Varmt

Nu har det blivit riktigt varmt här

och under tisdagseftermiddagen simmade kvicksilvret

strax under 30 grader.

Bönderna passade på att snabbt slå hö.

En ljuvlig doft av sommar spred sig.

Jag är tacksam att min allergi håller sig i gränser

och att jag kan ta en morgonpromenad utan att lida.

Här har sommaren verkligen kommit.

De första fläderblommorna har slagit ut.

Likaså kan man nu börja odla de första smultronen.

Gräslöken i "gamla" trädgården blommar,

medan den i nya trädgården endast bär knoppar.

Kan man annat än njuta av det naturen 

nu bjuder på?

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

Utflugna

Under förmiddagen var jag hos en granne.

Plötsligt hörde jag ett ständigt återkommande pipande.

Visste inte om det var en granne som glömt väckningen på

eller om man kunde höra bageriets ugn dit 

(för den piper som bara den när bullarna är färdiga).

Men det skulle betyda att det bakats tonvis med bullar.

Hade även funderingar på om det kunde vara

mitt brandalarm, men det låter dock lite annorlunda.

När jag kom hem fick jag svar på min fråga.

En koltrast höll konsert

och det resten av eftermiddagen.

Anledningen var antagligen att hennes ungar

lämnat boet och tagit sitt första försök

till flygtur.

En av dem hamnade vid min husvägg.

Liten och spröd satt den där och

funderade på vad den nu skulle hitta på.

Syskonen klamrade sig fast i grannens husvägg

och hängde där en lång stund.

Ingen av dem visade intresse i att vilja flyga.

Nu har det blivit fint här igen

och till onsdagen har de lovat temperaturer

strax under 30 grader.

Jag tycker att lite över 20 räcker.

Tvätten blir torr och man kan sitta ute och njuta.

Ha en fortsatt skön vecka!

Kram

Strålande utsikter

 Ä N T L I G E N !!!!

Efter en hel evighet av regn, mörker och kyla

har solen idag hittat tillbaka.

Det var nog räddningen för mig, annars hade

jag dragit täcket över huvudet.

Jag är enormt väderkänslig och kämpar mig

igenom regnperioderna med trötthet och huvudvärk.

Idag kunde jag äntligen ta en morgonpromenad i solen.

Med en nästan barnslig förtjusning

gladde jag mig över varenda liten solstråle.

I skogen kunde man verkligen se hur solen

strålade mellan träden.

Dessutom har allt det gröna vuxit

gräsligt fort....

Bönderna har redan börjat klippa gräset.

Det känns verkligen som sommar nu.

Visst är det en härlig känsla att lyfta blicken

och se blå himmel mellan de gröna trädens kronor.

Aj löööv it!

Jag tog en liten runda till gläntan

där vi förra sommren begravde vår kära katt Aslan.

Det är ett av de finaste ställena i skogen.

För att markera platsen hade jag planterat en kärleksört.

Det var fint att se den börja komma upp.

Det kom en liten tår av saknad.

Jag kom även att känna lite saknad till Sverige,

när jag gick förbi lite blåbärsris. 

Det finns blåbär här, men inte i samma utsträckning som

i de sörmländska skogarna där jag växte upp.

Lingon har jag aldrig sett här, 

det blir lingon på burk för min del.

Nu ska jag njuta en liten stund

av den ljusa kvällen.

Kram

Glad frukost

Nu när det regnat och varit kyligt alldeles för länge

känner man sig lätt lite

drar-täcket-över-huvudet-väck-mig-när-sommaren-kommit

Men frukosten är iallafall glad...

...tyckte 11-åringen och gav mackan ett par ögon

och ett

leende.

Lika glad blev jag i söndags när vi hade

 MORS DAG här i Tyskland

 och dottern kom och uppvaktade mig med frukost

på sängen. Jag blev väldigt överraskad...typ...eftersom 

jag själv hade förberett kaffemaskinen

kvällen innan och fått order om att stanna i sängen

om jag vaknade före henne.

Ingen fara. Jag sov som en klubbad säl och vaknade först

när hon stod bredvid min säng med en frukostbricka.

Kaffet var färdigt och hon hade brett ett par

små minismörgåsar av en fralla.

"Mamma, gör det något om den är från igår?"

undrade hon och syftade på frallan.

"Nej, det gör inget" svarade jag med ett leende

och tog en tugga

i det

torra

brödet 

från

hm

förra veckan?

Detta är en färsk fralla med ost och tomater...mmmmm.

Så kändes det iallafall.

Men det är tanken som räknas och jag höll god min

medan jag tuggade i mig en minismörgås.

Annat gott från förra helgen 

kan ni läsa om i min andra blogg.

Varning för en viss överproduktion av saliv.

Kram

Tacksamhet

När jag fick barn hörde jag ofta:

Små barn - små bekymmer

stora barn - stora bekymmer

Ett uttryck jag numera ofta säger själv

till mammor med små barn.

