kommentarer under min frånvaro. Jag hoppas kunna ta igen allt nästa vecka!
Kram