Typ...vänta och se - problemen blir större!!

Med säkerhet.

Som när barnen tar körkort.

Man försöker att inte oroa sig.

Men plötsligt kommer samtalet....

Vet du att vår son har haft en bilolycka?

När gåshuden reser sig över hela kroppen,

man slutar andas för ett par sekunder,

försöker att hålla huvudet klart,

inte bryta ihop,

inte bli hysterisk,

inte falla ihop i en hög....

Innan man får svar på frågan

Och...hur är det med honom...?

De där sekunderna innan man får besked att

det är

OK!

Inga allvarliga skador.

När man kan köra in till akuten,

se in i ett par blå ögon

bli mött av ett leende

- visserligen med halskrage och bandage -

andas ut

och konstatera

att man har en grund att vara 

TACKSAM

Jag var tvungen att tänka på en annan bloggerska

som för ett par månader sedan förlorade sin son

i en bilolycka. Hur snabbt livet kan ändra riktning.

Nej, sonen körde faktiskt den lilla blå bilen...

En överaskande vändningsmanöver av en annan bilförare

var orsaken till en onödig olycka.

De hade tur i oturen

och

 plåt kan man byta ut.

Tack

och

lov.

Olyckan var för snart två veckor sen

och brännskadorna av airbagen börjar läka.

Nu kommer pappersarbetet och tjafset

med försäkringsbolagen.

Jag är tacksam för att det finns advokater

som tar hand om sådant.

Stora barn - stora problem.

Men en enorm tacksamhet!

Kram

Bilder: www.oberberg-aktuell.de

Besök i gamla trädgården

Nu är det snart ett år sen jag och maken 

beslutade oss för att gå skilda vägar.

Men trots det har vi nästan dagligen kontakt.

Och vi behandlar varann med respekt,

även fast det ibland kan uppkomma jobbiga situationer.

Påsken firade vi med en gemensam frukost

tillsammans med barnen

och

första maj firade vi en av sönerna som fyllde 19 år.

Jag passade då på

att kolla över mina gamla blomrabatter.

Vi har jobbat mycket och länge

under husbygget och det känns lite hårt

att vi nu ska sälja huset.

Men vad gör man när

kärleken dör ut....

Jag lämnar en fin trädgård

i hopp om att en dag

hitta ett litet hus

med stor trädgård

som bara väntar på mig....

Blommorna kan jag njuta av lite,

men äpplena kommer kanske de nya ägarna

att skörda.

Jag hoppas de smakar.

Det enda som består

är förändringen.

Kram

Tiden den springer iväg!

Tänk vad tiden springer iväg!

Jag har varit lite frånvarande i bloggen ett tag,

men det var mest för att mitt internet var segt.

Nu är det lite snabbare igen och ääääntligen kan 

jag se bilder och annat utan att vänta i evigheter.

Tiden går även snabbt ute i naturen.

Här står syrenerna i full blom,

skogarna är "sommargröna"

och det är så att man inte hinner med riktigt.

Det känns inte riktigt normalt,

aldrig har det varit grönare i april.

Jag förknippar syrenen med skolavslutningen

i början av juni.

Runt det gamla huset jag bor i,

växer Aklejor som frösår sig själva

längst husväggen.

De plantor som har de sämsta förutsättningarna,

är de som växer bäst.

Jag ska visa er bilder vid tillfälle.

Här en liten försmak...

Förutom att jag själv blev 45 29 förra veckan,

blir son Nr. 2 hela 19 år idag.

Jag vet inte hur det går ihop,

men så är det.

Men ärligt,

när jag unnade mig ett födelsedagsfrisörbesök

förra veckan, frågade jag efter "min" frisörska.

Hon hade just lunch, men kollegan skulle säga till

att jag väntade.

När min frisörska sen kom,

skrattade hon och sade  "jaha, är det DU"

Hon hade nämligen bett kollegan beskriva

utseendet på den kund (mig) som väntade.

Kollegan hade beskrivit mig som en

tjej i 35-årsåldern med långt mörkt hår.

Haha!

Gissa om jag lever länge på den beskrivningen.

Kolla in vattendroppen, visst ser det ut som ett öga i det?

April bjöd inte bara på sol och sommartemperaturer,

det blev även lite regn.

Men visst kan det vara skönt med en lite skur ibland.

Men bara ibland.

Min grannfru säger alltid:

"Vi behöver mer regn"

oavsett om det regnat de senaste två veckorna 

eller inte. Hon behöver minsann mer regn!

Alltid!

Jag har en känsla av att hon dansar

regndans

hemma i vardagsrummet.

Enda fördelen är att salladen växer så det knakar.

Det är första gången jag självförsörjer mig med sallad

och jag glädjer mig som ett litet barn på julafton

när jag ser vad som händer ute i trädgården.

Ha en fin helg!

Kram

Elle